Regeringsbeslut hotar vargens existens i Sverige

– Regeringen fattar beslut som kan leda till att vargen försvinner från Sverige på lång sikt. Att sänka referensvärdet till enbart 170 individer från dagens 300 försvagar en starkt hotad art, säger Beatrice Rindevall ordförande Naturskyddsföreningen.

Var sjätte år ska regeringen enligt EU:s art- och habitatdirektiv rapportera statusen för hur arter och naturtyper mår i Sverige till EU. I år har regeringen beslutat att sänka det antal individer av varg som behövs för att stammen ska må bra långsiktigt från 300 till 170 individer, nästan en halvering.

Men enligt Naturskyddsföreningen strider beslutet mot vetenskapliga rekommendationer och mot EU-rätten. Enligt EU:s art- och habitatdirektiv ska antalet vargar som ska bevaras (referensvärdet) vara högre än den framräknade minsta livskraftiga populationen och säkerställa gynnsam bevarandestatus. Och enligt EU-domstolen måste gynnsam bevarandestatus i första hand säkerställas på nationell nivå. Så få vargar som 170 uppfyller inte det kravet.

– Vargen är starkt hotad på rödlistan, och behöver skydd. Det är ett uttalat krav att referensvärdet ska vila på vetenskaplig grund, men regeringen drivs av polariserande hotbilder i stället för fakta och frångår vetenskapen i beslutet. Vargen har blivit en symbol för verkliga spänningar mellan stad och land, men dessa kan inte lösas med jakt, symbolpolitik och skrämsel, säger Beatrice Rindevall ordförande Naturskyddsföreningen.

Naturskyddsföreningen anser att en fungerande rovdjurspolitik måste bygga på en strävan efter samexistens, vilket kräver lokal förankring och fokus på förebyggande åtgärder som rovdjursavvisande stängsel, ersättning till lantbrukare och dialog.  

FAKTA

Riksdagen och EU har tidigare slagit fast att Sverige ska ha en ”långsiktigt livskraftig vargstam med gynnsam bevarandestatus”, enligt EU:s art- och habitatdirektiv. 

Art- och habitatdirektivet är grunden för naturvårdspolitiken i både Sverige och EU. I direktivet är det listat vilka arter och naturtyper som ska bevaras för att säkra den biologiska mångfalden inom unionen. I direktivets artikel 17 beskrivs att Sverige var sjätte år måste rapportera till EU för att visa hur vi lever upp till lagstiftningen och hur den svenska naturen mår.

Referensvärdet är det värde som länderna uppskattar att arter och naturtyper ska nå upp till. Det är en lägstanivå – en gräns för när en population är tillräckligt stor för att klara sig långsiktigt utan att vara hotad.