Övergrepp påverkar elitgymnaster långt efter karriären

Natalie Barker-Ruchti har intervjuat 19 före detta gymnaster i åldrarna 20 till 53 år från länder i fyra världsdelar. Hon identifierade 54 negativa konsekvenser som den aktiva tiden haft på ex-gymnasterna senare i livet. De intervjuade berättade om depressioner, ätstörningar, sårbarhet, skuldkänslor, kronisk smärta, ångest och att inte låta sina barn träna gymnastik – för att bara nämna några. Några få konsekvenser var inte uttalat negativa, som till exempel personlig utveckling. Skillnaden i vittnesmål mellan åldrar och hemvist i olika länder var minimal enligt Natalie Barker-Ruchti.

Resultatet av forskningen är nu publicerat i den högt rankade tidskriften British Journal of Sports Medicine. 

Studien bygger vidare på Natalie Barker-Ruchtis tidigare forskning om aktiva gymnaster. Hon kan konstatera att synen på träningsmetoder som innefattar olika former av övergrepp har ändrats med tiden.

– När jag började min forskning för 25 år sedan fanns inte de begrepp som vi använder idag. Det var ingen inom gymnastiken som pratade om övergrepp, misshandel och andra typer av våld mellan personer. Nu har vi ord för vad som händer och på så sätt kan både de aktiva gymnasterna och de som slutat, känna igen och tala ut om sina erfarenheter, säger hon.

Hennes drivkraft bakom studien har varit att med vetenskap stötta dagens gymnaster och de som avslutat sin karriär inom sporten.

– Jag hoppas att mitt arbete ger tyngd åt deras erfarenheter – och konsekvenserna av övergrepp och försummelse. Det kan vara avgörande för att göra en förändring möjlig, säger hon.

Natalie Barker-Ruchti fortsätter som affilierad forskare vid Örebro universitet vid sidan om sitt nya jobb som etikspecialist hos den schweiziska olympiska kommittén.

– I min forskning har jag alltid utgått från gymnasternas perspektiv. När jag fick erbjudandet om detta uppdrag var det naturligt för mig att tacka ja för att kunna fortsätta mitt arbete för att förbättra villkoren för alla idrottsutövare i Schweiz.