När barn berättar reagerar vuxna

Bris har nyligen tagit fram ett nytt kommunikationskoncept: När barn berättar finns det hopp.

Det ligger till grund för den kampanj som vi lanserade i början på maj, och samtidigt lanserade vi även en ny grafisk profil. Målet med kampanjen är att nå fler potentiella månadsgivare och samla in pengar för att stärka vår verksamhet - så att fler barn kan ges möjlighet att få prata med en kurator och berätta om svåra situationer i livet. Bris är en ideell organisation som är beroende av de pengar vi samlar in från företag och privatpersoner.

Vi vill med kampanjen ge vuxna en inblick i hur en del barns vardag ser ut och vi visar exempel på situationer som barn befinner sig i när de söker stöd hos Bris. Baserat på de reaktioner vi fått kan vi dra slutsatsen att kampanjen både berört och upprört.

Några har reagerat kraftigt och med ilska på vårt påstående att det finns hopp när barn vågar berätta om bland annat självmordstankar, sexuella övergrepp och självskadebeteende. Men varje dag hör barn av sig till oss på Bris och berättar om sina liv. Det är berättelser om frånvarande vuxna, om missbruk, depressioner och våldsamma bråk. Berättelser om självsvält, sexuella övergrepp och ensamhet. För många barn som kontaktar oss är det allra första gången som de vågar dela med sig av det jobbiga och formulera upplevelserna i ord.

Våra utbildade kuratorer tar dagligen emot barnens berättelser via telefon, mail, chatt och i stödgrupper. Vi har inga magiska quick fix-lösningar på barnens problem. Men vi jobbar envist med att mobilisera samhället, påverka beslutsfattare, lyssna och stötta. Och vi ser att berättandet många gånger blir det allra första steget mot en bättre och tryggare tillvaro. Därför vågar vi påstå att det finns hopp när barn berättar om svåra situationer.

Att berätta är första steget mot förändring, hur hemsk och jävlig situationen än är. Att berätta är att göra motstånd. Det är att vägra skammen och skulden. Det är att vägra knäckas under tyngden av en hemlighet som aldrig blir berättad.

Vi förstår att barnens berättelser kan väcka starka och obehagliga känslor. Det är smärtsamt att våga möta den verklighet och utsatthet som många barn lever i. Men berättelserna finns och de behöver berättas. Den riktiga fienden är alla de berättelser som aldrig blir berättade.

Alla barn har rätt att få berätta. Och alla barn har rätt att bli lyssnade på.

Vill du ge fler barn möjlighet att berätta? Bli månadsgsivare på bris.se