Industriarbetsgivarnas fokus i avtalsförhandlingarna: Stärkt konkurrenskraft och kostnadskontroll

– Den svenska produktivitetstillväxten har legat kring låga en procent sedan 2011 och det finns inga tecken på en förbättring i närtid. Löneutvecklingen måste spegla den faktiska produktivitetsutvecklingen, inte bygga på önsketänkande, säger Per Widolf i ett uttalande i samband med växlingen av yrkanden. 

Industriarbetsgivarna är med och sätter märket för de löneökningar som ska gälla för alla på svenska arbetsmarknaden. Industriarbetsgivarnas fackliga motparter inom Industriavtalet är IF Metall, GS, Sveriges Ingenjörer och Unionen.  

Per Widolf understryker att svensk industri verkar på en global marknad, med begränsade möjligheter att prissätta sina produkter. Att svenska arbetskraftskostnader är höga i ett internationellt perspektiv är därför utmanande. Industriarbetsgivarna understryker vikten av kostnadskontroll och stärkt konkurrenskraft. 

– Vi har klarat konkurrenskraften främst genom en svag krona, men det är inte hållbart i längden, fortsätter Widolf.  

Fackens krav riskerar att försämra konkurrenskraften och dra ut på lågkonjunkturen. 

Per Widolf konstaterar att facken fokuserar på ökade lönekostnader och kortare arbetstid. 

– Det är olyckligt att facken pratar om ökade kostnader och kortare arbetstid. Det är helt fel fokus. För att åstadkomma löneutrymme krävs ökad produktivitet, fortsätter Widolf.  

Vid de förra avtalsförhandlingarna 2023 var inflationen extremt hög. Parterna tog då ansvar och slöt ett avtal som bidrog till att få ner inflationen.  

– Minnet hos facken verkar vara kort. Nu ligger inflationen kring Riksbankens mål. De flesta av oss kommer ihåg när inflationen skenade och hur den påverkade människors och företagens ekonomi negativt. Då är det bekymmersamt att facken ställer höga lönekrav som återigen riskerar att dra i gång inflationen, fortsätter Per Widolf. 

Arbetstid är en fråga för parterna – inte för politiken 

När det gäller frågor om arbetstider betonar Industriarbetsgivarna att de här frågorna ska hanteras av arbetsmarknadens parter. Det är olyckligt att flera politiska partier och fackförbund har lyft frågan om en lagstadgad arbetstidsförkortning med bibehållen lön. 

– Arbetstid och lönebildning går hand i hand och hanteras av parterna. Politiken ska inte blanda sig i frågan om arbetstid. Om så sker är det ett allvarligt ingrepp i vår modell, vilket kommer att få konsekvenser. Bland annat måste avtalad arbetstidsförkortning i motsvarande mån strykas ur kollektivavtalen, säger Per Widolf.  

– Vi yrkar på ökad produktionstid, inte minskad, för att stärka företagens konkurrenskraft, fortsätter han. 

Under hela Industriavtalets existens har frågor rörande arbetstider och arbetstidsförkortning hanterats under avtalsförhandlingarna och inom den totala kostnadsökningsramen, det vill säga inom märket.  

Längre avtal för stabilitet och tillväxt 

När det gäller avtalsperiodens längd ser Industriarbetsgivarna fördelar med långa avtal, men det förutsätter att innehållet stärker konkurrenskraften. 

– När omvärlden är osäker är långsiktiga och stabila förutsättningar typiskt sett en konkurrensfördel, säger Per Widolf. 

– Avtalen ska ge flexibilitet och stöd i tider av ekonomiska svängningar. Lön och ersättningar ska spegla företagens förutsättningar och medarbetarnas prestationer. Generella lönedelar och individgarantier motverkar detta, avslutar Per Widolf.