Hbtqi-personers rättigheter är inte en självklarhet i världen 2020

För att få en uppdatering om den internationella fackliga rörelsens arbete för hbtqi-personers rättigheter kontaktade jag Mitchell Coe som är hbtqi-ansvarig vid Public Services International (PSI) som ST är medlemmar i.

Det visar sig att Mitchell har en del goda nyheter.

Ett nytt initiativ

Han berättar att en ny global digital kunskaps- och kampanjportal är på väg att lanseras inom kort. Syftet är att sammanföra fackligt aktiva från hela världen för att utbyta erfarenheter om hur de kampanjar för hbtqi-personers -rättigheter.

Bakom initiativet står rådet för de globala fackliga organisationerna. Mitchell berättar att det är första gången den samlade globala fackliga rörelsen med sina 200 miljoner medlemmar riktar en gemensam uppmaning till medlemsförbunden att kampanja för hbtqi-personers rättigheter. Och det finns starka skäl för fackligt aktiva i världen att engagera sig:

• Endast 29 av världen länder tillåter samkönade äktenskap.
• Homosexualitet är fortfarande kriminaliserat i 35% av världens länder.
• Lagligt skydd mot diskriminering är antingen bristfälligt eller saknas i en majoritet av världens länder.

Här finns en karta som visar den juridiska situationen för hbtqi-rättigheter i världens olika länder.

Fackens roll

Ett straff för att älska ”fel” person kan bli allt ifrån böter och fängelse, och i några länder, exempelvis Iran, Saudiarabien och Afghanistan förekommer till och med dödsstraff. Utöver staters lagstadgade förtryck utövas även förtryck genom normer, vilka tvingar hbtqi-personer att leva hela liv utan att accepteras av samhället. Fackförbund har därför ett stort ansvar för att arbeta med att förändra normer och lagstiftning.

En viktig strategi i den fackliga kampen för hbtqi-personers rättigheter är att samarbeta med människorättsorganisationer. Globalt samarbetar därför den fackliga rörelsen med Ilga, den internationella paraplyorganisationen för hbtqi-organisationer. Mitchell berättar att det behövs både nationella och internationella samarbeten för att komma åt diskriminerande lagar.

De offentliganställdas globala fack PSI har därför startat ett nätverk för att jobba med hbtqi-frågor i Latinamerika och hbtqi-personers rättigheter tas regelbundet upp när fackliga ledare från hela världen möts.

Världsfacket ITUC granskar regelbundet länders arbete för att nå de globala hållbarhetsmålen. De har även börjat lyfta hbtqi-personers rättigheter kopplat till genomförandet av mål nummer 8, som handlar om anständiga arbetsvillkor.

Mitchell tycker sig se flera trender som pekar på ökad facklig mobilisering gällande hbtqi-frågor, men ökad tolerans är inget vi kan ta förgivet. Inte minst rapporteringen från Polen som nyligen utropat ”hbtq fria zoner” på en yta som täcker en tredjedel av landet. Hbtqi-personers rättigheter blev en het stridsfråga i sommarens presidentval och den sittande presidenten Andrzej Duda som använde hbtqi-personers rättigheter som ett hot mot landets vann valet.

Det visar att toleransen inte nödvändigtvis ökar över tid.

Framsteg genom organisering

Trots många dystra exempel så finns även många framstegshistorier. I somras slog Högsta domstolen i USA fast att hbtq-personer inte får avskedas från sina arbeten på grund av sexuell läggning eller könsidentitet. Och i länder som Botswana och Gabon har nyligen samkönade relationer avkriminaliserats.

Det vi vet med säkerhet är att ingen kamp är vunnen för evigt och att inga framsteg sker utan organisering. Därför har fackförbund över hela världen mycket kvar att göra för att hbtqi-personers rättigheter ska betraktas som självklara i arbetslivet och i samhällen i stort.

Magnus Runsten

internationell handläggare Fackförbundet ST