Alternativa kalkstensförekomster till Slite, Gotland

SGU har inom ramen för ett regeringsuppdrag undersökt de geologiska förutsättningarna att ersätta Cementas produktion i Slite med andra alternativa svenska råvarukällor samt vilka alternativ som kan finnas för import från andra länder.

Några av SGU:s slutsatser:

• Kalkstensförekomster från yngre sedimentär berggrund är de bästa alternativen som råvara för cementtillverkning. För dessa finns stor kunskap om, och erfarenhet av, materialens fysikaliska egenskaper och duglighet som cementråvara.
• Få andra kalkstensförekomster motsvararar brytningen i Slites storlek, kvalitet, tillgänglighet och förutsättning för långvarig produktion. De mest lämpliga alternativen finns i sydvästra Skåne, på Gotland och i Västergötland samt på Öland. För att utnyttja dessa förekomster finns det dock en del utmaningar att lösa: Förekomsterna på Öland bedöms inte helt kunna motsvara bortfallet från Slite. Kalkstenen i sydvästra Skåne ligger i ett tättbefolkat område med flera motstående samhällsintressen, vilket försvårar möjligheten för tillstånd. Vidare finns alternativen på Gotland i områden med stora naturvärden och en känslig grundvattensituation, och i Västergötland är förekomsterna arealt begränsade, vilket ger färre lokaliseringsmöjligheter jämfört med förekomsterna i sydvästra Skåne och på Gotland.
• Det finns många fler förekomster av kalksten lämplig för cement­produktion, men dessa bedöms som alltför små eller inte tillräckligt kemiskt homogena för cementproduktion i större skala. Till exempel finns kalksten i Norrland, exempelvis i Jämtland. För dessa förekomster saknas också ofta tillräcklig information om exempelvis den kemiska uppbyggnaden.
• De relativt stora kalkstensförekomster som finns i norra Norrlands fjälltrakt är orealistiska för tillverkning av cement då de förekommer i befintliga nationalparker med mycket höga naturvärden, samt att det saknas relevant infrastruktur.
• Möjligheten till import av cement och klinker finns i Europa, främst då från större cementproducenter som Polen, Tyskland, Lettland och Litauen, samt från södra Europa. Fabrikerna i Europa har dock begränsad kapacitet, vilket innebär att inget enskilt land kan leverera de cementvolymer som behövs för Sverige, uppskattningsvis 2,3 miljoner ton årligen. SGU:s bedömning är att ett importscenario förutsätter leverans från ett antal fabriker i ett flertal länder, och då troligen från länder både inom och utanför Europa.     

SGU:s arbete är en delrapport i ett större regeringsuppdrag, med Tillväxtanalys som sammankallande myndighet, för att kartlägga och analysera förekomst och tillgång till kalksten och cement inom Sverige och i andra exporterande länder.                

Läs SGU:s delrapport ”Förekomsten av och tillgången till kalksten, klinker och cement inom Sverige och exportproducerande länder” i sin helhet

Läs huvudrapporten på Tillväxtanalys webbplats