I väntan på polisen - Platssamverkan

Det är lätt nu att i olika formera av medier, såväl sociala som traditionella, hitta varningar för att 30-talet är tillbaka i samband med att Sverigedemokraterna gått framåt de senaste valen. Att tiga bort dem har fungerat dåligt och få inom rikspolitiken verkar ha ägnat tid åt att försöka förstå varför de, och andra liknande partier, har vuxit sig starkare på många håll i världen.

Ofta landar deras budskap delvis i en längtan efter något man längtar tillbaka till. Till en begripligare och mer lätthanterlig värld. Vilket världen definitivt inte är och inte kommer att bli igen. Det fanns säkert många som längtade tillbaka till en mer begriplig värld när industrialiseringen ångade på för fullt under andra halvan av artonhundratalet.

Den andra, mer konkreta delen i dessa partiers framgångar bygger på det faktum att människor inte känner att de som de tidigare röstade på levererar det de ska. Som en klok person sa till mig, att de populistiska partierna är de enda idag som säger till sina väljare att Du är viktig. Alla andra säger att andra är viktiga eller att det och det området är det viktiga. Om du inte hör att du betyder något, känner att du betalar mycket skatt och samtidigt upplever att rättsväsende, skola, äldreomsorg och vård fungerar allt sämre. Då är det lätt att tappa förtroende för de som du har röstat på och vända sig någon populist, antingen på höger eller vänsterkanten.

Det går i allt högre utsträckning att prata om problem som finns och som behöver lösningar utan att hemfalla åt etikettklistrande. Att kunna diskutera sakfrågor, prioriteringar och tillgängliga resurser. Inte några stormsteg framåt, men några småsteg åt rätt håll i alla fall.

Men, även om det återstår att se om den regering vi fått tar tag i de frågor som medborgarna finner viktiga, exempelvis behovet av ett mer välfungerande rättsväsende, kommer det att ta tid. Lång tid, minst tio år från att framåtväxeln är ordentligt ilagd. De problem som många områden upplever behöver lösas på kortare tid än så. Det är har det som kallas platssamverkan, eller placemaking in. Det är en metod som prövats i många länder som historiskt sett haft större problem med kriminalitet än Sverige. I korthet går det ut på att det offentliga i form av polis, socialtjänst, skolor, parkförvaltning och det privata i form av förtagare och den ideella sektorn inom ett geografiskt område går samman och skapar en plan. Gärna tillsammans med de som bor där, för hur man kan rusta upp området och göra det attraktivt för vanliga människor att vara där. Det handlar om bättre belysning, renhållning, kanske kameraövervakning, utrymmen för barn och unga, nolltolerans mot skadegörelse och klotter, gemensam finansiering av ordningsvakter. Det vill säga allt det som får vanliga människor att äska sig till en plats och som försvårare för kriminella. Dessa tvingas då uppsöka nya områden som inte är lika lättillgängliga och lönsamma och det blir då lite mindre attraktivt att exempelvis sälja droger. Livsmedelshandlarna kommer under 2019 att arbeta med detta, både i form att sprida kunskap och att eventuellt medverka i ett eller flera platsamverkansarbeten i landet.

Även om det tar emot att först betala hög skatt och sedan betala för att bekämpa brott en gång till är alternativet på kort och medellång sikt betydligt sämre.

Pär Bygdeson, vd Livsmedelshandlarna