Tre år sedan Yutu-2 landade på månens baksida

När den kinesiska rymdsonden Chang’E-4 landade på månens baksida 2019, var det första gången vi kunde få en närmare titt på på den del av månen som vi aldrig ser från marken. Att kommunicera från månens baksida med jorden har varit en utmaning och den hade tidigare bara observerats med satellit i omloppsbana runt månen.

– Terrängen på månens baksida har en lite annan karaktär. Marken är geologiskt annorlunda och det här är första gången någon gör mätningar på ytan, säger Martin Wieser, forskare vid IRF i Kiruna och ansvarig för ett av instrumenten som finns ombord på rovern Yutu-2.

I januari har det gått tre år sedan rovern landade och den är fortfarande i drift och fullt fungerande. Inbyggt i rovern finns ett instrument som kallas Advanced Small Analyzer for Neutrals (ASAN) som har utvecklats och byggts av IRF i Kiruna i samarbete med NSSC, ett kinesiskt rymdforskningscenter. Instrumentet mäter de energetiska neutrala partiklar som uppstår när solvinden träffar månens yta och reagerar med regolit, ett vanligt sandliknande material som finns på månen.

Martin Wieser förklarar att en stor del av solvinden som når månen blir absorberad i ytan, men ungefär 20 procent reflekteras tillbaka till rymden.

– De 20 procent som reflekteras tillbaka till rymden är intressanta eftersom de kan användas för att förstå hur mycket solvind som träffar månen på olika ställen. Det är särskilt intressant att veta eftersom protoner i solvinden som träffar regolit skapar en kemisk reaktion som kan producera vatten, säger Martin Wieser.

Tack vare instrumentet ombord på Yutu-2 kan vi bättre förstå hur de fysikaliska processerna fungerar när solvinden träffar regolit och bland annat vattenmolekyler skapas. Det är något vi kan få stor användning av i framtiden.

– Om vi till exempel vill bygga en rymdbas på månen i framtiden kan vi genom den här processen hitta ett sätt att få fram vatten, istället för att vi ska behöva frakta med oss det. Vatten har otroligt många användningsområden, inte bara för oss att dricka, det går också att skapa bränsle av vatten. För en framtida månbas skulle det kunna innebära att den kan bli självförsörjande, säger Martin Wieser.

I januari i år har rovern Yutu-2 befunnit sig på månens yta i hela tre år. Både instrumentet ASAN och rovern fungerar väl och har fortsatt att leverera data till forskarna. Det är särskilt imponerande efter som det varje månad blir 14 dagar natt på månen då temperaturen sjunker till cirka 170 minusgrader. För ett rymdinstrument är det en stor utmaning.

– Vi planerade för att den skulle ha en livslängd på fyra månader. All tid över det har verkligen varit en bonus! Vi är jättenöjda att både rovern och instrumentet fortfarande fungerar, säger Martin Wieser.