I huvudet på en förhandlare: Lätt för arbetsgivare att säga noll.

Jag läser nu i media lite här och var om arbetsgivarnas argumentation i avtalsrörelsen. Det är lätt för en arbetsgivare att erbjuda noll, det vill säga ingen löneökning alls. Deras intresse är alltid att hålla nere löneökningar så mycket det går. Det handlar för deras del enbart om budgetmedel och vinst.

Det är en betydligt svårare uppgift för fackföreningarna att balansera kraven på löneökningar så att det fortfarande blir ett plus i plånboken för våra medlemmar. För att det ska bli mer i plånboken, behöver löneökningarna vara större än inflationen, utan att själva dra upp densamma.

En risk vi har om vi som fackförbund förivrar oss och kräver för höga löneökningar är ökad arbetslöshet. Företagens alternativ till att höja priserna för sina varor och tjänster, är att dra ner på kostnaderna. Det vill säga dyra löner, är lika med mindre personal.

Förenklat kan det beskrivas som utbud och efterfrågan. Mekanismen är att lön påverkar efterfrågan på i detta fall anställda. Ju högre lön desto färre anställda efterfrågas.

Fackförbunden måste på så sätt kräva lagom mycket, varken för lite eller för mycket. Målet för oss är så mycket som möjligt i löneökning utan att riskera inflation eller arbetslöshet. Det svåra är att avgöra var den gränsen går. Hänsyn måste tas till både Sverige och omvärld.

Inflation betyder att den allmänna prisnivån höjs, dvs allt blir dyrare och att detta är bestående. På så sätt blir våra pengar mindre värda, vi får mindre varor och tjänster för samma peng.

Det är precis det som riskerar att hända om lönen sätts för högt. Då ”tvingas” företagen öka sin prissättning på varor och tjänster för att kunna rädda hem sin vinst. När detta sker på en samhällsnivå får Sverige som land stora bekymmer, det leder framför allt till lågkonjunktur samt troligtvis arbetslöshet, vilket skulle påverka oss alla.

”För” höga löneökningar → minskad vinst → ökade priser → inflation

Sverige är dess utom väldigt beroende av import och export. När vi då drabbas av ökande priser och inflation, så får svenska företag mycket svårare att sälja varor och tjänster utanför landets gränser. Våra varor och tjänster blir helt enkelt för dyra.

Samtidigt har Sveriges riksbank satt ett mål på 2 % inflation. Detta har man satt för att få en stabil tillväxt samt att det bidrar till prisstabilitet. Ett trovärdigt inflationsmål (2 %) fungerar som ett riktmärke för de inflationsförväntningar som finns i ekonomin.

Så summa summarum: i varje avtalsrörelse måste facken axla sitt ansvar för samhällsekonomi, inflation och reallöneökningar, medan arbetsgivarna lutar sig tillbaka och säger noll.

Oskar Falk

biträdande förhandlingschef Fackförbundet ST