30 år med slutförvaret för Sveriges låg- och medelaktiva radioaktiva avfall

– Vi är mycket stolta över vår anläggning SFR. Slutförvaret utgör en viktig del i vårt uppdrag att ta hand om det svenska radioaktiva avfallet på ett sätt som är säkert för människa och miljö både nu och i framtiden, säger SKB:s vd Eva Halldén.

När SFR togs i drift var det den första anläggningen av sitt slag i världen. SFR ligger 50 meter under Östersjöns botten och består av fyra 160 meter långa bergssalar och ett bergrum med en 50 meter hög betongsilo för det medelaktiva avfallet. Två parallella kilometerlånga tillfartstunnlar förbinder anläggningen med markytan.

Relativt kortlivat

Det radioaktiva avfall som förvaras i SFR är låg- och medelaktivt. Det betyder att det till skillnad från använt kärnbränsle inte behöver kylas och att det är relativt kortlivat. Det mesta av avfallet som förvaras i SFR är driftavfall från de svenska kärnkraftverken. Det kan handla om filter som samlat upp radioaktiva ämnen i reaktorns vatten, verktyg och skyddskläder. Men även radioaktivt avfall från sjukvården, veterinärvården, forskningen och industrin förvaras där.

Utbyggnad planeras

I framtiden ska även rivningsmaterial från de avvecklade svenska kärnkraftverken förvaras i SFR. Det måste på samma sätt som driftavfallet hållas isolerat från människa och miljö. För att få plats med rivningsmaterialet lämnade SKB därför in en ansökan till myndigheterna 2014 om att få bygga ut SFR och prövningsprocessen enligt miljöbalken och kärntekniklagen pågår. Fullt utbyggd ska anläggningen kunna ta emot cirka 200 000 kubikmeter avfall mot i dag cirka 63 000 kubikmeter.

Fakta:
Driftstart: 1988
Förvaringskapacitet: Cirka 63 000 m³
Mottagning: Cirka 600 m³/år
Drift- och underhållspersonal: Ca 40 personer
Ovanjordsdel: Kontors- och verkstadsbyggnad, terminalbyggnad, ventilationsbyggnad
Underjordsdel: Fyra bergssalar, en silo, driftcentral
Driftskostnad: cirka 40 miljoner kr/år