2022 har varit ett osäkert år inom många områden, även i skogsbranschen. Nu ställer prästlönetillgångarna i Luleå stift in siktet på 2024. Första steget togs i lördags, då stiftsfullmäktige beslutade om plan för verksamhet och ekonomi 2024.

Mer skog som sköts med hyggesfria metoder
Under maj tillträder Luleå stifts fjärde stiftsskogvaktare och under 2024 utökas därför arbetet med att identifiera områden som är lämpliga för, eller rent utav kräver, skogsskötsel med en högre nivå av hänsyn. Det kan till exempel handla om skog som är en viktig resurs för rennäringen eller tätortsnära skog med höga sociala värden. Fler sådana områden kommer leda till att arealen skog som sköts med hyggesfria metoder ökar.

Ett särskilt fokus i arbetet med att öka andelen hyggesfri skogsskötsel handlar om kommunikation mellan olika intressenter, särskilt när det handlar om beslut om avverkning eller andra åtgärder.

– För oss är det till exempel viktigt att vårda och vidareutveckla de goda relationer som redan finns med samebyarna, säger Anders Landström, stiftsjägmästare på Luleå stift.

FSC-certifiering med ökad ambitionsnivå
Ett annat fokusområde är att certifiera prästlönetillgångarna i Luleå stift enligt den internationella märkningen FSC, och då ta på sig att leva upp till deras krav på naturvårdsåtgärder och socialt ansvar. Sedan 2002 är verksamheten certifierad enligt PEFC, världens största skogscertifiering med två tredjedelar av den globala certifierade skogen.

– Inriktningen innebär en ökad ambitionsnivå när det gäller verksamhetens omfattning och kvalitet. Samtidigt vill vi inte släppa kraven som ställs genom PEFC, bland annat gällande standarden för certifiering av entreprenörer inom den skogliga verksamheten, säger Anders Landström.

För att hantera implementeringen och det administrativa arbetet förstärker Luleå stift med en halvtidstjänst från 2024. Samtidigt som en certifiering medför kostnader ger den också kunden en garanti för ett ansvarstagande skogsbruk.

Strategisk avverkning ger högre kollager
Prästlönetillgångarna i Luleå stift har under lång tid haft en annan strategi när det gäller avverkning, än de stora skogsägande bolagen. Förenklat handlar det om att vänta med avverkning så att det sker när skogen är något äldre än vad som är lägsta tillåtna ålder.

– Vi har identifierat det här som en tillgång i klimatarbetet, då kollagret i genomsnitt blir högre. Nu undersöker vi den här strategins potential vad gäller ekonomisk avkastning i form av klimatkompensation eller liknande, säger Anders Landström.

På så vis får skogen en genomsnittlig ålder vid avverkning på cirka 130 år istället för den lagstadgade 80–90 år.

Det är en osäker tid för skogsindustrin. Kriget i Ukraina påverkar även skogsbranschen, då importförbudet av rysk fossil naturgas gjort att efterfrågan på biobränslen från hela Europa ökar. Rekordvinster redovisas av biobränslesektorn medan efterfrågan på trävaror i Europa minskar, på grund av inflationen. Byggprojekt på kontinenten pausas samtidigt som byggandet i Kina tagit fart efter hårda covidrestriktioner.

Trots ovissheten är Anders Landström är hoppfull inför de kommande åren och det arbete prästlönetillgångarna i Luleå stift står inför.

– Kanske kan prästlönetillgångarna i Luleå stifts skogsbruk få vara ett föredöme för andra skogsägare – om det finns ett intresse av att lyssna på oss. Våra avkastningskrav är relativt måttliga men vi skapar mervärden i skogen: ökad biologisk mångfald, högre kolförråd och välskötta skogar som är trevliga att vistas i.

. . . 

Vad är en prästlönetillgång?
När Sverige just blivit ett kristet land och människor ville bilda en församling, behövde prästen kunna försörjas. Befolkningen fick bidra med tiondet av gårdens avkastning och donera skogs- och jordegendomar så att avkastningen kunde gå till prästfamiljen.

1527 uppstod en marktvist mellan kyrkan och staten. Gustav Vasa beslagtog nästan all kyrklig egendom, mark som kyrkan senare fick tillbaka dispositionsrätten för.

Sedan 1995 är det de regionala stiften som ansvarar för att förvalta den jord, skog, fastigheter och fonder som utgör prästlönetillgångarna. Prästlönetillgångarna är stiftelseliknande tillgångar, fristående juridiska personer.

Enligt lagen om Svenska kyrkan (1998:1591) ska avkastningen från prästlönetillgångarna användas för Svenska kyrkans förkunnelse. Totalt handlar det om 466 000 hektar skogsmark, 47 000 hektar betes- och åkermark och ett fondkapital på 3,5 miljarder kronor.