Förseningsavgifter blir fråga för domstolen

Svea har fört en dialog med Konsumentverket under 2020 kring rätten att ta ut förseningsavgifter i kreditsammanhang där uttag av en sådan är avtalad. Konsumentverket har nu valt ut Svea bland alla aktörer i branschen för att driva frågan domstolsvägen. Uttag av förseningsavgifter vid kredittagares sena betalningar har skett åtminstone sedan 1990-talet av majoriteten av bankerna och kreditbolagen. Några invändningar mot det har inte tidigare framförts från myndighetshåll.

- Vi tycker att det är förvånande att Konsumentverket väljer ut Svea för att driva frågan via domstol. Det naturliga hade varit att föra en diskussion med branschen som helhet. Jag anser att det finns stöd i konsumentkreditlagen om att ta ut en förseningsavgift, för att kompensera de faktiska kostnaderna, säger Mats Ihd Legal Counsel på Svea Ekonomi.

Konsumentverkets ståndpunkt är att Inkassokostnadslagen uttömmande anger vilka kostnader en borgenär har rätt att ta ut vid betalningsförseningar av gäldenär så som påminnelseavgift och inkassokostnad. Svea har uppfattningen att den lagen och Konsumentkreditlagen lämnar utrymme för borgenär att också få ersättning för annan kostnad som borgenär faktiskt har och drabbas av p g a betalningsförsening. Svea har också uppfattningen att en kostnad som uppkommer i ett visst skede ska tas ut där den uppkommer och inte överföras på kreditgivning i allmänhet vilket orättvist drabbar skötsamma kredittagare.

- Svea har gjort samma bedömning som övriga aktörer i branschen och det har fungerat sedan 90-talet utan att det har varit ifrågasatt. Om Konsumentverket får rätt kommer kostnaden för dåliga betalare att övervältras på den stora majoriteten av människor som är skötsamma, menar Mats Ihd Legal Counsel på Svea Ekonomi.

Då uppfattningar om rätten till kompensation för avtalsbrott går isär välkomnar Svea i sig att frågan nu bedöms objektivt av domstol men beklagar att Konsumentverket valt att rikta in sig på Svea som bara är en liten aktör på konsumentkreditmarknaden och undviker ta upp frågan med branschorganisationer eller stämma de större bankerna eller dominerande kreditgivare inom konsumentkreditområdet.