För lite fokus på barns livsvillkor i KD-tal

Sjukvården, äldreomsorgen och tryggheten är Kristdemokraternas prioriteringar inför höstens val, meddelade Ebba Busch Thor från scenen på Spånga IP på tisdagens partiledartal på Järvaveckan. ”För det är när man är som svagast som man ska vara säker på att välfärden är som starkast”.

Här hade Bris önskat att Ebba Busch Thor också hade valt att lyfta fram barns livsvillkor. Barn är en särskilt utsatt grupp i alla samhällen eftersom de är beroende av att vuxna fattar beslut som tillgodoser deras rättigheter. Imorgon äger en historisk omröstning rum i riksdagen om att göra barnkonventionen till lag, en fråga där Kristdemokraterna spelat en viktig roll i utredningsprocessen som lett till propositionen som ligger på riksdagens bord imorgon. Självklart hade Bris hoppats att Ebba Busch Thor knutit an till detta i sitt tal.

När det gäller Kristdemokraternas förslag om att staten ska ta över huvudansvaret för sjukvården finns mycket att resonera om och vidareutveckla ur ett barnrättsligt perspektiv, då vi på Bris vet hur regionala skillnader i tillgång till vård slår mot barn.

Sverige behöver arbeta för att minska klyftor, motverka segregation bland barn och verka för att alla barn får hopp och framtidstro, oavsett i vilket sammanhang de växer upp, slås fast i Bris valmanifest för en bättre barndom. Ebba Busch Thor berörde detta när hon talade om polisen och kriminaliteten i utsatta områden, att barn har rätt att växa upp i trygghet. Här saknades dock tydliga förslag om hur uppväxtvillkoren för barn ska förbättras i såväl dessa områden somi stort. Det handlar inte bara om fler patrullerande poliser, utan om frågor som barns möjlighet till delaktighet och tillhörighet i sitt närsamhälle, barnperspektiv i stadsplanering och ett starkt socialt skydd för barn i utsatta situationer. Att minska klyftor mellan barn och att motverka utanförskap, som kan ta sig uttryck i att barnet inte har samma chans att klara skolan eller att få den vård barnet faktiskt behöver för sin hälsa, är centrala trygghetsfrågor för ett samhälle.

”I Sverige ska den som vill sluta vandra kunna hitta ett hem”, sa Ebba Busch Thor när hon pratade om hur Kristdemokraterna vill förbättra integrationen. Den bristfälliga och inhumana asylpolitik som råder, och som främst drabbar en grupp mycket utsatta barn, nämndes dock inte alls.

I talet lyfte Ebba Busch Thor specifikt de äldres röst, och kvinnors utsatthet, att kvinnofrid ska råda överallt. Oerhört viktiga frågor förstås. Men hur resonerar Kristdemokraterna om barnens röst, och barnens utsatthet? Var är ropen på barnfrid?