V ställer styret till svars om arbetsmiljön inom den skånska vården

- Jag hade önskat att vi inte hade behövt ha den här diskussionen och debatten en gång till. Att vi efter en sommar stolt kunnat säga att det har gått bra, att personalen har fått sin lagstadgade semester och patientsäkerheten aldrig varit hotad. Att det vi planerat för har fungerat. Att vi har en utvilad personal som kan ta sig an den uppskjutna vården, och att de är stolta och trygga i att arbeta för regionen. Men det kan jag inte, säger Agneta Lenander.

För att lösa luckor i bemanningen under sommaren har personalen ställt upp genom att sälja sin semester, gå in på extrapass, stanna kvar längre och arbeta dubbelt. Trots att situationen var väntad har antalet öppna vårdplatser varit ännu färre denna sommar än tidigare. Nu tar hösten vid med än tröttare och slitnare personal som har innestående semester, komp- och övertid.

- På pappret har regionen fler vårdanställda men inte ute på vårdgolven. De vårdanställda har hanterat ett virus som vi inte visste så mycket om och som skördat liv, och skadat patienter. Redan innan sommarsemestrarna signalerade de fackliga organisationerna om ett ansträngt läge, och vi gick in i sommarperioden med en sliten och utmattad personal. Nu kommer signaler om att fler säger upp sig för att de inte orkar mer. Det är många år av viktig kompetens som försvinner från våra verksamheter. Regionen har väldigt långt kvar till målet att vara en attraktiv arbetsgivare. Utan personal på plats kan vi vare sig säkerställa patienternas behov av vård eller hantera den uppskjutna vården.

De frågor som ställdes till personalnämndens ordförande Pontus Lindberg rörde hur många års sammanlagd arbetslivserfarenhet man gått miste om i uppsägningarna, och om regionen har nyrekryterat i samma omfattning. V undrade också hur mycket innestående semester, övertid och komptid som finns bland vårdpersonalen jämfört med tidigare år, och slutligen vilka insatser som görs för att bli en attraktiv arbetsgivare.

Svaren som gavs var att det inte går att beräkna antalet förlorade år hos de 1124 uppsagda sjukvårdsmedarbetarna som lämnat sina arbeten januari-juni 2020, men att man totalt, sett över alla anställdakategorier över regionen, har ökar antalet anställda. Utslaget på hela sjukvårdspersonalen har varje anställd en halv veckas semester som de inte kunnat ta ut över sommaren. Övertidstimmarna har också ökat. Planen är att fortsätta på inslagen väg och arbeta mot att återställa läget till hur det såg ut innan pandemin.

Vänsterpartiet har andra förslag.

- En attraktiv arbetsgivare som jag ser det ger en verksamhet där medarbetaren själv kan få välja om den vill arbeta 3 skift med blandad dag, kväll natt, eller bara natt, eller bara kväll och dag? Där en ny medarbetare kommer till en arbetsplats med erfaren personal som den kan ställa tusen och en frågor till och få svar och växa. Och den nya medarbetaren behöver inte introducera nya medarbetare eller handleda studenter när denne arbetat mindre än ett halvår, vilket sker idag. Där medarbetaren arbetar på ett hälsofrämjande schema och där arbetsgivaren inte ansöker om dispens, och genom att lägga brytpunkt på vissa tider kan kringgå arbetstidslagen år efter år. Eller tvingas jobba natt trots att denne inte klarar av det. Där den enskilde inte finansierar arbetstidsförkortning själv. Där alla medarbetare kompetensutvecklas och fortbildas kontinuerligt och det finns inplanerat i schemat. Där medarbetare kan ägna sig åt kärnverksamheten där HR stöttar i de administrativa och schematekniska frågorna. Där medarbetaren inte tvingas få utbetalt semesterdagar i pengar för att arbetsgivaren bestämt maxantal sparade dagar, trots att semester inte beviljats. Där beslutsvägarna är korta, en styrning som bygger på tillit och riktar sig mot stödjande funktioner istället för som nu från direktiv uppifrån och där ingen kommunikation och dialog efterfrågas, eller stödfunktioner sätts in. Jag skulle kunna fortsätta hur länge som helst. Kontentan är att Regionen behöver bli en mer nära, tillitsfull och lyssnande arbetsgivare. Vill man veta hur sjukvården mår, hur man ska kunna ta omhand den uppskjutna vården, ställa om, utöka verksamhet, minska vårdskador, utrota tystnadskultur osv behöver man faktiskt lyssna på de som gör jobbet. Fråga vad de behöver, för att kunna genomföra uppdraget. Det behöver inte vara svårare än så, egentligen, avslutar Agneta Lenander.