Rohingyakrisen – ett år senare: Flickors vänskap viktig för att klara sig i lägren

Efter att ha flytt undan våld och förföljelse i Myanmar har tillvaron i flyktinglägren i Bangladesh i dag blivit vardag för de nära en miljon rohingyer som befinner sig där, mer än hälften av dem är barn. På ett år har situationen i lägren förbättrats något men det finns fortfarande en rad områden som behöver förbättras. 

– Barn, och särskilt flickor, drabbas hårdast i sådana här katastrofer. Det är till exempel större risk att de utsätts för våld, gifts bort eller utnyttjas sexuellt. Det finns fortfarande bara ett begränsat antal skolor, lärcenter och trygga platser för barn och unga i lägren vilket drabbar särskilt tonårsflickor, säger Mikael Wiking, humanitär programsamordnare på Plan International Sverige. 

Isoleras i tält

För flickor finns det mycket få trygga platser där de kan mötas och få vänner. I rapporten "Röster från Rohingyakrisen", som Plan International släppte nyligen, berättar flickor för första gången om sin situation i lägren. En majoritet av de som intervjuats säger att de inte har makt att påverka beslut som rör deras egna liv och att de gärna vill gå i skolan - men de allra flesta har inte möjlighet att göra det. Knappt en av tre som tillfrågats har tillgång till någon form av utbildning. Istället tillbringar många flickor nästan dygnets alla timmar isolerade från samhället och instängda i de överhettade tält som nu fungerar som deras hem. Normer, samhällets syn på flickor och rädslan för att de ska utsättas för våld och övergrepp hindrar flickor från att röra sig fritt i lägret. 

– Vi alla vet hur viktig en vän kan vara i svåra tider. För att klara den tuffa situationen berättar många flickor vi har pratat med om hur de går samman för att stötta varandra. Deras möjligheter att interagera och dela sin upplevelse med andra är en mycket viktig del i att bygga motståndskraft och hjälpa dem att hitta en slags vardag i lägret, säger Mikael Wiking. 

Delar med sig

Plan International arbetar i de olika lägren med att bland annat bygga så kallade trygga platser, dit flickor kan gå för att lära sig mer om sina rättigheter och få tillgång till både psykisk och fysisk hälsovård. Det är också på dessa platser som flickorna har möjlighet att utveckla vänskapsband till andra jämnåriga i lägret. 

Några flickor som blivit vänner är 10-åringarna Tasmin Ara, Mustakima, Nur Akter och 12-åriga Shokat Atu. De har tagit på sig rollen som en slags välkomstkommitté i lägret Kutupalong, där de bor. 

– Vi blir vänner med alla nya flickor som kommer hit, säger Showkat Atu. 

– Det är ofta svårt när man kommer hit, så vi hjälper till och delar med oss av kläder och mat, fyller Mustakima i. 

Plan International uppmanar nu såväl Bangladesh regering som internationella hjälporganisationer att ta tonårsflickornas situation på allvar.

– Vi pratar med flickor varje dag och de säger alla samma sak. De vill få gå i skolan, tjäna sitt eget leverne, känna sig självständiga och bidra till deras de samhällen de lever i. För tillfället finns det mycket få möjligheter för dem att göra detta, säger Mikael Wiking och fortsätter: 

– Om vi inte vill låta en hel generation flickor gå förlorad är det hög tid att börja lyssna på dem nu. 

Plan International kräver att flickors situation ska tas på allvar:

• Skräddarsy program som är anpassade efter flickors behov.

• Säkerställ flickors utbildning. 

• Förebygg våld mot flickor. 

• Säkerställ att flickor får tillgång till hälsovård för fysisk, psykisk samt sexuell och reproduktiv hälsa. 

Rapporten ”Röster från rohingyakrisen” i siffror: 

Rapporten baseras på en enkätstudie där 300 flickor i åldrarna 10 till 19 år deltagit.

33-38 procent (beroende på åldersgrupp) känner sig otrygga utanför sitt tält. 

76 procent uppger att de aldrig får fatta beslut som rör deras eget liv. 

24 procent har en eller två döda föräldrar.

OBS: Bilderna får inte publiceras innan den 25 augusti. Foto: KM Asad/Plan International.

Presskontakt: 

Sofia Klemming Nordenskiöld, pressansvarig, tel 076-860 55 60, sofia.nordenskiold@plansverige.org

Mikael Wiking, humanitär programsamordnare, tel 08-587 755 38, mikael.wiking@plansverige.org