Stora brister i kontroll av nödbelysning – vem har ansvaret?

I Sverige finns ett stort antal lokaler som ska vara utrustade med tydlig och välfungerande nöd- och hänvisningsbelysning så att vi kan försäkra oss om att minimera skadorna i händelse av brand, strömavbrott, terrorhot och andra situationer som kräver utrymning. Det handlar om skolor, arbetsplatser, hotell, shoppingcentrum, idrottshallar, evenemangslokaler, där barn och vuxna vistas dagligen.

I Belysningsbranschens stickprovskontroller i offentliga lokaler har vi tittat på om den befintliga nödbelysningen fungerar och om fastighetsägarnas respektive myndigheternas tillsyn fungerar. Resultatet är nedslående. Alltför ofta saknas nödbelysning helt, är fel utformad eller ur funktion. Både Arbetsmiljöverket och Boverket har regelverk för underhåll av nödbelysning. Dock finns det stora brister på hur och om det ens görs.

Det är nu sannolikt viktigare än någonsin att säkerställa att konsekvenserna av att stora olyckor inte drabbar vårt samhälle. Fastighetsägare eller den som hyr lokalen har ett stort ansvar för att följa regelverket så att vi kan undvika svåra konsekvenser, i värsta fall att människoliv går till spillo!

FAKTA OM KONTROLL OCH UNDERHÅLL AV NÖDBELYSNING

- Ansvaret på kontroll av nödbelysning ligger hos fastighetsägaren eller den som hyr lokalen.

- Kontrollen kan göras som en rond med protokoll, eller med teknisk övervakning om det finns. Tekniska hjälpmedel finns i form av övervakning med självtest, central övervakning via busskabel eller trådlöst.

- Arbetsmiljöverket och Boverket kräver att nödbelysningsutrustning kontrolleras efter tillverkarens anvisningar. 

- Branschorganisationen Belysningsbranschens medlemmar hänvisar till den svenska standarden, som säger att nödbelysning ska funktionstestas (1 min) en gång i månaden och att ett urladdningstest (60 min) ska utföras en gång per år. Är det en centralmatad anläggning ska dessutom aggregatets indikeringar kontrolleras visuellt dagligen.