Bästa tajmingen för gomspaltoperation fokus för studie på Akademiska

- Problem med artikulation och tal är vanligt hos barn med gomspalt, även efter genomförd kirurgisk behandling. Därför är det viktigt att utvärdera olika kirurgiska metoder och när ingreppen görs. Alla barn som föds med gomspalt följs av ett LKG-team, däribland logoped, och många behöver stöd i sin talutveckling under förskoleåldern och ibland upp i skolåldern, säger Åsa Okhiria, logoped inom rehabilitering och smärtcentrum på Akademiska sjukhuset och doktorand vid Uppsala universitet.

Inom kort startar hontvå studier på Akademiska sjukhuset inriktade på gomspalt som delvis finansieras via riktade forskningsmedel från Region Uppsala. I Sverige föds omkring 150-200 barn årligen med läpp-, käk- och gomspalt (LKG) som är en av de vanligaste ansiktsmissbildningarna. Man skiljer på isolerad, ensidig eller dubbelsidig spalt. På Akademiska görs varje år cirka 200 operationer relaterade till LKG-spalt.

- Ett viktigt mål är att utvärdera om så kallad radikal muskeldissektion, som införts under de senaste 15 åren, ger bättre gomfunktion och mindre behov av talförbättrande kirurgi jämfört med den mer konventionella teknik för gomplastik som tillämpats historiskt, säger Åsa Okhiria. Radikal muskeldissektion innebär att levatormuskeln i gommen fridissekeras i operationsmikroskop och flyttas långt bak i mjuka gommen.

- För barn som föds med gomspalt, kan vi se att gomfunktionen blir bättre när den mjuka gommen sluts i tidig ålder och vi tror att artikulationen gynnas av att den hårda gommen sluts vid två års ålder jämfört med om detta sker senare, förklarar hon.

I den första studien ska forskarna analysera inspelningar av tal, artikulation och gomfunktion från femårskontrollen hos barn med någon form av gomspalt. Syftet är att jämföra utfallet av olika operationsmetoder. I den andra studien fokuserar man även på hur väl barn med ensidig läpp-, käk- och gomspalt artikulerar och hur förståeligt talet är när restspaltslutningen skett vid två års ålder.

Åsa Okhiria berättar att det finns ett flertal studier om talutfall vid fem års ålder efter operation av mjuka gommen vid sex månader och senarelagd restspaltslutning, detta är dock den första studien där man redovisar talutvecklingen efter restspaltslutning vid två års ålder.

- Det behövs mer forskning där man jämför operationsmetoder av mjuka gommen. Förhoppningsvis kan studierna bidra till ökad kunskap om hur talutvecklingen påverkas av tidpunkten för slutning av den så kallade restspalten. Dessutom kan de ge mer information om ett eventuellt samband mellan typ av kirurgi och talutveckling, avrundar hon.

För mer information/intervju, kontakta:

Åsa Okhiria, logoped inom rehabilitering och smärtcentrum på Akademiska sjukhuset och doktorand vid Uppsala universitet, tel: 018-611 94 29, e-post:asa.okhiria@akademiska.se