Riksidrottsförbundets statistik bekräftar den ångest och psykiska ohälsa vi har upplevt under hela denna tid i dialogen med våra föreningar, ledare, spelare, gymnaster, aktiva och föräldrar. Redan i januari, när all träning var förbjuden, gick fem förbund ihop och skrev ett öppet brev till regeringen för att påvisa allvaret i situationen för inomhusidrotterna. Nästan exakt två månader senare har det blivit ännu värre. Det räcker inte att bara hålla ut.

Vi inser att det finns många aspekter att ta hänsyn till. Att ta ansvar under en pandemi har varit vår första prioritet. Att vi drar vårt strå till stacken och är med och bygger samhället ser vi som en självklarhet. Därför har vi på en mängd olika sätt lyssnat, tröstat, inspirerat och peppat våra barn och ungdomar. Men när de inställda matcherna, tävlingarna och lägren avlöser varandra minskar suget för många yngre och för de över 18 år är zoomträningar och skogslöpning en klen tröst. Det finns en anledning till att BRIS inför dygnet-runt-jour. Vi kan se att våra barn och ungdomar hemma vid köksbordet blivit tystare, är mer inne på sina rum och mår sämre. Det skär i hjärtat.

Idrottsskulden byggs upp

Aldrig har vi tydligare märkt vilken nytta regelbunden fysisk träning och social gemenskap gör för vårt välbefinnande. Vi vet också att många av våra barn och ungdomar inte är dem som har bäst stöd för att idrotta hemma. En stor andel av våra deltagare är flickor vars idrott fortfarande är strukturellt eftersatt på så många nivåer, inom basketen är till exempel en stor andel aktiva i områden där så få som 10 % av alla flickor ens idrottar. Av gymnastikens totalt 25 000 ledare är 31 procent tjejer under 20 år och det är lika många flickor som pojkar som spelar handboll. Hur mycket kommer denna idrottsskuld att kosta Sverige i såväl sociala värden som tillit och demokrati som i krassa ekonomiska termer med försämrad folkhälsa?

Det är inte för sent. Vi har fantastiska eldsjälar som ger allt för att skapa en meningsfull vardag för barn och ungdomar. Men vi behöver se ett starkt ledarskap som ger oss alla hopp om framtiden! De ledare som är närmast våra barn och ungdomar behöver få mer än ord, de behöver en kraftig signal om att de är viktiga i vårt samhällsbygge. Att politiker inte bara syns på läktarna när det går bra i populära sammanhang utan finns där med oss ute i samhället när det är tungt.

Våra fem idrotter står för över hälften av alla de tappade idrottstillfällena. Vi vill se att alla beslutsfattare från högsta nivå och ner tar idrotten på allvar och gör allt ni kan för att vi ska kunna komma igång snart som möjligt igen.

Detta genom att:

1. Regeringen ger oss besked om att idrotten kommer att få ett ekonomiskt stöd framåtriktat.

2. Kommunerna stödjer våra föreningar i deras nystart genom ekonomiskt stöd och/eller reducerade taxor/0-taxa resten av 2021.

3. Kommunerna ger föreningarna samma förutsättningar för alla att träna oavsett ålder och om det är i en privat eller kommunal anläggning.

4. Möjlighet att inom kort öppna upp för läger, matcher, turneringar, som är en drivkraft för många.

Riksidrottsförbundets ordförande Björn Eriksson har skrikit. Nu skriker vi förbund. För vår folkhälsas skull och för våra barn och ungdomars skull.

Fredrik Joulamo, generalsekreterare Svenska Basketbollförbundet

Pelle Malmborg, generalsekreterare Svenska Gymnastikförbundet

Robert Wedberg, generalsekreterare Svenska Handbollsförbundet

Mikael Ahlerup, generalsekreterare Svenska Innebandyförbundet

Martin Kihlström, förbundschef Svenska Volleybollförbundet

Siffror för minskade aktiviter per län:
Blekinge: 42%
Dalarna: 68%
Gotland: 48%
Gävleborg: 50%
Halland: 47%
Jämtland: 42%
Jönköping: 42%
Kalmar: 30%
Kronoberg: 41%
Norrbotten: 41%
Skåne: 43%
Stockholm: 80%
Södermanland: 48%
Uppsala: 102%
Värmland: 46%
Västerbotten: 47%
Västernorrland: 27%