– Den senaste tiden har intresset för leasing störtdykt efter att räntorna ökat på avgifterna. Tyvärr har flera leasingbolag struntat i att följa sina egna riktlinjer, vilket drabbar konsumenter i form av oförutsedda kostnadsökningar, säger Carl-Erik Stjernvall, teknisk rådgivare på Riksförbundet M Sverige.

Konsumentverket, som har tillsynsansvar, fann 2018 ett antal brister vid översyn av leasingmarknaden och meddelade att man skulle bedriva fortsatt tillsyn gentemot ett antal finansbolag. För att undvika detta valde Finansbolagens Förening att tydliggöra vad villkoren faktiskt betydde genom att uppdatera dokumentet God sed i finansbolag.

Att tydliggöra vad god sed innebär anses fördelaktigt för konsumenterna då det blir ett slags branschpraxis och något som alla aktörer i branschen behöver rätta sig efter.

I takt med att räntorna höjt avgifterna har M Sverige identifierat brister avseende efterlevnaden av denna branschpraxis. Det har visat sig att leasingbolag helt enkelt struntar i delar av branschens överenskommelse gällande god sed vid privatleasing.

Enligt god sed ska den som leasar en bil bland annat underrättas om avgiftshöjningar innan de träder i kraft. M Sverige har uppfattat att så inte sker i ett stort antal fall. En oannonserad höjning av leasingavgiften kan skapa en betydande olägenhet hos leasingtagaren.

– Konsumentverket måste ryta ifrån, så här får det inte gå till. Konsumenter som drabbats måste få ersättning för de utgifter man haft men som leasingbolagen fakturerat på grunder som strider mot den branschpraxis som Finansbolagens Förening beskrivit som god sed, säger Carl-Erik Stjernvall.

M Sverige kräver att Konsumentverket tar förnyad kontakt med branschorganisationen för att säkerställa att leasingbolagens verksamhet följer allmänna konsumenträttsliga skyddsprinciper.

Brister inom privatleasing

• Avgiftshöjningar genomförs inte enligt god sed på det sätt som branschorganisationen föreskriver. Leasingbolagen måste underrätta leasingtagaren om hur avgiften ändras innan en ändring träder i kraft. Men i stället anges i vissa fall endast en förändrad räntesats på en webbsida. Detta kan dels inte anses utgöra en underrättelse och är dessutom inte en uppgift om leasingtagarens avgift utan enbart om räntan generellt.
  
• Avtal kan innehålla webb-länkar till information om vad som avses med exempelvis onormalt slitage. Problemet är att innehållet på en sådan webbplats kan ändras. Därför anses en sådan typ av webbsida generellt inte som något som kan utgöra underlag för exempelvis ett villkor eftersom villkor gentemot konsument måste lämnas i varaktig form.
  
• Ensidiga ändringar av avtalsvillkor. Ett villkor som ger en av parterna rätt att ändra villkor som innebär nackdelar enbart för den andra parten är mycket problematiska. När det gäller privatleasing är ett exempel på detta förstås den möjlighet som finns för leasinggivaren att ändra avgiften om företagets kostnader för dess finansiering ökar. Detta innebär enbart en nackdel för leasingtagaren, särskilt eftersom denne sitter fast i ett avtal som sträcker sig över en lång period, ofta 36 månader.

* Se exempel på: M Sverige: Privatleasingbolag struntar i finansbranschens goda seder - Riksförbundet M Sverige