Vara kommun döms för diskriminering i form av bristande tillgänglighet

Målet har rört en pojke som oftast använder rullstol, och som på grund av de bristfälliga ramperna har utsatts för risker som inte andra elever har utsatts för. Bristerna på ramperna har varit flera: Lutningen har varit fel, de flesta har saknat skyddsräcken och avlastningsytan framför dörren har varit för liten. Trots att pojkens föräldrar och sjukgymnast påtalade bristerna för skolan under flera år dröjde kommunen med att åtgärda problemen till höstterminen 2016.  

Kommunen har till domstolen uppgett att skolan varit sliten och i behov av underhåll och att man därför varit tvungna att prioritera läckande tak och dåliga fönster. Tingsrätten anser dock att den omständigheten, liksom omständigheten att det rådde en viss osäkerhet kring skolans fortlevnad, inte kan anses motivera kommunens underlåtenhet att vidta skäliga åtgärder. Kommunen har därmed enligt domstolen inte vidtagit de åtgärder man kan kräva för att öka tillgängligheten på skolan.

– Den här domen är viktig eftersom den understryker att en skolmiljö måste vara anpassad för elever med funktionsnedsättning, säger Anna Rosenmüller Nordlander, processförare på DO.

Kommunen ska enligt tingsrätten betala 30 000 kronor i diskrimineringsersättning till pojken. Domen har dock inte vunnit laga kraft och kan komma att överklagas.

Fakta
Bristande tillgänglighet infördes som en ny form av diskriminering i diskrimineringslagen den 1 januari 2015. Den här är första gången förbudet mot diskriminering i form av bristande tillgänglighet prövas i domstol.

Med bristande tillgänglighet avses att en person med en funktionsnedsättning missgynnas genom att en verksamhet inte har vidtagit skäliga tillgänglighetsåtgärder för att den personen ska komma i en jämförbar situation med personer utan funktionsnedsättningen.

Det innebär att om en verksamhet inte har vidtagit åtgärder för tillgänglighet som finns föreskrivna i lag eller annan förordning så kan den person som inte kan ta del av verksamheten vara diskriminerad. Om krav på tillgänglighet inte finns föreskrivet i lag eller förordning kan det handla om enklare åtgärder.

Lagen föreskriver att tillgänglighetsåtgärderna ska vara skäliga. Vilka åtgärder som är skäliga avgörs genom en helhetsbedömning i varje enskilt fall utifrån bland annat varaktigheten i relationen mellan den enskilde och verksamheten, de ekonomiska och praktiska förutsättningarna och andra omständigheter av betydelse.