Ny rapport: Nya kritiska metaller måste återvinnas

– Att inte återvinna de kritiska metaller som behövs i omställningen till ett fossilfritt samhälle är ett resursslöseri som rimmar mycket illa med tanken om det cirkulära samhället. När det dessutom leder till att nya gruvor öppnas trots att det egentligen inte behövs, blir det tydligt att det krävs krafttag för att förändra situationen, säger Johanna Sandahl, ordförande i Naturskyddsföreningen.

Metaller är grundämnen som kan användas gång på gång, samtidigt som de är en ändlig resurs. Det innebär att metaller är idealiska för återvinning, vilket också är fallet för exempelvis järn och koppar där stora mängder återvinns idag. Men metaller som kobolt, litium och vanadin återvinns inte alls i lika stor utsträckning. Eftersom dessa metaller efterfrågas alltmer finns det idag ett tryck på att öppna nya gruvor, vilket riskerar att leda till allvarliga problem för miljö och människor.

Metaller som kobolt, litium och vanadin efterfrågas stort i omställningen till ett fossilfritt samhälle och har klassats som innovationskritiska av EU. Kobolt är huvudkomponent i de flesta litium-jonbatterier som används i bland annat mobiltelefoner, datorer och eldrivna fordon. Litium är en också viktig komponent i litium-jonbatterier, men används i alltifrån legeringar till läkemedel och tvål. Vanadin är en metall som använts länge i legeringar, men som också kan användas i redox-batterier för storskalig energilagring – en teknik som är under utveckling.

– Omställningen till ett fossilfritt samhälle innebär elektrifiering och med det kommer ett behov av kritiska metaller. Dessa metaller måste återvinnas i mycket högre grad än i dag, inte minst för att undvika bekymmersamma intressekonflikter, säger Johanna Sandahl.

Enligt Naturskyddsföreningens nya rapport finns en stor potential för ökad återvinning av fler metaller. Men det behövs politiska åtgärder och styrmedel på flera plan för att skapa en lönsam återvinning. Idag är återvunnet material av de nya metallerna generellt sett dyrare än metall som utvinns genom gruvdrift. Det finns också en rad andra hinder för återvinning, som exempelvis bristande kunskap om kvaliteten på återvunnet material och att produkter inte är designade för att återvinnas.

Naturskyddsföreningen föreslår i sin rapport att det införs en mineralhierarki, som inspirerats av den befintliga avfallshierarkin, där öppnandet av nya gruvor kommer i sista hand och att hushålla med metaller och andra mineral kommer i första. Däremellan ska återbruk och återvinning främjas.

Rapporten: Metaller – en ändlig resurs med oändlig potential

Webbinarium 11 mars kl 15.30
I samband med att rapporten lanseras bjuder Naturskyddsföreningen in till webbinarium ”Metaller – en ändlig resurs med oändlig potential”.

Medverkande:
• Jonas Rudberg och Marit Widman, rapportförfattare, Naturskyddsföreningen
• Anders Kihl, chef för forskning och utveckling, Ragn-Sells
• Björn Wallsten, avfallsforskare, sociologiska inst., Uppsala universitet
• Christian Ekberg, professor i industriell materialåtervinning, Chalmers
• Moderator: Johanna Sandahl, ordförande i Naturskyddsföreningen

Anmäl dig här så skickar vi en zoomlänk.

Välkommen!

FAKTA
Mineralhierarki – gruvdrift i sista hand, när andra alternativ uttömts
A Minimera efterfrågan av metaller och andra mineral
B Återbruka produkter och komponenter
C Återvinn redan brutna mineral
D Tillämpa alternativa metoder för utvinning
E Utvinn nya mineral (gruvdrift)

I syfte att styra mot ett ökat återbruk, en ökad återvinning och ökad sekundär utvinning av metaller behövs politiska åtgärder och styrmedel på flera plan. I regeringens handlingsplan för cirkulär ekonomi, som presenterades i början av 2021, föreslås en rad åtgärder. Naturskyddsföreningen välkomnar dessa satsningar, men bedömer att det behövs ytterligare insatser inom bland annat sekundär utvinning. Vi vill särskilt framhålla följande nio åtgärder, av vilka några sammanfaller med dem i regeringens handlingsplan:

1. Ökad information genom produktpass. För att öka kunskapen om innehållet i produkter och hur de ska kunna återvinnas behöver information om produkten finnas att tillgå.

2. Krav på design för återvinning. Produkter skulle i högre utsträckning behöva designas för att kunna återvinnas.

3. Skärpta incitament att lämna in uttjänta fordon och elektronik. För att öka återvinningen av metall behöver insamlingen av produkter som innehåller stora mängder metall öka.

4. Krav på återvinning för alla metaller i en produkt. På grund av utformningen av producentansvaret som endast kräver procentuell återvinning av produktens totala vikt, har vissa metaller systematiskt förbisetts ur återvinningssynpunkt.

5. Kvot för återvunnet material eller återvinningscertifikat. Det räcker inte att främja återvinning på utbudssidan.

6. Undanröj hinder för att återvinna urkopplad infrastruktur. Urkopplad infrastruktur bör i högre utsträckning återvinnas.

7. Avfallsskatten ska främja återvinning. Gruvindustrin bör bära de externa miljömässiga och samhälleliga kostnader som lagringen av gruvavfall innebär.

8. Myndigheter ska tillhandahålla information och främja metallåtervinning. En grundförutsättning för att kunna analysera vilka åtgärder som krävs för att öka omfattningen av återvinningen och följa upp om återvinningen faktiskt ökat är att det finns tillförlitlig statistik.

9. Stöd till forskning och utveckling om återvinning och alternativ utvinning. För att kunna utveckla återvinningsmetoder, skapa resurseffektivare material, samt uppfinna nya och miljövänliga utvinningsmetoder, krävs det forskning som är inriktad på dessa områden.