Särskilda kostrekommendationer för insjöfisk i Stockholm

– De mängder av PFAS vi får i oss orsakar inte akuta hälsoproblem, men ämnena lagras länge i kroppen. Det är därför viktigt att begränsa, eller avstå från, att regelbundet äta fisk som man vet innehåller höga halter av PFAS. Eftersom höga halter PFOS har uppmätts i fisk från de utpekade sjöarna har vi tagit fram särskilda kostrekommendationer, säger Maria Pettersson, miljöutredare på Miljöförvaltningen i Stockholms stad.

För Magelungen avråds allmänheten helt från att äta egenfångad fisk. Detta kostråd innebär att avrådan från förra sommaren, att äta egenfångad fisk från Magelungen, bekräftas och förlängs.

För Brunnsviken, Ulvsundasjön, Riddarfjärden, Årstaviken, Görväln, Drevviken, Flaten, Trekanten och Sicklasjön rekommenderas allmänheten att inte äta egenfångad fisk oftare än 2-3 gånger per år. Detta råd motsvarar den nationella rekommendation som Livsmedelsverket ger för barn upp till 18 år, den som vill bli gravid i framtiden, gravida och ammande när det gäller fisk som kan innehålla höga halter dioxin och PCB, exempelvis strömming och Östersjölax.

De särskilda kostråden innebär inte något förbud mot att fiska i berörda sjöar.

Undersökning av fisken

Stockholms stad övervakar sedan länge vattenkvaliteten i stadens sjöar, vattendrag och kustvatten. En del av arbetet är att regelbundet genomföra mätningar av halter av PFAS i fisk. Resultaten visar att det finns problem med förhöjda halter PFAS generellt i Stockholms vattenförekomster, och särskilt i Magelungen. Under 2021 undersökte miljöförvaltningen PFAS både i små övervakningsabborrar och i konsumtionsfisk från alla sjöar och vikar som ingår i stadens miljögiftsövervakning. I Magelungen är PFOS-halterna mycket höga både i mindre övervakningsabborre och i större konsumtionsfisk, särskilt i större abborre. Miljökvalitetsnormen för PFOS överskrids i ytterligare nio sjöar.

Sänkta riktvärden för PFAS

Den europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) sänkte 2020 kraftigt det hälsobaserade riktvärdet för det tolererbara veckointaget av PFAS. Det finns idag inga kostrelaterade gränsvärden för PFAS i fisk. I avvaktan på den risk- och nyttovärdering av fisk som Efsa fått i uppdrag av EU-kommissionen att göra har Livsmedelsverket tagit fram tillfälliga rekommendationer för egenfångad fisk. De rekommenderar att använda miljökvalitetsnormen för PFOS fisk på 9,1 ng/g fiskmuskel som temporär åtgärdsnivå.

Särskilda kostrekommendationer

Mot bakgrund av de höga halterna PFOS i fisk och Livsmedelsverkets tillfälliga rekommendationer för egenfångad fisk har Miljö- och Hälsoskyddsnämnden beslutat om särskilda kostråd för tio av Stockholms sjöar. När Efsas risk- och nyttovärdering presenterats kan det bli aktuellt för nämnden att fatta nya beslut.

Fakta

PFAS (poly- och perfluorerade alkylsubstanser) är ett samlingsnamn för en stor grupp ämnen. De förekommer inte naturligt, utan började framställas i mitten av 1900-talet på grund av sina speciella kemiska egenskaper. De största källorna till PFAS i mat är enligt Efsa dricksvatten, fisk, frukt och ägg. Flera PFAS-ämnen har förbjudits men många finns kvar i miljön långt efter att de slutat användas. PFOS är det ämne i PFAS-gruppen som förekommer i högst halt i fisk.

Läs mer

Rapport om PFOS i fisk på Miljöbarometern

Perfluorerade alkylsubstanser, Livsmedelsverkets webbplats

Riskhantering PFAS i dricksvatten och egenfångad fisk, Livsmedelsverkets webbplats