– Många tror att det är den kyrkoantikvariska ersättningen som står för hela kostnaden att bibehålla kulturarvet vad gäller kyrkobyggnader, klockstaplar och inventarier, men man glömmer ofta att den statliga ersättningen bara ska täcka de antikvariska överkostnaderna. Alltså måste församlingarna bekosta en stor del av renoveringarna själva. Ersättningen räcker heller inte till alla projekt, utan stiftet tvingas oftast avslå hälften av alla ersättningsberättigade ansökningar. Ibland söker församlingarna ersättning på nytt nästa år, eller så bekostar man allt ur egen ficka, säger stiftsantikvarie Anna Güthlein.

Beviljade projekt

De större projekt som får del av kyrkoantikvariska ersättning (KAE) 2021 är följande:

• Grangärde kyrka, inre renovering pga fuktproblematik i golv
• Falu Kristine kyrka, fönsterrenovering
• Hagakyrkan i Borlänge, fönster- och fasadrenovering
• Dingtuna, renovering av tornlanternin

Renoveringen av Grangärde kyrka är det enskilt största projektet. Planering och förprojektering har pågått under flera år för att få fram så bra handlingar som möjligt och för att resursoptimera det kommande bygget. En bristande konstruktion i det gamla betongbjälklaget från tidigt 1900-tal medför att hela golvkonstruktionen måste bilas bort och ersättas med en ny, klimatsäker lösning. Församlingen har hela tiden arbetat nära stiftet, länsstyrelsen och arkitekten för att allt ska falla på plats.

Betydande egeninsats

Det totala vårdbehovet uppgår till nästan 59 miljoner kronor för samtliga ersättningsberättigade projekt för år 2021. Kyrkoantikvarisk ersättning täcker 27,6 miljoner. För de projekt som beviljats ersättning uppgår församlingarnas egeninsats till 15,5 miljoner kronor.

– Drift och löpande underhåll berättigar inte ersättning vilket innebär att den faktiska insatsen för församlingarna egentligen är betydligt större. Många projekt genomförs också helt utan kyrkoantikvarisk ersättning. Det kan vara ombyggnationer eller anpassningar för att du och jag som besökare ska få en bättre upplevelse, säger Anna Güthlein.

Så fungerar kyrkoantikvarisk ersättning

Svenska kyrkans församlingar och pastorat är ålagda att vårda och bevara de kyrkor, kapell, klockstaplar och inventarier som är skyddade enligt kulturmiljölagen. Kyrkorna ska också hållas öppna och tillgängliga. Som en kompensation på grund av lagens inskränkningar på nyttjanderätten bidrar därför staten årligen med pengar till kostnadskrävande och antikvariskt motiverade insatser. Det staten kompenserar är de mer- eller överkostnader som uppstår då särskilda hantverksmetoder och materialval måste användas i kulturhistorisk bebyggelse och den specialistkompetens som anlitas för att utföra uppdragen. Stiftsstyrelsen fördelar bidraget till församlingarna efter samråd med länsstyrelserna.

Utöver den kyrkoantikvariska ersättningen fördelar även stiftsstyrelsen ett inomkyrkligt utjämningsbidrag (KUB) på drygt 5 miljoner kronor som komplement till den statliga ersättningen.

Ny fördelningsmodell

2021 är första året med en ny fördelningsmodell för bidraget. För varje stift fastställer kyrkostyrelsen en ram som gäller fem år framöver, förutsatt att statens totala anslag blir detsamma. För Västerås stift innebär det närmare 27,6 miljoner kronor per år under perioden 2021-2025.