Miriam Treichl och Irene Lindh – årets Gunn Wållgren-stipendiater

Stipendierna ur Gunn Wållgrens minnesfond utdelas gemensamt av Kungliga Dramatiska Teatern, Kungliga Operan och Kungliga Musikaliska akademien till "konstnärligt förtjänta dramatiska och lyriska artister".

2019 års mottagare har utsetts av fondens styrelse: Vd/operachef Birgitta Svendén, Kungliga Operan, chefdramaturg Emma Meyer Dunér, Dramaten och ständige sekreteraren Fredrik Wetterqvist, Kungliga Musikaliska akademien samt överintendenten Jan Lindman, Kungliga Slottet. Minnesfonden är instiftad av framlidne teaterkritikern Sven Ståhl.

Från Operan går stipendiet i år till Miriam Treichl:

MOTIVERING

Modig, självkritisk, övertygande, alltid med stark inlevelse, magnifik, självutlämnande, genuint rolig med en oslagbar timing. Detta är några av hennes redskap som sedan omsätts i en vokal prakt parad med en fysisk rollgestaltning som blir lycklig av att få ta emot.

Miriam finns på scenen där och nu! I de roller hon gjort på Operan har spännvidden varit fenomenal, ingen rollfigur har liknat den andra och alla har varit självklara.

Som parhäst till Henrik Dorsin i Glada Änkan tog hon scenen i fullständig besittning för att senare med stort allvar bli prinsessa som Amneris i Aida för att sen ikläda sig Toreadorkostym och bli en Carmenzita. Allt med samma övertygelse och bara några få exempel på hennes spännvidd.

Miriam Treichl är en självklar stipendiat då hon personifierar de kriterier och egenskaper vi förknippar med Gunn Wållgren och den anda som hon utstrålade.

Från Dramaten går stipendiet i år till Irene Lindh:

MOTIVERING

Man ska hålla sig i närheten av Irene Lindh – då händer det saker. Hon står på rollistan till världsregissörer som Katie Mitchell och Robert Lepage. Hon finns på scenen i den samtida europiska dramatiken med Marius von Mayenburg och Roland Schimmelpfennig. Hon gör Thomas Bernhard, Jon Fosse, Lars Norén och Mattias Andersson. Och vem annan än hon har spelat sex nobelpristagare i litteratur? Kort sagt: teaterkonsten och litteraturen känner sig hemma i Irene.

Hennes skådespeleri kan gå jorden runt på en centimeter. Ett ögonkast, en gest, några ord – så har hon målat en värld. Hon visar att människan alltid är sig olik och vi känner igen oss. Hon har fötterna på samma fasta jord som vi bor på, men hon är släkt med Proteus, förvandlingarnas väsen hos de gamla grekerna.

Hon är kvinnan som spelar kvinnornas roller: från Sofokles Ismene till Jean Genets strama Madame. Hon är mor och syster, hertiginna och socialassistent, borgardam och abbedissa, professorshustru och körledarinna. En hisnande resa i historiens och nutidens kvinnogestalter, en ström av segrare, offer och överlevare.

Hon vet att en replik inte är några bokstäver att säga, utan ett hus med många våningar att upptäcka, och ett vidunderligt färdmedel – ett par ord och så är hon på en ny plats.

Och hon vet att humor är ett visst sätt att se på tillvaron – den roade blicken på människornas underligheter, narrens skämt i örat på fursten, leendet mitt i allvaret. Det har hon.

Den skarpsynte romantikern Carl Jonas Love Almqvist fann en vän i sångens och poesins Irene. Almqvist, som från exilen i Amerika diktade om svenska krusbär. ”Du går icke ensam”, det drömde Almqvist om. Och Irene vet att hon inte går ensam i teaterns och litteraturens stora samvaro.

Svensk-Österrikiska Miriam Treichl är engagerad som gästsolist på Kungliga Operan i Stockholm där hon innevarande säsong kommer framträda som Amneris i Aida, Graumanns Hustru/En Gammal Kvinna/Spanjorska/Servitris i Christoph Loys iscensättning av Schrekers Der ferne Klang, Old Lady i Bernsteins Candide och Waltraute i Valkyrian. Föregående säsong gjorde Miriam Treichl titelrollen i Carmen, hon sjöng sin första Amneris, samt framträdde i rollen som Njegus i Glada Änkan på samma scen.

2016 debuterade Miriam Treichl på Royal Opera House i London med rollen som Fenena i Nabucco och hon var parallellt cover för rollen som Charlotte i Werther. Miriam har tidigare gästat Metropolitan Opera i New York som cover för rollen som Venus i Tannhäuser. Hon har sjungit Marcellina i Figaros bröllop, både på Drottningholms Slottsteater, samt under Drottningholms Slottsoperas gästspel vid Operan i Versailles.

Miriam Treichl har gästat NorrlandsOperan där hon sjungit titelrollen i Carmen, samt Jean Avril vid uruppförandet av Mats Larsson Gothes Blanche & Marie. På Folkoperan har hon kunnat ses som Carmen i deras produktion Carmen Moves, Andra Damen i Trollflöjten och som Nicklaus i Hoffmans äventyr. Hon har även medverkat i Sandströms nyskrivna kammaropera Föreställningen med urpremiär på Kungliga Operan under 2016 års Östersjöfestival.

Miriam Treichl är utbildad vid Operahögskolan i Stockholm och inledde sin karriär som sopran. Hon debuterade som Grevinnan i Figaros bröllop på Folkoperan, följt av engagemang som Ericlea/Giunone i Monteverdis Odysseus återkomst, Despina i Così fan tutte och Andra damen i Trollflöjten på Drottningholms Slottsteater. Miriam Treichl har sjungit Sister Helen i Jake Heggies Dead Man Walking vid verkets Skandinavienpremiär på Malmö Opera samt på Det Kongelige Teater i Köpenhamn och hon prisades för sin tolkning av Hanna Glawari i Glada Änkan på Folkoperan. Miriam har uppmärksammats för sin Mère Marie i Karmelitsystrarna på Malmö Opera och inte minst för rollen som Donna Elvira i Don Giovanni som hon sjungit på Confidencen, Wermland Opera och senast två somrar i följd på Drottningholm.

Genom sin karriär har Miriam Treichl engagerats för flera ledande roller i nyskrivna verk, så som Beatrice i Sven-David Sandströms Jeppe, titelrollen i Carl Unander Scharins Lysistrate, Vakten/Systern i Jonas Forssells Hemligheter och medverkat i Ylva Q Arkviks Solitario och Tidsgömmor.

Som en uppskattad konsertsolist sjunger Miriam Treichl musik av bland andra Mahler, Schubert och Wagner och tolkade rollen som Paulina Salas vid ett konsertant framförande av Jonas Forssells Death and the maiden med Kungliga Filharmonikerna under ledning av Thomas Søndergård. Hon har sjungit Siegrune vid konsertanta framföranden av Valkyrian med Sveriges Radios Symfoniorkester och Daniel Harding samt framfört Verdis Requiem med samma orkester, under ledning av Domingo Hindoyan.

Irene Lindh gick på Dramatens elevskola 1964–67 och har sedan dess varit knuten till Dramaten. Hon har här medverkat i 120 produktioner, senast i Medea, Ritter, Dene, Voss och Stilla liv. Hon har spelat i The Mental States of Sweden, av och i regi av Mattias Andersson. I vår är hon aktuell i Kvinnostaden med texter av bland andra Christine de Pizan, i regi av Staffan Valdemar Holm, med premiär den 4 april.

Vid sidan av teatern är Irene Lindh verksam som film- och TV-skådespelare och har på scen och i TV samarbetat med regissörer som Alf Sjöberg, Ingmar Bergman, Erland Josephson, Robert Lepage, Gunnel Lindblom, Katie Mitchell och Lars Norén. Hon debuterade 1967 i TV-serien Gumman som blev liten som en tesked. Irene har bland annat haft en återkommande roll som Jenny Hultin i filmatiseringarna av Arne Dahls romaner och gjort rösten till Petunia Dursley i filmerna om Harry Potter.

Tillsammans med Bibi Andersson och Margaretha Byström skrev Irene pjäsen Strindbergs kvinnor som spelades på Dramaten 1993. En pjäs som sedan utvecklades till Var tog du elden? och som spelades på Intima teatern och Scalateatern och därefter på turné. Irene Lindh är också sångerska och har bland annat givit ut en inspelning med Carl Jonas Love Almqvists Songes som hon också framförde i Shakespeares Vintersagan, 1994 i regi av Ingmar Bergman. 2004 erhöll hon O'Neillstipendiet.

Hon engagerade sig när Dramaten gav scenen till åsidosatta kvinnliga dramatiker som Ann-Charlotte Leffler, Victoria Benedictsson och Alfhild Agrell – och var med om att lyfta på stenar som legat stilla för länge.

Det var med Alf Sjöberg det började, i Shakespeares Troilus och Cressida i maj 1967, ihop med en ny generation skådespelare, starten för ett skådespeleri för en ny tid. Sedan hittills 120 roller på Dramaten. Och om några månader är det dags igen – i Staffan Valdemar Holms Kvinnostaden, premiär den 4 april på Elverket.

Gunn Wållgrens sista roll var fru Helena Ekdahl i Fanny och Alexander – Irene Lindh gjorde rollen på Dramaten. Det finns en vacker poäng i det. Teatern är en stafettkonst som går vidare.