Normer och ideal formar erfarenheter av tillgång till vård inom ‘kvinnosjukvården’

Avhandlingen inkluderar många olika patientgrupper inom så kallad ‘kvinnosjukvård’ för att samlat utforska deras kritik av tillgång till vård samtidigt som bilden av en typisk ‘kvinnovårdspatient’ problematiseras.

Därmed både breddas och fördjupas förståelser av patientnöjdhet, vårdjämställdhet, personcentrerad vård och innebörder av tillgång till vård i detta sammanhang.

– Den visar vikten av att medvetandegöra normer, av ömsesidig tillit och respekt mellan patienter och vårdgivare, av att tillgodose patienters behov av tillgång till kunskap samt mer tid och resurser för ‘kvinnosjukvård’ inom både forskning och vårdpraktik, säger Elin Wallner.

– Hälso- och sjukvården styrs av lagar som säger att vård ska ges på lika villkor. Ofta förespråkas personcentrad vård som tillgodoser individuella behov. Samtidigt visar rapporter att ‘kvinnosjukvård’ är eftersatt och det finns omfattande debatt och kritik i nyhetsmedier och sociala medier.

Hindrande normer

När patienterna som intervjuats sökte vård upplevdes tillgången till vad de ansåg vara god och tillräcklig vård hindras av olika slags normer.

– Till att börja med är ‘kvinnosjukvård’ i sig ett konstruerat begrepp. Typiskt menas vård rörande reproduktiv, sexuell och hormonell hälsa där majoriteten av patienterna är kvinnor – och det är också ofta så som det kategoriseras inom sjukvårdsystemet.

– Men kvinnors hälsa handlar ju om mycket mer än så, precis som den här typen av vård kan vara relevant för de som inte identifierar sig som kvinnor, eller irrelevant för vissa som gör det. Kategoriseringen kan fungera normativt och föra med sig snäva ramar för vem som anses passa in, också utifrån exempelvis rasifiering, funktionalitet och sexualitet.

– Normerna handlade om smärta, patienter och vårdpraktiker och var formade i relation till föreställningar om femininitet och kvinnors kroppar.

– Några exempel är hur smärta kopplad till menscykeln, graviditet och efter förlossning upplevdes bli avfärdad som ‘normal’ i ett kvinnoliv, patienter med psykisk ohälsa upplevde sig stereotypiserade som hysteriska, och vaginala undersökningar som upplevdes smärtsamma utfördes utan smärtlindring.

Ideal om kunskap och omsorg

Patienterna kritiserade särskilt att de inte fick tillgång till information och diagnoser liksom att de inte blev tagna på allvar när de själva förmedlade kunskap om sina kroppar. Detta gjorde att de inte kände sig delaktiga i vården och att de tappade tilliten till vårdgivarna.

– Den här kritiken kan i sig ses som en produkt av samtida förväntningar på vård, som bygger på ideal kring tillgång till kunskap och självkännedom liksom kring vikten av att erkännas som kunnig och trovärdig.

– Att förstå patienternas behov som kulturellt formade minskar inte deras betydelse: det understryker varför de måste tas på allvar. Att inte göra det kan få allvarliga konsekvenser för både individers hälsa och familjeplanering.

– I slutändan handlade det om att utöver medicinska åtgärder också visas omsorg som komplexa individer.

Patientkritik

Studien baserar sig på intervjuer med patienter som kritiserade sin vård.

– Kritik bär på en känslomässig laddning som kan påverka hur det som sägs uppfattas. Samtidigt pekar kritik ut det som skaver och kan därigenom konstruktivt bidra till förbättring.

Om disputationen

Avhandlingen ‘EVERYTHING LOOKS NORMAL’ – Exploring Patient Critiques of ‘Women’s Healthcare’ Encounters finns publicerad digitalt.

Disputationen äger rum fredag 11 september, kl. 10:00-12:00, Hummelhonung (HUM.D.210)

Opponent är Renita Sörensdotter, docent i genusvetenskap, Nationellt Centrum för kvinnofrid/Centrum för genusvetenskap, Uppsala universitet.

Kontakt: Elin Wallner