En missad chans att förbättra kunskapsstyrningen av vården

Utredningen "Sammanhållen kunskapsstyrning" presenterar idag sitt betänkande. Uppdraget är att ge förslag som stärker förutsättningarna för hur staten ska kunna följa upp vården och hur man ska identifiera de insatser som i dialog bäst stöttar sjukvårdshuvudmännen.

- Förslagen från utredningen är små steg i rätt riktning, men de är helt otillräckliga för att säkerställa att ny kunskap implementeras i hälso- och sjukvården. Det är bra med uppföljning, dialog och kunskapsstöd men om man verkligen vill ha en kunskapsstyrd vård måste medarbetarna har rätt utbildning i mötet med patienten så man gör rätt från början, säger Karin Båtelson vice ordförande i Sveriges läkarförbund och expert i utredningen.

Betänkandet utelämnar det enskilt viktigaste

Regeringen tillsatte utredningen om genomförandet av ett nationellt sammanhållet system för kunskapsbaserad vård 2018 i syfte att stärka förutsättningar för att bästa möjliga kunskap ska användas i hälso- och sjukvården.

- Detta är den andra utredningen på tre år med uppgift att föreslå en mer ändamålsenlig kunskapsstyrning som utelämnar det enskilt viktigaste, en reglerad fortbildning för sjukvårdspersonal. Man föreslår istället att frågan ska hänskjutas till en annan instans, nämligen det nystartade Nationella Vårdkompetensförsörjningsrådet vid Socialstyrelsen. Om inte läkare får tillräckliga möjligheter att fortbilda sig är det förstås inte möjligt att följa nya rön eller skapa utveckling i hälso- och sjukvården. Vi vill se en reglering i föreskrift att fortbildning ska ske kontinuerligt utifrån individens och verksamhetens behov. Och med krav på både läkare och sjukvårdshuvudman att följa, säger Karin Båtelson.

Coronapandemin visar på behovet av ökad medicinsk kompetens inom den kommunala hälso- och sjukvården

- Den pågående pandemin har gjort det uppenbart att den kommunala hälso- och sjukvården på många håll kräver betydligt mer medicinsk kompetens. Utredningen kommer enbart fram till att förstärka MAR-funktionen, det vill säga de rehabiliterande insatserna, men förbiser att förstärka den medicinska kompetensen i teamen. Vi vill se en funktion med medicinsk ansvarig läkare, MAL. En stor del av hälsosjukvården sker i kommunerna och vi vill också se en mer övergripande ansvarsfunktion för patientsäkerhet och kvalitet i form chefläkare över kommunal vård, avslutar Karin Båtelson.