Kli­mat­topp­mötet COP30 över – Wa­t­erAid kom­menterar

Klyftan mellan rika och fattiga länder har varit tydlig under COP30 och ingången till förhandlingarna har skiljt sig mellan länderna. Sverige och EU har velat prioritera åtgärder för att minska utsläppen, medan fattiga länder har velat förhandla om mer stöd från rika länder och tryckt på klimaträttvisa. Den tydliga polariseringen och låga tilltron mellan länderna har påverkat förhandlingarna och resulterat i att det slutgiltiga avtalet blivit en svag kompromiss.

– Resultatet från Belém är mycket blandat. Att minska utsläppen så att vi kan nå 1,5-gradersmålet är en förutsättning för allt klimatarbete och för de mest utsatta, så det är otroligt oroande att man inte har lyckats komma överens om en gemensam plan för att fasa ut fossila bränslen. WaterAid är däremot positiva till att man kommit framåt i förhandlingarna om klimatanpassning, speciellt inom vatten- och sanitet och jämställdhetsinkludering. WaterAid har jobbat mycket hårt för detta under de senaste åren och haft möten med olika förhandlare flertalet gånger här på COP för att säkerställa det resultat vi ser nu, säger Tove Lexén, WaterAids klimatexpert som var på plats i Belém.

– Det finns dock ett ”men” även här, då beslutet om löften för ny konkret klimatfinansiering till åtgärderna är svagt. Det förhindrar att målen faktiskt blir verklighet i de allra mest utsatta kontexterna, säger Tove Lexén.

WaterAid är positiva till regeringens position om att COP-beslutet måste innehålla löften om utfasning av fossila bränslen. Däremot anser WaterAid att den hårdföra hållningen internationellt inte hänger samman med vad som görs på hemmaplan.

– Sveriges utsläpp ökar och vi tappar i den internationella rankningen över de mest klimatambitiösa länderna, just på grund av den bristfälliga ambitionen om att minska användningen av fossila bränslen. Vårt grannland Danmark toppar listan, vilket tydligt pekar på att vi borde kunna göra mer vi också. Det är även uppenbart att regeringen prioriterar nationella intressen högre än att hjälpa de länder som är allra mest utsatta för klimatkrisen. Till exempel vill regeringen att svenska företag ska få tillgodoräkna sig utsläppsminskningar i andra länder och motsätter sig globala löften om att hjälpa utsatta länder ekonomiskt, säger Tove Lexén.

Regeringen meddelade tidigare i höstas att klimatbiståndet har utökats och ligger på “rekordhöga” nivåer. WaterAid ser på detta med positiv skepticism.

– Det är bra att Sveriges klimatbistånd har ökat, men det sker på bekostnad av andra viktiga delar i biståndet. Klimatbiståndet behöver öka med nya anslag snarare än att tas från någon annan pott. Det behöver även förtydligas hur mycket som ska gå till anpassningsåtgärder för de allra mest utsatta länderna, för där är behoven av bistånd från länder som Sverige som störst, säger Julia Schalk, chef för WaterAids policy- och programavdelning.

Bilden av Sveriges position under förhandlingarna har präglats mycket av att det inte har funnits någon minister på plats, något WaterAid tidigare kritiserat i en debattartikel i Aftonbladet.

– Att regeringen inte har ersatt miljöminister Romina Pourmokhtari (L), som förståeligt nog inte kunnat närvara på grund av sin graviditet, säger mycket om hur Sverige ser på mötet. Även om EU förhandlar gemensamt, är det mycket som händer på plats. I de lägena, när snabba beslut måste fattas, är det de ministrar som befinner sig på plats som har störst inflytande. Det innebär att Sverige lämnar över ansvaret till andra EU-länder i kritiska skeden, säger Tove Lexén.