Sveriges Fordonsverkstäders Förening

Därför står SFVF på fordonsverkstädernas sida

Dela

Varför startade Sveriges Fordonsverkstäders Förening en arbetsgivarförening? Eller frågan är snarare, varför tog det så lång tid innan vi insåg att vi måste, säger Bo Ericsson vd för Sveriges Fordonsverkstäders Förening (SFVF). Svaret är egentligen självklart, för vem kan kommunicera bredare och företräda fordonsbranschen och alla verkstäder bättre än vi själva?

Vem kan kommunicera bredare och företräda fordonsbranschen och alla verkstäder bättre än vi själva, undrar SFVF:s vd Bo Ericsson
Vem kan kommunicera bredare och företräda fordonsbranschen och alla verkstäder bättre än vi själva, undrar SFVF:s vd Bo Ericsson

I början tvingades vi famla oss fram och liera oss med alla som ville samarbeta med oss men nu kan vi stå på egna ben. Jag har under ett långt yrkesliv i branschen kommit i kontakt med många organisationer och arbetat tillsammans med många människor. Jag har haft föreläsningar och arbetat hårt för att branschen ska ha bästa förutsättningar för att rekrytera och få människor att söka sig till vår bransch.

- När Sveriges Fordonsverkstäders Förening startades besökte jag Motorbranschens arbetsgivarförening (MAF). Jag hade för MAF:s räkning haft över 50 föreläsningar, rest land och rike runt för branschens bästa, haft möten med studie- och yrkesvägledare, kommunalpolitiker med flera. När jag uppvaktade MAF, i och med att SFVF startades, i syfte att påbörja ett nytt samarbete med samma mål, d v s för branschen bästa möttes jag av kalla handen. Jag fick beskedet att MAF bara ville samarbeta med en förening och inte med ytterligare en ny motorbranschförening. Att bli avvisad för att man startar en ny branschförening och på sättet det gjordes vittnar om en omognad och ett konkurrensbegränsande agerande som jag aldrig har upplevt vare sig tidigare eller senare, säger Bo Ericsson.

Den svenska modellen med kollektivavtal tecknade mellan ”arbetsmarknadens parter” är en förlegad företeelse 2020. Avtalens texter och uppbyggnad skapades vid en tid då arbetsmarknaden såg helt annorlunda ut och förändringsarbetet, i syfte att anpassa till dagens krav från marknaden, går mycket sakta. Rädslan för att förändring riskerar att kosta i ett kort perspektiv motverkar modernisering. Det är märkligt att man i en demokrati, utomparlamentariskt, lyckats skapa den unika maktposition över miljontals medborgare som fackförbund och Svenskt Näringsliv idag besitter.

Varför inför vi inte en minimilön i Sverige? Varför inför vi inte en lagstiftning om att varje medborgare skall ha en tjänstepension? – Varför skall ”arbetsmarknadens parter” ha monopol och styra detta. Vi har idag minimilöner och arbetstidsregler med ersättningar som gör att det, inom vissa branscher, i princip är helt omöjligt att nyanställa oerfaren arbetskraft. Det är helt enkelt för dyrt och för krångligt om man har tecknat kollektivavtal.

Man har lyckats med bedriften att under årtionden bygga upp trygghetsstiftelser, försäkringsbolag, utbildningsbolag och dylikt som man sedan helt lagligt kan bedriva som monopol utan möjlighet för exempelvis andra försäkringsbolag, banker, utbildningsbolag, med flera att slå sig in på denna enorma marknad.

- Arbetsmarknadens parter har helt enkelt byggt ogenomträngliga ”murar” i kollektivavtalets form för att skydda dessa domäner och genom monopolet, helt lagligt, gjort det omöjligt för andra aktörer att ”ens göra sig besvär”, säger Bo Ericsson och fortsätter: - Detta rimmar mycket dåligt med den fria konkurrens som exempelvis Svenskt Näringsliv (SN) står på barrikaderna för att försvara i andra sammanhang – men när det rör sig om de egna intressena är det tydligen inte lika självklart. Är det konstigt att det blir konflikter eller krig i vår värld med det synsättet?

Ovanstående kan åskådliggöras genom följande exempel.

Ett mindre företag har 20 anställda vilka är fördelade; 15 medarbetare inom LO-området och 5 medarbetare är tjänstemän. Företaget har AMF försäkringar för arbetarna och privata pensionsförsäkringar för tjänstemännen tecknade i exempelvis Skandia – på samma nivåer som arbetsmarknadens parter fastställt – men de anställda har fler val samt tillgång till personlig rådgivning via försäkringsgivaren – man har inget kollektivavtal. Två av medarbetarna inom LO-området har gått med i facket. Den fackliga organisationen knackar på dörren och vill ha ett kollektivavtal tecknat för att garantera att deras medlemmar får ta del av de villkor man framförhandlat. Genom tecknandet förbinder sig företaget att ansluta sig till en omställningsförsäkring TSL som ägs av SN och LO – det är den enda som finns på marknaden så det finns inga alternativ. Omställningsförsäkringen kostar 0,6% för den som inte är med i en till Svenskt Näringsliv ansluten arbetsgivarorganisation och 0,2% för den som är ansluten. Skillnaden 0,4 % av företagets arbetarlönesumma är inget annat än en ren subvention av avgiften till Svenskt Näringsliv. Detta innebär att företaget som inte har för avsikt att ansluta sig till SN, exempelvis på grund av politiska skäl eller för att man anser att SN är en organisation för de större företagen som inte företräder de mindre företagens intressen, tvingas subventionera avgiften till SN. Den s k säranslutningsavgiften eller subventionen på 0,4% skulle lika gärna kunna bestämmas till 1 % då det är ett monopol som bestämmer – då skulle man istället ”tjäna pengar” på att gå med i SN.

Det samma gäller på tjänstemannasidan, i de fall företaget tecknar ett hängavtal för tjänstemännen upphör rätten att teckna pensionsförsäkringar i ett privat försäkringsbolag exempelvis hos Skandia. Företaget och de anställda kan i dessa fall begära ett så kallat ITP-undantag och därigenom få ha kvar sina försäkringar i Skandia – men de som anställs efter det att avtalet tecknats tvingas teckna sin pensionsförsäkring i det av parterna helägda försäkringsbolaget Collectum. Trots att det är de anställdas pengar har de ingen valmöjlighet. Tecknandet av kollektivavtalet för tjänstemännen innebär att företaget dessutom måste ansluta sig till en omställningsförsäkring benämnd TRR, vilken är helägd av arbetsmarknadens parter. Förhållandena här är desamma som ovan, nämligen att den som endast vill teckna ett så kallat hängavtal och stå utanför SN skall subventionera medlemsavgiften till SN med 0,4 %. Kostnaden till TRR är för icke medlem 0,7 % och för medlem 0,3 % - subventionen här är som för LO-avtalen 0,4 % av tjänstemannalönesumman.

- Den fråga man ställer sig är - hur kan detta få förekomma - att den största företrädaren för den fria företagsamheten i Sverige helt lagligt får ”synda” på detta sätt, och att ingen av våra politiska partier inte ens tagit upp denna fråga för diskussion. Är det så att alla är rädda att trampa de stora drakarna på fötterna och ständigt behöver iaktta deras intresse. Vem skulle våga ifrågasätta de fackliga och storbolagens organisationers gemensamma intressen? Även om nuvarande monopolsituation inte borde ligga i vare sig de anställdas, företagarnas eller politikernas intresse.

När en branschorganisation agerar konkurrensbegränsade som MAF gör kan det endast leda till en sak, det måste prövas hos Konkurrensverket, avslutar Bo Ericsson.

Nyckelord

Kontakter

Bilder

Vem kan kommunicera bredare och företräda fordonsbranschen och alla verkstäder bättre än vi själva, undrar SFVF:s vd Bo Ericsson
Vem kan kommunicera bredare och företräda fordonsbranschen och alla verkstäder bättre än vi själva, undrar SFVF:s vd Bo Ericsson
Ladda ned bild

Länkar

Om

Sveriges Fordonsverkstäders Förening
Sveriges Fordonsverkstäders Förening
Alströmergatan 18
112 47 Stockholm

08-519 475 10https://www.sfvf.eu

Sveriges Fordonsverkstäders Förening (SFVF) – en branschförening där verkstädernas frågor står i centrum – och inget annat!

SFVF, Sveriges Fordonsverkstäders Förening, är Nordens största verkstadsförening inom fordonsbranschen och representerar över 2 200 seriösa medlemsföretag.
Våra medlemmar består av professionella service-, däck-, glas- och skadeverkstäder, bil-, husbil- och husvagnhandlare samt rekonditioneringsföretag för personbilar och lastbilar.

SFVF samverkar med myndigheter, departement och organisationer på den svenska fordonseftermarknaden.
Vi bevakar, informerar, är med och påverkar regler, lagar och övergripande beslut i branschen för att förbättra villkoren både för bilägare och våra medlemsföretag.

Sveriges Fordonsverkstäders Förening är medlem i den europeiska samarbetsorganisationen för bilhandel och bilverkstäder, CECRA, och är medlem i det internationella skadenätverket AIRC,
samt driver genom samarbetet AFCAR kampanjen för bilägarnas och verkstädernas rättigheter, Rigth-to-Repair Campaign, förkortat R2RC.

Följ Sveriges Fordonsverkstäders Förening

Abonnera på våra pressmeddelanden. Endast mejladress behövs och den används bara här. Du kan avanmäla dig när som helst.

Senaste pressmeddelandena från Sveriges Fordonsverkstäders Förening

Bo Ericsson, SFVF om affären Volvo Cars och Bilia2.12.2020 07:30:00 CETNyheter

När det omöjliga händer som inte kunde hända: - Förra veckans nyheter skakade grunden för alla Bilias anställda, för alla i Volvos nätverk, ja, för alla i bilbranschen. Det låg nära till hands att tro att alla Volvoåterförsäljare hade sagts upp för omförhandling av avtalen och att börsnoterade Bilia var den första som rapporterade detta. Det blev dock snabbt klart att det var mer dramatiskt och att endast Bilia hade sagts upp som Volvoåterförsäljare. På en natt försvann en fjärdedel av Bilias börsvärde.

Sveriges Fordonsverkstäders Förening (SFVF) skriver till Regeringen20.11.2020 07:30:00 CETNyheter

Med anledning av medlemsstaternas “Expertgrupp för Motorfordon” som planeras till i början på december 2020 vänder vi oss till Regeringen med ett brådskande ärende på uppdrag av AIRC, CECRA och FIGIEFA med flera*, säger Bo Ericsson vd för SFVF. Vi känner en oro inför EU kommissionens förslag. Ärendet berör så kallad standardiserad åtkomst till RMI och procedurer för fordonssäkerhetsfunktioner (SERMI) som är avgörande för att verkstäder över hela Sveriges yta ska kunna serva och reparera bilar.

Bo Ericsson tycker till: Är politiker för fega för att ställa krav på andra än bilisterna?8.11.2020 07:30:00 CETNyheter

Det behövs drastiska åtgärder om Sverige ska klara miljömålet att sänka utsläppen från bilar, lastbilar och bussar med 70 procent till 2030, jämfört med 2010. Det konstaterar Trafikverkets generaldirektör Lena Erixon i SvD. Bilar behövs för att vi inte ska smitta varandra, få vardagspusslet att gå ihop, handla mat och ta oss till jobbet - och alla bor inte vid en tunnelbana. Vi behöver lastbilar och långtradare för att transportera gods över hela Sveriges yta, annars stannar Sverige.

I vårt pressrum kan du läsa de senaste pressmeddelandena, få tillgång till pressmaterial och hitta kontaktinformation.

Besök vårt pressrum