Granskning av ett ärende om grov kvinnofridskränkning

Syftet med granskningen har inte varit att bedöma om mordet på kvinnan kunnat förhindras.

- Jag vill göra klart att mina synpunkter inte ska uppfattas som att åklagarna kan hållas ansvariga för det som senare inträffade, säger vice riksåklagare Kerstin Skarp.

Bakgrund

Den 26 maj 2016 polisanmälde en kvinna i Bromma att hon blivit misshandlad av en man som hon hade en relation med. En förundersökning om grov kvinnofridskränkning inleddes och mannen anhölls i sin frånvaro. Den 30 maj meddelade kvinnan att hon inte längre ville medverka i utredningen, varpå anhållandet i sin frånvaro hävdes. Den 1 juni lades förundersökningen om bland annat grov kvinnofridskränkning ned. Kort därefter dödades kvinnan av mannen.

I ärendet var åklagare 1 ansvarig förundersökningsledare, utom den 30 maj då åklagare 2 var förundersökningsledare. Åklagare 2 var den som hävde anhållandet och åklagare 1 var den som beslutade att lägga ned förundersökningen.

Beslutet att häva anhållandet i frånvaro

Beslutet att häva anhållandet av mannen grundades på att bevisningen försvagats eftersom kvinnan meddelat att hon inte längre ville medverka i utredningen.

Riksåklagaren konstaterar att beslutet inte kan kritiseras, eftersom det var en situation där olika bedömningar kunde göras. Däremot kritiseras åklagare 2 för att han inte självständigt försökt bilda sig en helhetsuppfattning av utredningsläget, utan nöjde sig med den information han fått av åklagare 1 och polisen.

Beslutet att lägga ned förundersökningen

Uppgifterna om att kvinnan inte längre ville medverka i utredningen lämnades i ett kort förhör i en polisbil. Vidare fanns det i utredningen viss stödbevisning, bland annat uppgifter om namngivna vittnen och uppgifter om att det fanns bilder på skador på kvinnan.

- Min bedömning är att åklagaren borde ha beaktat omständigheterna kring förhöret och kallat kvinnan till ett nytt förhör på polisstationen, där hon i närvaro av sitt målsägandebiträde fått svara på om de uppgifter hon lämnat tidigare var riktiga och varför hon ändrat inställning. Mycket talar också för att det fanns anledning att vidta ytterligare utredningsåtgärder med anledning av den stödbevisning som fanns, säger Kerstin Skarp.

I beslutet konstateras att åklagare 1 har brustit i sitt förundersökningsledarskap på ett sätt som inte har varit acceptabelt genom att lägga ned förundersökningen utan att först vidta de ytterligare utredningsåtgärder som följer av Åklagarmyndighetens handböcker och JO:s uttalanden om vikten av att skaffa sig ett fullgott beslutsunderlag innan en förundersökning läggs ned.

Riksåklagarens slutsatser

Riksåklagarens tillsynsverksamhet är inte disciplinär, utan syftar till att identifiera brister för att förhindra att de upprepas.

Riksåklagaren framhåller i beslutet vikten av att följa gällande rutiner för handläggning av denna typ av ärenden samt åklagares självständiga ansvar även när man tillfälligt övertar förundersökningsledarskapet i ett ärende.

I samarbete med Polismyndigheten har Åklagarmyndigheten nyligen utvecklat ett "bästa arbetssätt" för utredningar om bland annat våld i nära relation, där checklistor tagits fram för att få kortare handläggningstider och högre kvalitet i bevissäkringen.

- Ärenden om våld i nära relation är komplexa och beslut måste ofta fattas snabbt och efter svåra avvägningar. Det är därför angeläget att vi kan erbjuda åklagarna metodstöd, säger Kerstin Skarp.

Ett särskilt projekt har påbörjats 2017 i syfte att säkerställa att rättslig information som riktlinjer och handböcker finns lätt tillgänglig och når ut till alla åklagare. I detta ligger också att spridningen av rättslig information koordineras med utbildningsverksamheten.

Kontakt:

Vice riksåklagare Kerstin Skarp är tillgänglig för media idag klockan 10.30 - 13, 010-562 50 20.

Tillsynsbeslutet

Presstjänsten

010-562 50 20