En reformering för de som inte behöver den

Hur matchningstjänsten Krom fungerar har tidigare redovisats av Arbetsförmedlingen själv men nu har även Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU) presenterat en utvärdering av Krom. IFAU framhåller i en rapport att mycket tyder på att Krom ÄR reformeringen av Arbetsförmedlingen och inte bara en försöksverksamhet. Då Fackförbundet ST tidigare i olika sammanhang lyft de stora problem vi ser med matchningstjänsten Krom är IFAUs iakttagelse mycket oroväckande.

Fristående aktörer är på väg att ta över Arbetsförmedlingens uppdrag att matcha och rusta arbetssökande för de lediga jobben. Arbetsförmedlingen har på uppdrag av regeringen utformat och sjösatt matchningstjänsten Krom. Tjänsten infördes i mars förra året i 32 kommuner och utökas i etapper under året. I december sker den sista etappen och därmed omfattas då hela landet av matchningstjänsten.

Innan reformeringen prioriterade Arbetsförmedlingen de som stod långt från arbetsmarknaden. De som befann sig närmare arbetsmarknaden kunde ofta ordna nya jobb på egen hand.

Matchningstjänsten Krom

Arbetssökande som placeras i Krom kan välja bland de fristående aktörer som godkänts av Arbetsförmedlingen. Dock omfattas inte de arbetssökande som står längst från arbetsmarknaden av tjänsten.

De fristående aktörerna ersätts sedan i huvudsak utifrån om resultat, i form av att arbetssökande har kommit till arbete eller utbildning, uppnås och hur snabbt detta går. Ersättningen är också differentierad, högre ju längre från arbetsmarknaden den arbetssökande befinner sig. Syftet är att aktörerna ska ha incitament att stödja alla deltagare i tjänsten.

Det finns inget krav på att de fristående aktörerna ska vara lokalt närvarande i de kommuner som omfattas av matchningstjänsten.

Krom har utvärderats

Författarna till rapporten pekar bland annat på att personer som står långt från arbetsmarknaden får fel insatser. Fackförbundet ST har konstaterat att de som står längst från arbetsmarknaden inte omfattas av tjänsten. En tydlig resursförflyttning från hur det fungerade innan reformeringen då dessa arbetssökande var prioriterade och stod i fokus för Arbetsförmedlingens verksamhet. De fristående aktörerna får dessutom ersättning för att ta sig an de som står närmare arbetsmarknaden. Arbetssökande som tidigare själva kunde ordna nytt jobb. Så alltså, inte nog med den resursförflyttning från svagare till starkare grupper som reformeringen i sig innebär, dessutom missgynnas de mer resurssvaga när det kommer till vilka insatser som sätts in.

Fackförbundet ST har länge befarat att det finns stor risk för så kallade vita fläckar på kartan där arbetssökande kan bli lämnade utan det stöd de så väl behöver. Befolkningsunderlaget är på många håll för litet för att det ska vara intressant för fristående aktörer att bedriva verksamhet. IFAU redovisar att det är ett fåtal nationella aktörer som dominerar. Lokala aktörer startar verksamhet där det finns många arbetssökande. Det finns alltså klart färre aktörer på platser med få arbetssökande. Av rapporten framgår att säkerställning av lokal närvaro i bland annat glesbygd därför blir en arbetsmarknadspolitisk utmaning. Myndighetens redovisning stämmer således väl överens med vår bild av situationen.

De som befinner sig långt från arbetsmarknaden har ett stort behov av personliga kontakter med den eller de som ska bistå dem med arbetsmarknadsstöd. Därför är det alarmerande att det inte ställs några krav på de fristående aktörerna om lokal närvaro.

En reformering för de som inte behöver den

IFAU konstaterar också att vem som utför arbetsmarknadspolitiska insatser inte spelar någon större roll för den arbetssökandes jobbchanser. Vilka insatser och hur de utformas är sannolikt viktigare. Detta konstaterande från myndighetens utvärdering ifrågasätter därmed själva grunden för och motiveringen bakom reformeringen; att fristående aktörer skulle göra ett bättre jobb än Arbetsförmedlingen.

En grund och motivering som byggde på en felaktig bild av vad Arbetsförmedlingens anställda i huvudsak gjorde innan reformeringen. Inte förmedlade jobb till de som kunde lösa sin situation på egen hand. Utan prioriterade de som med kompetenshöjande insatser kunde närma sig arbetsmarknaden.

Nu sätter den rådande situationen på arbetsmarknaden med en dramatiskt stigande långtidsarbetslöshet, om några månader kan så många som 280 000 personer befinna sig där, Krom i blixtbelysning. De som verkligen är i behov av arbetsmarknadsstöd behöver hjälp. Istället pågår nu en reformering. En reformering som är utformad för de som inte behöver den.

Henrik Ludvigsson, utredare Fackförbundet ST