Iran - de som greps under protesterna i höstas utsattes för tortyr

Polis, underrättelsetjänst, säkerhetsstyrkor samt fängelsepersonal i Iran har i samförstånd med domare och åklagare utfört en rad människorättsövergrepp mot de som fängslades i samband med protesterna som ägde rum runt om i landet i november 2019. Det handlar om godtyckliga gripanden, påtvingade försvinnanden, tortyr och annan illabehandling. Det konstaterar Amnesty International i en ny rapport. 

Rapporten, Trampling humanity: Mass arrests, disappearances and torture since Iran’s 2019 November protests, dokumenterar vad dussintals demonstranter, åskådare och andra utsattes för.

- De blev utsatta för våld,  påtvingade försvinnanden, hölls i isolering, blev systematiskt nekade tillgång till sina advokater under förhör och torterade vid upprepade tillfällen för att “erkänna”. De utgör några av de 7 000 män, kvinnor och barn som greps av de iranska myndigheterna inom loppet av några dagar när myndigheterna brutalt slog tillbaka mot protesterna. FN och dess medlemsstater måste nu agera kraftfullt mot Iran och kräva att alla som fängslats godtyckligt friges, att grundlösa domslut upphävs och att det tillsätts en oberoende FN-utredning så att ansvariga kan ställas till svars, säger Ami Hedenborg, talesperson Amnesty Sverige.

Bland de som utsatts för övergrepp finns såväl 10-åriga barn och skadade demonstranter och åskådare, som gripits på sjukhus när de sökt vård för skottskador, såväl som människorättsförsvarare, journalister och personer som deltog i minnesceremonier för personer som dödats under protesterna. Hundratals har sedan dess blivit dömda till fängelsestraff och spöstraff och flera har dömts till döden efter gravt rättsvidriga rättegångar. Dessa leddes av partiska domare bakom stängda dörrar i förhandlingar som ofta varade kortare än en timme och där domstolen systematiskt använde sig av “erkännanden” som framtvingats genom tortyr.

—Dagarna efter protesterna såg vi videofilmer som visade hur Irans säkerhetsstyrkor avsiktligt dödade och skadade obeväpnade demonstranter och åskådare, filmer som sände chockvågor över världen. Klart mindre uppmärksamhet har riktats mot den grymhet som de som fängslade och deras familjer utsattes för av iranska myndighetsrepresentanter i rum ditt filmkamerorna inte nådde in, säger Diana Eltahawy, Amnesty Internationals regionchef för Mellanöstern och Nordafrika.

Istället för att utreda anklagelser om påtvingade försvinnanden, tortyr och andra brott mot fängslade personer blev istället de iranska åklagarna medskyldiga i de styrandes repressiva agerande för att tysta demonstranterna. De använde sig av åtal kopplade till “nationell säkerhet” mot hundratals människor som enbart använt sig av sin yttrandefrihet, sin rätt till föreningsfrihet och mötesfrihet och domare delade samtidigt ut domslut baserat på så kallade “erkännanden” som kommit fram genom tortyr.

—Den här långa listan av brott och övergrepp, som begåtts under total straffrihet, har också följts av en rad framtvingade “erkännanden” i statliga propagandafilmer och groteska uttalanden från höga iranska företrädare som har prisat underrättelsetjänsten och säkerhetsstyrkorna som hjältar för deras roll under tillslagen mot protesterna, säger Diana Eltahawy

Amnesty har dokumenterat namn och detaljer som rör över 500 demonstranter och andra, bland annat journalister och människorättsförsvarare, som har blivit utsatta för rättsvidriga domstolsförhandlingar i samband med protesterna.

De fängelsestraff som utdömts har omfattat allt från en månad till tio år för vaga eller falska anklagelser som uppges handla om nationell säkerhet. Det kan då handla om anklagelser om att “ha samlat människor och konspirerat för att begå brott mot den nationell säkerheten”, “spridande av propaganda mot systemet”, “störande av den allmänna ordningen” och “förolämpande av den högsta ledare”. Av de dömda har minst tre personer — Amirhossein Moradi, Mohammad Rajabi och Saeed Tamjidi — blivit dömda för “fiendskap mot Gud” (moharebeh) genom vandalism och en annan person, Hossein Reyhani, inväntar ett åtal som har dödsstraff i straffskalan.

Amnesty känner till över ett dussintal personer som har fått spöstraff, i tillägg till fängelsedomar, och minst två personer har fått straffen verkställda och har alltså blivit piskade.

Amnesty uppmanar medlemmar i FN:s råd för mänskliga rättigheter och kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter att ta upp den utdragna och systematiska straffriheten som råder för allvarliga människorättsbrott i Iran, och att stödja tillkomsten av en FN-ledd utredning som ska garantera ansvarsutkrävande och garantier om att det här inte sker igen.

Amnesty ber också alla FN:s medlemsstater att kraftfullt uppmana de iranska myndigheterna att omedelbart och villkorslöst frige alla de som fortsatt sitter gripna enkom för att de använt sig av sin yttrandefrihet och sin rätt till mötes- och föreningsfrihet i samband med protesterna under november 2019, och att ogilla alla domslut som kommit till i rättsvidriga rättegångar och/eller genom så kallade “erkännanden” som framkommit efter tortyr samt att alla ansvariga ställs till svars för det de gjort.

Metod
Rapporten bygger på djupintervjuer med 60 personer som antingen själva utsatts för godtyckliga gripanden, påtvingade försvinnanden, tortyr och annan illabehandling eller som är släkt eller nära bekant med någon som utsatts. Utredningen bygger också på intervjuer med två personer som deltagit i protesterna och som nu lever gömda, och med 14 andra personer med insyn, som till exempel personer som själva bevittnat övergrepp men inte gripits samt vårdpersonal, lärare och journalister.

Amnesty har också fått information via skrivna meddelanden från flera hundra personer som befinner sig i Iran. Övrigt utredningsarbete utgörs bland annat av analyser av videofilmer, officiella uttalanden och domstolshandlingar.

Hela det engelska pressmeddelandet finns att läsa på https://www.amnesty.org/en/latest/news/

Rapporten finns bifogad som pdf.