"Konstruktion är nog det allra roligaste eftersom du måste vara kreativ" — månadsporträttet med Björn Johansson

Björn, berätta, hur hamnade du hos det familjeägda bolaget från första början?   
− 1967 var jag precis nygift och utan jobb. Jag gick upp till kontoret som bestod av nio personer där jag mötte Ristjan Ränk, (de nuvarande ägarnas pappa) som nappade direkt på min ansökan. Jag hade bra betyg från byggteknisk linje. Ristjan var konstruktör och mitt första jobb var att tillsammans med honom rita och beräkna Rönnbod-Ängsholmen. Vi använde räknesticka på den tiden. Jag ritade och Ristjan lärde mig hur man räknade på ett projekt. Jag hade väl en sådär första dag då jag lyckades försova mig … 

Hur gick din karriär i byggbolaget som Einar Mattsson var då?  
− Jag började som konstruktör. Men eftersom nyproduktionen försvann då kommunen inte gav Einar några marktilldelningar, så erbjöds jag att gå över till förvaltningen och sköta dåtidens hyresförhandlingar. Dåvarande vd Lennart Ericsson var ”the bad guy” och jag var ”the good guy”. Då hade en person på Hyresgästföreningen hand om Einars hela bestånd, så allt förhandlades samtidigt.  

− Framöver när nyproduktionen kom igång igen blev jag arbetschef, och senare byggchef. Jag har nog haft alla roller man kan ha på ett bygge under mina 47 år i företaget. 

Vilken roll var den roligaste? 
− Allt har varit roligt, men konstruktion är nog det allra roligaste eftersom du måste vara kreativ med att miniminera mängden material och öka flexibiliteten. Och det måste gå lätt att bygga det.   

Vad var det som gjorde att du stannade i alla år?
− Det är trivseln och kamratandan. Einar var mån om alla och tog sig tid att lära känna alla. I början var det tio anställda på kontoret och på våra byggen var det cirka 150 snickare, murare, timmermän och betongare. Då fick vi vår lön varannan vecka i kuvert med sedlar och mynt i. Einar hade alltid full kontroll på alla fakturor och allas löner. 

Hur var Einar som chef? Vad präglade hans sätt att leda?  
− Han gav alltid lågmäld feedback och han hade ett stort rättspatos. Det skulle vara rättvist. Han var också oerhört ärlig. Hade man gjort en affär, så var det alltid så att ett handslag gällde. Även om jag gjort en sämre deal vid något tillfälle, så gällde det som var överenskommet. Han höll alltid sitt ord. 

Vad tror du att Einar ville lämna för eftermäle?
− Einar var född med bondförnuft, och fostrad i samma anda. Jag tror att han ville att folk skulle minnas honom för sitt stora rättspatos och kvaliteten på det han byggde. Hans strävan var alltid att alla skulle få det bättre, och han tyckte inte om mygel och fiffel.  

Du är en spänstig pensionär tycker vi som träffar dig med jämna mellanrum. Vad gör du för att hålla dig så frisk och kry?
− Jag cyklar mycket, med en vanlig cykel. Jag har alltid hjälpt min svärfar med jordbruk och skog. Idag äger jag själv skog och åkermark, som jag slår varje år. Jag bygger fortfarande hus och spelar golf.

− Jag spelar också många bleckinstrument och då mest tuba. Jag är med i Promenadorkestern, en av veteranernas fem olika promenadorkestrar. Det är ett litet storband på cirka 15 personer och vi har spelat på många äldreboenden under åren.  

Ni mångåriga medarbetare pratar om Einar Mattsson-standarden som ni alltid byggde efter, och som vi gör än idag. Vad ligger i det begreppet?
− Det är att vi höll en hög standard. Att vi platsbyggde, att vi inte använde dåtidens prefab med färdiga väggar, badrum etcetera. Konstruktören Ristjan Ränk satte upp byggbeskrivningarna och Marianne Ränk, Einars dotter, ansvarade för fastigheternas och lägenheternas stil och uttryck.  
En intressant detalj är att Linoleum-mattorna som vi la in då håller än. Parketterna vi lagt in förr i alla vardagsrummen går det att slipa ner tre gånger. Så många golv har också kunnat återanvändas under åren trots slitage.  

Vad var mest utmanande med att bygga förr? 
− Att vi behövde tänka på att minimera underhållskostnaderna, och därför bygga smarta lösningar som håller över tid. Vi gjorde också tunga lyft utan hjälp från maskiner, och arbetade med kroppen på ett annat sätt än vad man gör idag.  

Fanns det några fördelar med det gamla sättet jämfört med att bygga idag när ritningarna är 3D-modeller, AI och massa maskiner?
− Ja, då var bygghandlingarna mycket enklare. Det var också mindre teknik i husen och det gjorde det enklare. 

Har du några tips till dagens byggare, hyresförhandlare och konstruktörer?
− Ha egen personal, som kan vad vi i Einar Mattsson har för policyer, kvalitetskrav och normer. Fuska aldrig. Var inte för fega, räkna noga och sök enklare och billigare lösningar.  

Vad gillar du bäst av ROT och nyproduktion? 
− Det är ju jättespännande med ROT. Ju fler projekt man gjort desto roligare. Det är nya överraskningar varje gång trots detaljerade ritningar.  

Vilket har varit det allra roligaste projektet?
− Det är kvarteret Oxkärran bakom Konserthuset. En kul anekdot är att när vi byggde på den tomten så stod det ett gammalt valnötsträd där. Jag ville att vi skulle spara det till innergården. Så Stockholms stad tog hand om det under byggtiden. De fraktade iväg det och förvarade när vi byggde huset, och satte sedan tillbaka det när huset var klart. Om du går dit idag så finns trädet kvar.  

Vilken är din favoritfastighet i Einar Mattsson-beståndet?
− Det är kvarteret Ruddammen, ovanför Roslagstull. Jag hade turen att få flytta in där precis när vi byggt det. Det är ett underbart läge, med fina och välplanerade lägenheter och bra material. Med milsvid utsikt över hela city. 

Trodde du att koncernen skulle bli så stor, en koncern med sex dotterbolag och att det fortfarande är familjeägt?
− Ärligt talat trodde jag inte att koncernen skulle bli så stor, eftersom Einar var så försiktig och återhållsam.  

Ni mångåriga medarbetare som jobbat tillsammans med Einar ses då och då. Pratar ni om gamla bygghistorier, minnesvärda händelser eller nutid på träffarna? 
− Vi är ett litet kärngäng som ses. Det blir många samtal om livet här och nu, och faktiskt inte så mycket kring gamla byggminnen.