Avhandling: Mastit vanligt hos pastoralisters kameler

Mjölk från kameler i Kenya kallas ”öknens vita guld”. För att den verkligen ska vara ren och värdefull behöver förekomsten av mastit (juverinflammation) begränsas. Detta är en av slutsatserna i en avhandling av Dinah Seligsohn vid Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) och Statens Veterinärmedicinska Anstalt (SVA). Nästan hälften av alla undersökta kameler hade ”tysta” (subkliniska) mastiter som inte kan upptäckas utan att testa mjölken. För djurhållarna är subklinisk mastit därför ett relativt okänt problem, kamelerna får ingen behandling och smittsamma bakterier kan fortsätta att spridas mellan djuren.

– Kenya består till över 80 % av ökenområden av varierande slag och där är djurhållning livsviktig för livsmedelsproduktionen. Kameler är otroligt väl anpassade till att både överleva och producera mjölk även under torka och därför är de väldigt värdefulla i de här områdena. Tyvärr har vi sett att mastit är vanligt och det har negativa konsekvenser för både produktionen, hållbarheten och näringsvärdet på mjölken, säger Dinah Seligsohn, forskningsassistent på SVA som försvarar sin avhandling tisdag 15 juni.

Dinah Seligsohn provtar kamelers nosar för att hitta bakterier som kan vara kopplade till subklinisk (tyst) mastit.

Antibiotikaresistenta bakterier

I projektet framkom också att i synnerhet en specifik juverbakterie var orsak till de flesta mastiterna, och att denna, förutom i juvret, också återfanns i framför allt noshålan hos friska kameler. Troligtvis kan nosen fungera som en reservoar för smittspridning till juvret. En hög andel av mastitbakterierna var också resistenta mot de vanligast förekommande antibiotikasorterna. Istället för att fokusera på hur man kan behandla bort det här problemet tror Dinah på att jobba mera förebyggande. Mjölkningshygienen och biosäkerheten i kamelhjordarna har en stor förbättringspotential.

– För att komma åt de här problemen behöver vi titta på vilka åtgärder som skulle kunna sättas in och som är rimliga för djurägarna att genomföra. Eftersom kamelerna ofta finns långt från tillgänglig infrastruktur finns det en del logistikfrågor som kan behöva lösas och man kan därför inte kopiera hur vi gör här i Sverige. Att bättre förstå hur djurägarna ser på mastit är ett viktigt nästa steg för att kunna gå vidare med vilka åtgärder som är tänkbara, avslutar Dinah Seligsohn.

Avhandlingen Pure white gold – Subclinical mastitis in dairy camels in Kenya with a special focus on Streptococcus agalactiae försvaras tisdag 15 juni kl 13.15 i Audhumbla, VHC, SLU. Opponent är Dr Joseph W Matofari, Egerton University, Kenya. Handledare har varit professor Jane Morrell (SLU), Erika Chenais (SVA), Ann Nyman (Växa Sverige), Kerstin de Verdier (SVA) och Dino J Martins (Mpala Research Centre, Kenya).

Länk för att delta på disputationen.

Nedan finns en sammanfattning av avhandlingen.

Sammanfattning: Pure white gold – Subclinical mastitis in dairy camels in Kenya with a special focus on Streptococcus agalactiae

I världen finns ungefär 200 miljoner pastoralister (djurskötande nomader) som är beroende av sina djur för att ha säker tillgång till livsmedel. Eftersom djuren ständigt hålls på bete är denna sorts djurhållning extra känslig för väderstörningar. I och med klimatförändringen har detta blivit mer aktuellt. I ökenområdena på Afrikas horn har torrperioderna blivit längre och regnperioder mer oförutsägbara än tidigare. Detta får konsekvenser för både djur och människor. Flera folkgrupper i dessa områden har en lång tradition av att hålla enpuckliga kameler (dromedarer), eftersom kamelerna är väl anpassade till ett liv i ett hårt klimat. Kameler kan exempelvis fortsätta producera mjölk utan att dricka vatten på över två veckor och föda sig på beten som inte kan nyttjas till boskap. I norra Kenya är kamelmjölk en viktig livsmedelskälla och utöver att fungera som näring, tillskrivs mjölken ofta medicinska egenskaper.

Förutom torka och betesbrist tampas kamelpastoralister ofta med olika sorters sjukdomar på sina djur. Ett av de största hindren för optimal mjölkproduktion är mastit, en inflammation i juvret. Mastit påverkar mjölkmängd, -kvalitet, hållbarhet och näringsvärde negativt. Mastit kan vara klinisk (synlig) eller subklinisk (osynlig). Vid klinisk mastit kan man se att den drabbade juverdelen blir svullen, öm och varm, mjölken kan bli synbart förändrad (klumpig, vattnig, förändrad färg, blodinslag) och ibland blir hela djuret påverkat med feber och nedsatt allmäntillstånd. Vid en subklinisk mastit kan man däremot inte upptäcka förändringarna utan att mjölken analyseras. På grund av dessa skillnader är klinisk mastit ofta ett välkänt sjukdomssyndrom bland pastoralister, medan kunskapen om subklinisk mastit är låg. Orsaken till mastit är oftast en bakteriell infektion som tagit sig in i juvret via spenen. Bland kameler är bakterien Streptococcus (Str.) agalactiae vanlig. Bland kor har denna bakterie framför allt hittats i och på juvret och anses vara smittsam. Den resulterar också oftast i långdragna (kroniska) infektioner. För kameler är det inte helt klarlagt hur denna bakterie sprids mellan djuren. I den här avhandlingen undersöktes förekomsten av subklinisk mastit bland kameler i ett område i Kenya. Vi undersökte även vilka bakterier som kunde påvisas vid subklinisk mastit och om dessa bakterier var känsliga för antibiotika. Dessutom kartlade vi olika riskfaktorer för subklinisk mastit och undersökte olika inflammationsmarkörer i mjölken som kan hjälpa oss att påvisa subklinisk mastit. Genom att analysera DNA från ett urval av de Str. agalactiae som vi fann i mjölk, samt i andra vävnader från både mjölkande kameler och deras kalvar, kunde vi beskriva möjliga smittvägar inom kamelhjordar.

I den första delen av projektet undersökte vi mjölkprover från 804 juverdelar från 206 kameler i 20 hjordar i Isiolo County, Kenya. Nästan hälften (46%) av alla kameler hade subklinisk mastit och i de flesta fall berodde det på en bakterieinfektion (82%). Den vanligaste bakterien i mjölk var Str. agalactiae (72% av alla bakteriella diagnoser), följt av koagulasnegativa stafylokocker (19%) och Staphylococcus aureus (13%). Det var större risk att drabbas av subklinisk mastit för äldre kameler (>9 år), senare i laktationen (12–23 månader) och om de hade hudskador på spenar eller juver. Specifika riskfaktorer för att ha Str. agalactiae i mjölken var att en eller flera juverdelar helt slutat producera mjölk och om kamelen hade haft klinisk mastit tidigare. Bland de olika stafylokockerna var endast lite fler än hälften känsliga för penicillin (59–66%) och endast 5% av de insamlade Str. agalactiae-isolaten var känsliga för tetracyklin. I den andra delen av projektet undersökte vi olika inflammationsmarkörer i mjölk. Vi undersökte celltal, laktatdehydrogenas och N-acetyl-β-D-glukosaminidas som markörer för subklinisk mastit och kunde se att alla dessa markörer ökade i mjölk från juverdelar med subklinisk mastit jämfört med friska juverdelar.

I de två sista delarna analyserade vi DNA från Str. agalactiae som hade samlats in från mjölk och andra vävnader (noshåla, munhåla och ändtarm) från friska kameler och kamelkalvar. De flesta bakteriestammar från mjölk var besläktade och visade sig vara anpassade specifikt till juvervävnad. Ett isolat härrörde dock sannolikt från en människa och det fyndet visar på en risk för spridning mellan djur och människor. Samtidigt var det vanligt att friska kameler var bärare av olika Str. agalactiae-stammar framför allt i noshålan och dessa hittades också i mjölk. I de flesta av hjordarna som ingick i studierna var mjölkningshygienen dålig, med kraftigt begränsade möjligheter till exempelvis handtvätt och spendesinficering. Detta är troligtvis en bidragande faktor till de många mastiterna och även smittspridning av Str. agalactiae mellan kameljuver. Det är också möjligt att kamelerna kan infektera varandra genom spridning mellan nos och/eller munhåla mellan vuxna och kalvar.

Sammantaget var subklinisk mastit vanligt bland mjölkande kameler och oftast orsakad av smittsamma juverbakterier. Dessa juverbakterier är i olika utsträckning mer eller mindre känsliga för de vanligaste sorterna av antibiotika. De genetiska studierna av Str. agalactiae visade att det finns juveranpassade stammar, men också att Str. agalactiae troligtvis ingår i den normala bakteriefloran hos friska kameler och kan överföras till juvret genom interaktion mellan kameler. Smittöverföring mellan människa och kamel kan också förekomma. För att förbättra juverhälsan hos kameler krävs fördjupade studier av hur pastoralisterna uppfattar mastit. En ökad förståelse skulle förbättra möjligheterna att utforma förebyggande åtgärder som kan accepteras och införlivas i den dagliga skötselrutinen.