Forskare efterlyser fler studier om orsaker till barnreumatism

– Även om sjukdomen inte kan botas så har vi stora möjligheter att behandla barn med olika former av läkemedel idag. Vi vet att det sannolikt finns ett tidsmässigt fönster, att det är viktigt att komma igång med behandling tidigt. Den stora utmaningen är att vi fortfarande har barn med så kraftig reumatism att leder skadas, säger Lillemor Berntsson, barnreumatolog på Akademiska sjukhuset, som sedan 1996 forskat på den inflammatoriska ledsjukdomen.

– Målet är att kunna skräddarsy behandling för varje individ tidigt i sjukdomsförloppet med hjälp av prognostiska tecken från blodprover, kliniska fynd och ärftlighet. Vi gör det här i viss mån, men vi behöver bättre redskap för att vare sig över- eller underbehandla. Forskningen behöver intensifieras på detta område, särskilt translationell forskning, där man jobbar med både preklinisk och klinisk forskning, fortsätter hon.

Barnreumatism, eller Juvenil idiopatisk artrit (JIA), är den vanligaste inflammatoriska ledsjukdomen hos barn, en sjukdom som varje år drabbar cirka 240-330 barn under 16 års ålder i Sverige. I ungefär en femtedel av fallen kan sjukdomen förklaras av genetiska orsaker, men det är sannolikt många faktorer som samverkar. Enligt Lillemor Berntsson har man fortfarande knapphändig kunskap om orsakerna. Sjukdomen är ofta långvarig och kan drabba såväl stora som små leder. Vanliga symtom är svullna leder, morgonstelhet, ledsmärta och inskränkt rörelseförmåga.

För att få diagnosen barnreumatism ska insjuknandet ha skett före 16 års ålder och ledinflammationen ha varat i mer än sex veckor. Man ska också ha uteslutit andra sjukdomar som kan ge ledinflammation, framförallt en kortvarig artrit i efterförloppet till en infektion orsakad av virus eller bakterier.

– Mag- /tarmkanalens immunsystem utvecklas successivt under våra första levnadsår och faktorer som kan störa den här utvecklingen innebär en viss ökad risk för utveckling av barnreumatism. Ett exempel är bred antibiotikabehandling under de första två-tre åren, ett annat om barnet inte har kunnat ammas. Barn som är födda genom kejsarsnitt har också en liten ökad risk, säger Lillemor Berntsson.

Låginflammatorisk kost som komplement

Traditionellt behandlas inflammatorisk ledsjukdom med läkemedel, ofta metotrexat, och i cirka 25-30 procent av fallen tillägg av ett biologiskt läkemedel. Under 2017 startade en koststudie på Akademiska sjukhuset som innebär att barn och ungdomar med konstaterad inflammatorisk ledsjukdom behandlas med så kallad låginflammatorisk kost som komplement till konventionell behandling. Kosten har bestått av kött, fisk, ägg, skaldjur, nötter, frukt och grönsaker.

Tarmen utgör kroppens största immunologiska organ och reglerar till stor del hur vårt immunförsvar fungerar men det är också ett mycket komplicerat system. Enligt Berntsson finns vetenskapligt stöd för att processad halv- eller helfärdig mat innehåller komponenter som är ogynnsamma för immunsystemet. En annan redan känd kunskap är att fibrer från bland annat frukt och grönsaker har en gynnsam immunologisk effekt.

–Data har publicerats från de första 15 barnen i studien som provat kosten i minst en månad. Här framgår att majoriteten upplevde förbättring såväl kliniskt som lab-mässigt, men alla verkar inte ha hjälpts av den. Redan insamlade data och prover analyseras nu på olika sätt för ytterligare utvärdering och ställningstagande till hur vi ska gå vidare, säger Lillemor Berntsson.

Hon medverkar även i ett nordiskt nätverk där man studerat sjukdomens utbredning i befolkningen (epidemiologi) samt uttryck av olika undergrupper. Forskarna har följt unga individer upp till 18 år efter insjuknande och kunde i en delstudie konstatera att barn som fått påverkan på fotleder, mellanfotsleder, har en sämre prognos.

Lillemor Berntsson betonar vikten av en väl fungerande organisation och förening nationellt för att sprida kunskap; att man arbetar med vårdprogram och lär av varandra. Hennes dröm är en större samordning nationellt mellan prekliniska och kliniska forskare för att gemensamt driva forskning om barnreumatism framåt.


För mer information/intervju, kontakta:
Lillemor Berntsson, överläkare inom barnreumatologi, Akademiska sjukhuset och forskare vid Uppsala universitet;
070-370 69 65, lillemor.berntsson@kbh.uu.se

FAKTA: Barnreumatism (JIA) - en sjukdom med flera undergrupper

• Oligoartrit (fåledsartrit). Den vanligaste formen, som innebär att högst fyra leder varit inflammerade under det första halvåret efter debut. Om antalet inflammerade leder blir fler än fyra efter det första halvåret kallas sjukdomen för utvidgad oligoartikulär JIA.
• Polyartikulär (RF-positiv/polyartikulär RF-negativ JIA). Denna undergrupp karakteriseras av att fem eller fler leder är engagerade, oftast både stora och små leder.
• Juvenil psoriasisartrit. Enhudsjukdom som kan debutera lång tid efter ledinflammationerna. Typiska tecken är att ett finger (eller tå) är spolformat och svullet förbi ledområdet, så kallad daktylit, eller nagelförändringar.
• Entesit-relaterad JIA. En undergrupp som bland annat omfattar de barn som utvecklar sakroilit (inflammation i en viss led), precis som vid ankyloserande spondylit hos vuxna, och är relativt ovanlig hos barn. När en sådan sjukdomsbild debuterar i barnaåren är det vanligast med ledinflammation i en eller flera stora leder hos en pojke som uppstår efter sex års ålder. Entesit är vanligt i den här gruppen och innebär inflammation där sena eller muskel fäster in mot ben.
• Systemisk form. En undergrupp som konstateras hos högst 10 procent av alla barn med JIA och skiljer sig från de övriga. Den karakteriseras av feber, hudutslag och ett generellt högt inflammationspåslag förutom artrit.
• Ospecificerad artrit. En form av artrit som inte uppfyller något av kriterierna för de andra grupperna eller för två eller fler av grupperna ovan.