Mängder av nya arter i Sverige – en del farliga

Antalet nya arter växer dramatiskt här i Sverige. Några är välkomna nykomlingar, men långt ifrån alla. Om vi får in vissa parasiter som echinokocker kan det t ex bli förbjudet att plocka bär och svamp inom drabbade områden! Annars riskerar människor som äter dessa att t o m dö i leverskador.

Det sa Melanie Josefsson från Naturvårdsverket vid ett seminarium som i veckan anordnats av Svenska Jägareförbundet tillsammans med Kungl. Patriotiska Sällskapet. Josefsson beskrev utvecklingen för dessa nya ”invandrare”. Kräftpesten, almsjukan och rävskabben är väl kända, men de är bara toppen på ett isberg. Det finns nu rader av nya hot. Många känner vi inte till ännu. Ett exempel är tallvedsnematoden - om den kommer in och får fäste i några tallar kan det bli tvunget att hugga ner alla tallar inom 20 km radie! Hittills har man lyckats hålla den stången genom att särskilt granska och behandla träförpackningar från Asien, i vilka den kan dölja sig. Ovälkomna nya större djur är t ex mårdhunden, där staten nu satsar stort på ett program för att försöka hindra dess spridning, något som belystes av P.A. Åhlen som svarar för detta projekt. Om mårdhunden sprids till södra Sverige kan den i de våtmarker där den slår till nästan utrota ett antal av våra fågelarter. Här har också jägarna en viktig uppgift. Men på andra ”invandrare” ser man mera positivt, t. ex mufflon. Några väcker både positiva och negativa känslor: t ex vitsvanshjorten, de japanska ostronen och den svartmunnade smörbulten. Anledning till den dramatiskt ökande mängden nya arter är framför allt ökad handel och ökat resande. Många nya mikroorganismer kommer in med varor och förpackningar som importeras. Andra med hundar som resenärer har med sig från utlandet och de kan, som t ex echinokockerna, sen spridas via hundarnas avföring till rävar o grävlingar och sen från dem till svampar och bär. ”Seminariet var verkligen en riktig väckarklocka” säger Johan Nordenfalk, ordförande i Kungl. Patriotiska Sällskapet. ” Man har hittills lätt fått uppfattningen att det allt överskuggande är att bevara utrotningshotade arter. Men det är tydligt att det nu blivit viktigare att satsa resurser på att försöka begränsa antalet nya arter och inte ganska ensidigt satsa resurserna på de utrotningshotade arterna. Media har här en stor möjlighet nyansera informationen och bredda debatten på ett nytt stort område, som blir avgörande för framtida möjligheter att vistas i skog och mark och kunna njuta av dess frukter.”