Hot, trakasserier och stölder är inte småbrott

Markaryds kommun 2017. En butik har stora problem med ett gäng som dagligen stjäl, hotar och trakasserar personalen. Butiken ringer polisen men får oftast inte någon hjälp utan är lämnade ensamma med gänget. Efter ett tag får butiken ett vitesförläggande på 50 000 kronor från Arbetsmiljöverket för att man inte kan tillhandahålla en trygg arbetsmiljö för personalen.

Stockholms kommun 2017. En butik har problem med några personer som löpande stjäl och beter sig hotfullt mot personalen. Butiken tar kontakt med ett vaktbolag för att få hjälp. Skyddsombudet på vaktbolaget konstaterar att det är för farligt för väktarna att jobba i denna butik och att de inte kan ta uppdraget.

Stockholms kommun hösten 2017. En handlare har noterat att några av stamkunderna inte handlar lika ofta som förut. För att undersöka om han kan göra något för att de ska komma tillbaka passar han på att fråga dem om det. Svaret han får är att de visst gillar butiken, men att centrumet den ligger i känns otryggt på kvällarna och att de därför har börjat handla på nätet.

Almedalsveckan 2017. Vi är några som pratar om otrygghet och handel. Börjar googla på näthandelsbutiker och matar in postnummer för de områden som ofta nämns i samband med kriminalitet och utanförskap. Det visar sig att de flesta postnummer inte ligger inom de områden där näthandelsbolagen levererar.

Göteborg 2017. En butik har en person som sitter och tigger vid entrén varje dag. Samma person går regelbundet in i butiken för att stjäla mat och dryck som denne sedan äter. Polisen tar inte emot anmälan med hänvisning till Riksåklagaren som säger att stölder under 60 kronor inte ska beivras. Butiken har själv inga möjligheter att göra något utan tvingas acceptera detta.

Stockholm 2017. Butiken har till slut tröttnat på alla stölder, hot och trakasserier och anställer, efter att ha inhämtat alla tillstånd, två egna ordningsvakter som ska upprätthålla lag och ordning. En ordningsvakt har, till skillnad från en väktare, mer utbildning och samma befogenheter som en polis, men för ett visst område. I detta fall en livsmedelsbutik.

För den som inte arbetar inom branschen kanske dessa exempel låter drastiska och till och med påhittade. Men de är sanna och endast några av alla de som vi fått höra de senaste åren. Och ja, det stämmer att stölder under 60 kronor av riksåklagaren anses vara ett brott på samma nivå som att gå mot röd gubbe. Det finns även berättelser från butiker som blivit utskällda av stressade poliser för att de anmäler för många brott.

Det är ingen överdrift att säga att Sverige 2018 har ett rättsväsende som är i otakt med samtiden. Vi har en polis som under många år fått se sig nedprioriterad, både vad gäller status och lön. Omorganisationen ovanpå det har inte förbättrat verksamheten. Lagarna vad gäller stölder, hot och trakasserier är anpassade till en tid där vi hade en bra social kontroll och där även merparten av de kriminella ville vara en del av samhället. Många kriminella vill idag inte vara en del av samhället. En effekt av det är att du kan dra på dig hur många bötesdomar som helst men om du inte betalar böterna händer ingenting.

Enligt Svensk Handels beräkningar har handeln i Sverige nu lika stora kostnader för brott som statens totala polisbudget är, det vill säga 22 miljarder kronor per år. Det är kostnader för rena stölder, kameraövervakning, väktare, system för att hantera kontanter och sjukskrivningar av personal till följd av att de utsatts för brott för att ge några exempel.

Självklart kan denna utveckling inte fortgå utan att något händer. Människor och företag som inte får hjälp av staten att skydda sig mot de kriminella måste hitta på lösningar själva. Det är i alla lägen en sämre lösning än att rättsväsendet gör sitt jobb, det vill säga beskyddar dem som betalar in skatterna till det gemensamma. Den utvecklingen vill vi inte ha, det leder till ett brutet samhällskontrakt som i förlängningen leder till korruption.

På Folk och Försvars Rikskonferens i förra veckan var slutsatsen den att den inre säkerheten i Sverige är en större och mer akut politisk uppgift än den yttre säkerheten. Främst lyfter man fram gängen, de är våldsamma och farliga. De som idag är i gängen har börjat sin bana någonstans och det förmodligen vanligaste brottet att inleda en kriminell bana med är att stjäla i butik. Det är bland annat därför det är viktigt att snabbt och konsekvent beivra alla de mindre brott som sker, då de fungerar som en skola för grövre brott. Att förhindra en fortsatt utveckling där de som stjäl i butik allt oftare väljer att hota personalen när de blir påkomna är också helt nödvändigt.

Eftersom den svenska rättsapparaten brister i flera led i sin hantering av de personer som inte vill följa lagen behövs nya sätt att angripa problemet. Det går inte att enbart komma med enskilda politiska utspel. Att säga att landet behöver 10 000 fler poliser, vilket inom parentes skulle ge oss lika många poliser per 1000 invånare som EU i genomsnitt, när vi samtidigt inte kan fylla polishögskolorna med sökande och att poliser i allt högre utsträckning väljer att söka sig bort från jobbet som polis, är inte seriöst. Det finns lagar där handeln identifierat behov av anpassning. Lagstiftarna behöver se över behovet av jourdomstolar, möjligheten att omvandla obetalda böter till fängelse, ge butiker rätt att portförbjuda personer som upprepade gånger stulit och hotat, samt göra en grundlig översyn hur stöldligor från andra länder ska hanteras. Det ska inte vara så som en handlare i Luleå konstaterade att det är konstigt att de ryska stöldligorna gör sig omaket att köra genom hela Finland för att begå brotten i Sverige och sedan köra hela vägen hem igen. Det är en kalkylerande brottslighet som väljer risk mot förtjänst och det är därför de väljer Sverige.

Livsmedelshandlarna vädjade till inrikesminister Morgan Johansson i förra veckan på Folk och Försvars Rikskonferens att skapa en Justitieberedning som, likt Försvarsberedningen, partiövergripande och strategiskt kan jobba med rättsfrågorna. Detta som ett komplement till det mer akuta jobb som redan sker inom riksdag och regering. Läget är sådant att inga punktinsatser kommer att kunna vända utvecklingen, möjligen bromsa den. En mer strategisk planering måste också till.

Pär Bygdeson, vd Livsmedelshandlarna

* denna text har varit införd som debattartikel i Dagens Industri 20180122