Susanne Rappmann valdes till biskop i november och vigdes i Uppsala domkyrka i söndags. Därmed har biskop Susanne trätt i tjänst som biskop i Göteborgs stift. Nu på lördag välkomnas hon till stiftet vid en gudstjänst i domkyrkan ett tillfälle då anställda, förtroendevalda och stiftsbor välkomnas att vara med. Susanne Rappmann blir Göteborgs stifts 24:e biskop och den första kvinnan med uppdraget att vara biskop i stiftet.

Susanne Rappmann är född 1965 och prästvigdes 1992 för Göteborgs stift. Hon bor i Lindome och arbetade senast som kyrkoherde i Mölndals pastorat i Göteborgs stift. Då hade hon också uppdraget som kontraktsprost i Mölndals kontrakt. Tidigare har Susanne bland annat arbetat som kyrkoherde i Värö-Stråvalla församling och komminister i Stensjöns församling. Hon är teologie doktor och disputerade på en avhandling om funktionshinder och teologi. Hon har också arbetat som universitetslektor vid Karlstads universitet samt vid Bräcke Diakoni.

Susanne Rappmann efterträder Per Eckerdal som gått i pension.
– Jag ser fram emot att ta mig an uppgiften som biskop i Göteborgs stift med allt vad det innebär, inte minst att verka för enhet och att uppmuntra församlingarna i deras arbete. Till att börja med kommer jag att ägna mycket tid åt att skapa relationer med människor och sammanhang inom och utanför Svenska kyrkan, säger Susanne Rappmann som blir Göteborgs stifts 24:e biskop och den första kvinnan.

Som sitt valspråk har Susanne Rappmann valt: ”Vår Gud bär sår”. Det är inspirerat av Ylva Eggehorns dikt ”No other God has wounds”.
– Tron på en Gud som bär egna och andras sår hör till det mest hoppfulla jag vet – och hopp tror jag att vår tid behöver. Vi behöver hopp som kämpande människor men också som kyrka. Genom valspråket vill jag inspirera till att våga dela sårbarhet, tro på försoningens möjlighet och omsätta tron i praktisk handling. 

Ny biskopskåpa i återvunnet material
Vid vigningen i söndags tog Susanne Rappmann en ny biskopskåpa i bruk. Kåpan är designad och sydd av Katarina Ahl, Studio ebba gabrielle i Landskrona, och är gjord av återanvända textilier. 

Kåpan och mitran är sydda i blå och vit textil, som tidigare tjänat som dukar och gardiner. Dessa är inköpta från välgörenhetsloppisar bland andra Malvan och Röda Korset i Landskrona. Den vita färgen är högtidens färg som förmedlar hoppet och glädjen. Den blå färgen är hämtad från biskopsvapnet och är eftertankens och botgöringens färg, och ses också som symbol för Maria.

Kåpan är broderad med inspiration från Susanne Rappmanns valspråk och vapensköld; ”Vår Gud bär sår” och veteaxet som symboliserar uppståndelsen och det trotsiga hoppet. Broderierna består av ax som både är kvar på stjälk samt som fallit till jorden. Det som Susanne bär i form av broderi över bröstet bildar med sina stjälkar både symbolen fisken samt korset.

Det vita tyget som pryder kåpan är medvetet sytt med avigan utåt, dels som en symbol för att se insidan eller baksidan som det vackra som skall visas och dels för att både konstnären och Susanne tycker att baksidan av tyget var vackrast.

– Det har varit en fantastisk ära att få sy dessa ceremoniplagg. Att medvetet återbruka och att tänka in miljö och människor är viktigt för min Studio ebba gabrielle, säger konstnären Karatina Ahl. Det är i linje med mitt sätt att tänka att låta axet få dö för att ge frukt. Någon måste låta sina gamla textiler lämna för att något nytt skall börja gro. 

Biskopskåpan eller korkåpan blev ett kyrkligt plagg på 1000-talet och kan bäras av biskopen men även prästen vid högtidliga gudstjänster samt dop och vigsel. Kåpan används dock inte under nattvarden. Kåpan har utvecklats ur samma överplagg som mässhaken och kunde användas av alla under gudstjänsten, försångarna i kören. På 1200-talet var det nästan bara biskoparna som bar den och vid samma tid utvecklades kapuschongen till en ryggsköld.

För information om eller bilder från mottagningen av biskop Susanne, kontakta Torgny Lindén, 070-633 12 87