Henriksson avstår EM – "Måste ta hand om kroppen"

Det var i vintras och i samband med Nordenkampen i Karlstad som hon fick ont för första gången. En smärta i plantarissenan, en liten sena som löper intill hälsenan. Och sedan dess har friidrottslivet varit problematiskt för Julia Henriksson, som varit den stora dominanten inom svensk damsprint under 2020-talet.

– Senan har strulat till och från ända sedan i vintras. Och på träningslägret på Cypern fick jag riktigt ont mot slutet. Det har inneburit att jag inte har kunnat träna på tillräckligt för att göra mig själv rättvisa, säger Julia, som är svensk rekordhållare på 200 meter och också har klarat direktkvalgränsen på den distansen till EM i Birmingham.

Men något EM blir det inte för Malmösprintern, som efter SM i Uppsala fattade beslutet att lägga ner säsongen och på allvar ta itu med skadan.

– Det har känts jättetråkigt, jättesegt och väldigt frustrerande en längre tid nu. Samtidigt hoppas man ju alltid att problemen ska lösa sig. Jag har tränat på, ganska mycket alternativt, men i perioder har jag tvingats vara snäll mot kroppen och ta det lugnare. Men som idrottsmänniska vill man inte ge upp.

– I början av sommaren sprang jag bara på tävlingarna, vilket var väldigt lite. Sedan har jag försökt få in lite sprintträning de dagar det har funkat, men det har inte varit tillräckligt.

När beslutade du definitivt att ge upp EM?

– Jag har länge hoppats och trott att det skulle vända, men nu efter SM kände jag att det inte funkar. Det är inte kul att springa och ha ont, särskilt som inte heller resultaten kommer. Jag är inte alls där jag vill vara. Jag hade velat åka till EM och slåss om medaljerna, jag behöver inte åka dit för att se och lära. Så då blev det ett enkelt beslut i slutändan.

– Jag måste ta hand om det här, så att det blir helt bra till kommande säsonger.

Vad kommer att ske nu då? Behövs det ett ingrepp?

– Det är lite oklart. Vissa säger att det bästa är operation, andra säger att det inte är det. Jag vet ännu inte svaret. Nu blir det först helt vila i en vecka och sedan ska vi gå till botten med det här och hitta en väg framåt.

För Julias del är detta den första jobbiga skadeperioden i karriären. En besvärlig tid, men hon är övertygad om att hon kommer tillbaka ännu starkare.

– Jag har haft en väldig tur tidigare och lyckats hålla mig huvudsakligen skadefri. Men ingen karriär är väl spikrak. Jag vet att det finns en väg framåt och att jag ska hitta den. Jag har stora planer framåt, men just nu måste jag ta hand om kroppen.

***

Julia Henriksson kommer inte att göra fler intervjuer i nuläget.