Var är krisstödet till statsförvaltningen?

 - Det är orimligt. Pengarna räcker inte för att öppna upp stängda kontor runt om i landet. Det kommer inte ens att räcka för att undvika ännu fler uppsägningar av arbetsförmedlare. Och det kommer definitivt inte att räcka till för att hjälpa rekordmånga nya inskrivna som behöver Arbetsförmedlingens stöd att komma ut i varaktig sysselsättning, säger Britta Lejon, förbundsordförande för Fackförbundet ST.

 

Regeringen satsar åtskilliga miljarder på arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Frågan är bara vem det är som ska hantera alla dessa pengar och se till att de hamnar där de gör mest nytta. Den viktigaste myndigheten inom utgiftsområdet, Arbetsförmedlingen, som nyligen utsattes för ett sällsynt illa planerat reformeringsexperiment, får endast 330 miljoner kronor i ökade förvaltningsanslag vilket motsvarar en ökning med mindre än 5 procent. Det återställer inte ens anslaget till nivån före nedskärningarna 2019. Av dessa pengar ska dessutom 180 miljoner reserveras för att öppna några av de kontor som man tvangs lägga ner förra året. Återstår 150 miljoner som ska rusta myndigheten för att hantera en rekordssnabb ökning av arbetslösheten upp till 13,5 %.

Andra myndigheter med viktiga uppgifter i hanteringen av Coronapandemin riskerar också att ställas inför samma situation, med stor ökning av arbetsbelastningen i kombination med modesta anslagsökningar. Varken satsningarna på till exempel MSB eller Tillväxtverket imponerar när man tar i beaktande de utmaningar som de anställda på dessa myndigheter står inför framöver.

För framtiden hade ST gärna sett att regeringen tydligare visade att man har dragit lärdom av de läxor som Coronaviruset har gett oss. Nästa gång vi står inför en kris är det tydligt att vi behöver en stärkt beredskap, som inte utgår ifrån just-in-time leveranser till sjukhus och andra offentliga institutioner. Då behöver vi också myndigheter som är rustade för detta, och som har förmåga att rusta Sverige. Såväl Livsmedelsverket som Jordbruksverket har pekat på behovet av en säkrare livsmedelsförsörjning med större inhemsk produktion. Vi vet inte heller hur djup eller långvarig den nuvarande pandemin kommer att bli och hur det kan komma att påverka grundläggande samhällsfunktioner. Därför menar ST att regeringen redan nu bör resurssätta dessa myndigheter så att varningssignalerna inte bara stannar vid planer och strategier utan att staten kan åstadkomma de förändringar som behövs.