Varför dagens unga mår psykiskt sämre

Allt fler barn söker idag hjälp för psykiska besvär. Allt fler får ­psykiatriska diagnoser och mediciner. Tecknen är många på att dagens unga mår psykiskt sämre än när­mast före­gående gene­rationer. Detta trots att de får mer behandling för sina besvär.

Hur kommer det sig? 

Det bestämde sig den ame­ri­kanska repor­tern Abigail Shrier för att ta reda på.

I sin bok ­Terapisamhällets barn, som bygger på intervjuer med hundra­tals psykologer, ­psykiatriker, lärare, föräldrar och ungdomar, diskuterar hon vad orsakerna kan vara. De är självklart flera, men vad som författaren främst lyfter fram är den så kallade iatrogena faktorn, det vill säga de negativa effekter på hälsan som själva behandlingarna har.

Abigail Shrier redovisar forskning som visar att terapeutiska behandlingar ofta har allvarliga biverkningar och få bevisade för­delar. Hon beskriver även hur en terapeutisk kultur på ett olyckligt sätt har spridit sig till samhället i stort och kommit att prägla såväl upp­fostran som skolundervisning.

För barn med ­stora behov kan psykiatrisk behandling vara livräddande, men för det typiska barnet kan den göra mer skada än nytta, menar Abigail Shrier.

Terapisamhällets barn är ett måste för alla som undrar ­varför de omfattande insatserna för att förbättra ungas psykiska hälsa har misslyckats – och vad som krävs för att vända utveck­lingen.

SAGT OM TERAPISAMHÄLLETS BARN:

»... visar på ett övertygande sätt hur personal inom psykisk hälsa (och ­vissa föräldrar) ofta gör saker och ting värre för de barn och ungdomar som de försöker hjälpa.« Elizabeth Loftus, professor i psykologi vid University of California

»En bländande kombination av undersökande reportage och berättande.« Gerald Posner, författare till Pharma: Greed, Lies, and the Poisoning of America

»... en kompromisslös studie av terapeutisk barnuppfostran som omfattar individuell terapi, pedagogik, offentlig datainsamling och kulturen som helhet. Boken hävdar att dessa metoder långt ifrån att hjälpa gör allting värre. De barn och ungdomar som uppfostras av föräldrar och pedagoger som förhandlar om gränser, ­validerar känslor, utforskar trauman, ”pratar ut” och som marineras i den terapeutiska världsbilden är inte, som man hoppats, lyckligare, mer självsäkra och mer känslo­mässigt läskunniga. De är neurotiska, ängsliga och självupptagna; omväxlande rädda för omvärlden och skickliga på att utnyttja mjuka auktoritära terapeutiska institutioner för personlig vinning; framför allt är de djupt olyckliga. Terapisamhällets barn smular sönder varje byggsten i det terapeutiska föräldraskapet och den pedagogiska lära den vilar på.« Mary Harrington, UnHerd

»En skarpsinnig och passionerad analys av den psykiska kris som idag plågar ­våra ungdomar. Shriers huvudtes är att den är iatrogen till sitt ursprung. Det vill säga att den till stor del orsakas av den behandling – i det här fallet skadlig terapi – som var tänkt att ­råda bot på krisen.«Kay Hymowitz, City Journal

»Terapisamhällets barn är ett kraftfullt blitzangrepp på föräldraskapsexperter och de som jobbar inom psykisk hälsa och kommer att göra många terapeuter upprörda. Men boken ställer en viktig fråga: varför har inte den ökade behandlingen av psykisk ohälsa som Generation Z – de födda mellan 1997 och 2012 – erhållit resulterat i att ­förekomsten av depression har minskat? ... Shrier är sympatiskt inställd till föräldrar och rackar ner på ”experter” på föräldraskap som uppmuntrar en ohälsosam besatthet av att grubbla över problem och i vissa fall ställer felaktiga diagnoser. Enligt min ­mening är Shrier väl sträng mot terapi, men hon är otvetydigt på föräldrarnas och tonåringarnas sida: vilket gör detta till en tankeväckande, om än obekväm, läsning.« Camilla Cavendish, Financial Times