Svensk forskning behöver tillsvidareanställningar och gott ledarskap

Urholkade resurser, ett forskningsfinansieringssystem som drar undan mattan för lärosätesledningarna och en forskarkår som saknar anställningstrygghet… Den svenska högskolan mår inte bra och om ingenting görs finns en stor risk att de bästa lärarna och forskarna söker sig någon annanstans. Det är dags att regeringen börjar ta problemen på allvar.

Naturvetarna har länge krävt att svenska universitet och högskolor ska bli bättre arbetsgivare. Av förbundets medlemmar som arbetar i högskolan har endast 50 procent en tillsvidareanställning. På andra statliga myndigheter är 89 procent tillsvidareanställda och på privata företag är siffran ännu högre. Där är 92 procent tillsvidareanställda.

– Det är knappast så här vi lägger grunden för högre utbildning och forskning av världsklass, säger Ivar de la Cruz, ordförande för Naturvetarna. Hur ska forskarna kunna koncentrera sig på att forska och undervisa om de samtidigt måste oroa sig för att de snart inte har ett arbete?

Idag presenterar OECD en ny rapport som visar att tillsvidareanställningar är en nyckelfaktor för att möjliggöra forskning och innovation av hög kvalitet.

– OECD gör samma analys som Naturvetarna. Lärosätena tror att de sparar pengar genom att inte tillsvidareanställa men besparingarna får precis motsatt effekt, säger Ivar de la Cruz

OECD pekar även på att resurser och gott ledarskap är framgångsfaktorer för forskningen. Ivar de la Cruz igen:

– Forskarna är inte ensamma om att ha dåliga förutsättningar att prestera – detsamma gäller Sveriges universitet och högskolor. Utan att de får mer inflytande över resurser och verksamhet kommer svensk forskning fortsätta att stå och stampa.

I höst presenteras en ny forsknings- och innovationspolitisk proposition och därmed en chans för regeringen att adressera högskolans problem:

– Regeringen måste stärka basfinansieringen för forskning och ge universiteten större handlingsutrymme, inte minst för att anställa. Missbruket av visstidsanställningar är under all kritik men det är faktiskt också ett symptom på bristfälligt ledarskap, påpekar Ivar de la Cruz.