Sannings- och försoningskommissionen: ”Kyrkan var delaktig i övergrepp mot tornedalingar, kväner och lantalaiset”

Kommissionens slutsats är att staten och Svenska kyrkan har ett moraliskt ansvar för den assimilerings- och försvenskningspolitik som bedrevs under 1800- och 1900-talen. Politiken har fått allvarliga konsekvenser för minoriteten och det försvårar i dag minoritetens möjligheter att värna sin identitet, sitt språk, sin kultur och traditionella näringar.

När det gäller Svenska kyrkans roll i detta så uppmanar kommissionen kyrkan att erkänna sin delaktighet i assimileringsprocessen och i nära dialog med minoriteten vidta åtgärder som kan bidra till upprättelse och försoning. En rad förslag lämnas om vad som skulle kunna bidra till upprättelse. Eftersom många av de som varit utsatta är äldre, behöver erkännande och insatser för upprättelse vidtas skyndsamt, enligt kommission.

– Svenska kyrkan välkomnar kommissionens rapport. Granskningen synliggör nu minoritetens historiska erfarenheter av övergrepp, säger ärkebiskop Martin Modéus, och fortsätter:

– Det är smärtsamt att kyrkan varit delaktig i att kränka människovärdet och att den bidragit till att barn känt skam för sin minoritetsidentitet, sitt språk och sin kultur. Många har farit illa och en del har burit på trauman ett helt liv. Även deras barn och barnbarn har påverkats. Svenska kyrkan har ett ansvar för att ge dessa människor upprättelse och bidra till att minoritetens rättigheter respekteras. Nästa steg är att fortsätta dialogen med minoriteten kring det som framkommit i granskningen, säger ärkebiskop Martin Modéus.

Svenska kyrkans delaktighet i assimileringspolitiken handlar bland annat om hur kyrkan agerat i samband med nationalismens framväxt i minoritetsområdet, särskilt under perioden 1870–1930. Det handlar också om hur kyrkan deltagit i inrättandet och driften av så kallade arbetsstugor i minoritetsområdet, ett slags skolinternat, dit barn skickades för att få mat och logi, men också för att fostras i nationalistisk anda.

Förhållandena på arbetsstugorna var svåra för många barn och de for illa. Barn bestraffades för att de talade sitt modersmål och de utsattes för fysiska och psykiska bestraffningar. Vistelsen i arbetsstugan var stigmatiserande för många. Kyrkan var även huvudman för skolväsendet under lång tid, där barn förbjöds att tala sitt modersmål.

– För mig är det tungt att ta del av att biskopar före mig bidragit till och varit delaktiga i assimileringspolitiken och de övergrepp som det ledde till säger Åsa Nyström, biskop i Luleå stift, och fortsätter:

– Många har till exempel förlorat språket, men vi ser också att många vill återta det – här har Svenska kyrkan har en viktig roll. I dag arbetar Luleå stift aktivt med att möjliggöra för församlingarna att meänkieli och minoritetens kultur ska bli en självklar del i församlingarnas verksamhet. Jag ser fram emot att få ta del av de berättelser som kommissionen nu samlat in och fortsätta dialogen om försoning och upprättelse med minoriteten, säger biskop Åsa Nyström.

Kommissionens granskning visar också att kyrkan även bidrog till att sprida rasbiologiska föreställningar om minoriteten och möjliggjorde rasbiologiska undersökningar i minoritetsområdet.

FAKTA - Samverkan med minoriteten

Svenska kyrkan har samverkat med minoriteten i försoningsfrågorna under en längre tid.

2018 presenterades en förstudie där Svenska kyrkan deltog i arbetet, Då var jag som en fånge – Statens övergrepp på tornedalingar och meänkielitalande under 1800- och 1900-talen. Tillsammans med minoriteten har kyrkan lyft frågorna, bland annat i Almedalen 2018 och Mänskliga rättighetsdagarna 2018. Samma år gav Svenska kyrkan och Luleå stift ut boken Ette tohtia olla oma itte (Att tordas vara sig själv) www.svenskakyrkan.se/luleastift/ette-tohtia-olla-oma-itte.

I juni 2022 arrangerade Svenska kyrkan och Luleå stift ett symposium tillsammans med kommissionen, om kyrkans roll i försvenskningen, där bland andra dåvarande ärkebiskop Antje Jackelén och biskop Åsa Nyström medverkade. Svenska kyrkan har också bidragit till arbetet med kommissionens bok Vår sanning och verklighet (volym 2 av slutbetänkandet).