Namibia: Diskriminering hotar sanfolkets liv och hälsa

Namibia är ett av de länder i världen som är hårdast drabbat av tuberkulos och dess multiresistenta stam. Samtidigt visar studier att sanfolket är nästan 40 procent mer utsatta än genomsnittsbefolkningen i Namibia. Amnestys rapport, “We don’t feel well treated: Tuberculosis and the Indigenous San people of Namibia”, visar hur regeringen i Namibia misslyckats med att säkerställa sanfolkets rätt till hälsa.

— I åratal har de namibiska myndigheterna ignorerat sanfolkets behov av hälso- och sjukvård. Det gäller även de som drabbats av TBC. De har därmed utsatts för risken att dö. Det är hög tid att myndigheterna slutar försumma sanfolket, erkänner deras rätt till hälsa och säkerställer att de får tillgång till vård precis som andra människor i Namibia, säger Deprose Muchena, chef för Amnesty i östra och södra Afrika.

Sanfolket är den mest marginaliserade gruppen i Namibia. De saknar ofta tillgång till vård och utbildning. De är också den enda etniska gruppen i Namibia vars hälsa har försämrats sedan landets självständighet 1990, samtidigt som de i högre grad drabbas av barna- och mödradödlighet och undernäring. Och just undernäring är en stor riskfaktor vid TBC, eftersom det kan leda till längre återhämtning och högre risk för att dö i sjukdomen.

Tillgång till vård och det dödliga hotet från TBC
Rätten till hälso- och sjukvård är en grundläggande mänsklig rättighet och alla stater är skyldiga att säkerställa människors tillgång till sådan vård. Det innebär bland annat att göra vården geografiskt och ekonomiskt tillgänglig för alla, och att vården ska hålla god kvalitet.

Men trots dessa skyldigheter finns ett antal hinder för att sanfolket ska kunna få sin rätt till vård och hälsa tillgodosedd i Namibia. En utbredd fattigdom gör att många samhällen kämpar för att få råd med att köpa medicin eller att betala för transporten till vårdcentraler och sjukhus som ofta ligger långt från där många bor. För sanfolket som bor i avlägsna delar av landsbygden innebär det mödosamma resor på upp till 80 km för att komma till närmaste sjukhus. Trots detta har myndigheterna inte skapat alternativ, som till exempel mobila hälsokliniker.

Diskriminering i vården
Amnestys rapport visar även på en omfattande diskriminering av sanfolket inom sjukvården. På vårdcentraler utsätts de ofta för verbala och fysiska övergrepp och nekas behandling. Personer från sanfolket som Amnesty talat med berättar hur vårdpersonal regelbundet prioriterar patienter från andra etniska grupper.

Utbredd diskriminering och fördomar gör att patienter från sanfolket blir avskräckta från att söka vård. Detta har i sin tur bidragit till deras dåliga hälsa och gör dem i förlängningen än mer utsatta för TBC.

— Regeringen i Namibia har misslyckats med att bygga ett tillgängligt och inkluderande sjukvårdssystem som garanterar vård för alla människor, inklusive sanfolket, säger Deprose Muchena.

Amnesty uppmanar därför myndigheterna i Namibia att snarast vidta åtgärder för att säkerställa alla människors rätt till vård och hälsa utan diskriminering. Regeringen måste även vidta omedelbara åtgärder för att säkerställa tillgång till vård i enlighet med de minimikrav som de mänskliga rättigheterna ställer.

Bakgrund
Tuberkulos har haft en förödande inverkan på folkhälsan i Afrika. Enligt WHO kom mer än en fjärdedel av alla nya fall av tuberkulos under 2019 från Afrika. Regionen drabbas årligen av över 25 procent av de uppskattningsvis 1,7 miljoner globala TBC-relaterade dödsfallen. Dessutom är TBC den vanligaste dödsorsaken bland kvinnor i fertil ålder i regionen. Nästan 15 procent av all mödradödlighet i södra Afrika orsakas av TBC.

Namibia är för närvarande ett av de länder i världen som är mest drabbat av TBC och dess multiresistenta variant. En studie från 2020 visar att landet har 442 TBC-fall per 100 000 invånare, vilket gör landet till det femte mest TBC-drabbade landet i världen.


Rapporten finns bifogad som PDF

Hela det engelska pressmeddelandet finns att läsa här