Tjänstemän hittar strategier för att hantera oklara politiska beslut

När politiker delegerar stora policyfrågor till tjänsteorganisationen är det inte bara ett sätt att dela på arbetsbördan. Det är också att flytta problematiska beslut längre bort från den politiska agendan. På så vis duckar politikerna för kritik och att utkrävas på ansvar, liksom att undvika långa och konfliktkantade processer och policydiskussioner.

Petra Svensson, docent i statsvetenskap vid Högskolan i Halmstad, har tillsammans med Louise Skoog, universitetslektor i statsvetenskap vid Umeå universitet, studerat de strategier som tjänstepersoner tar till för att hantera avpolitisering av stora och komplexa samhällsfrågor.

– Man kan inte arbeta med allt samtidigt, så prioriteringar måste göras för att något ska hända, säger Petra Svensson.

Strategier

När politiker inte gör prioriteringar hamnar de i stället på tjänstepersonernas bord. Bördan kan bli tung för tjänsteorganisationen, inte minst psykologiskt eftersom det är otydligt vad som ska göras och hur.

– Har det politiska värdet i frågan tonats ner och tjänsteorganisationen inte fått tydliga besked om vägen framåt, visar tidigare forskning att organisationen tar till ett par olika strategier. En är att göra en fråga till en rationell och teknisk fråga. Då kan, så att säga, proffsen i tjänsteorganisationen ta hand om frågan genom att vända sig till vetenskapen eller tidigare kända lösningar. Den som protesterar är irrationell eftersom beslutet nu ses som rationellt, säger Petra Svensson.

Ett annat sätt är att rama in problemet på ett nytt sätt:

– Tjänsteorganisationen byter vinkel och pratar om eller kallar frågan för något annat. Det handlar inte om att bluffa, men det går att laborera med språket för att få det att passa in någonstans där det är enklare att arbeta med frågan. Ungdomsfrågor kan bli folkhälsa, bevarande av kulturmiljö hamnar i besöksnäringen och så vidare.

Återpolitisering

Den nya studien visar också att en tredje strategi används, nämligen återpolitisering. I praktiken innebär det att strategerna inte accepterar att en fråga förblir opolitisk genom att den delegeras.

– Tjänstepersonerna försöker lyfta frågor som de inte vet hur de ska hantera eller som de tycker behöver mer fokus. De återpolitiserar frågan genom att lyfta fram just politiken i frågorna och försöka involvera politiker.

Detta är enklare att göra i små och medelstora kommuner där kontaktvägarna är korta. Även om strategerna vill få politiken engagerad kan de samtidigt föredra att frågan rör sig i en viss riktning.

– En strategi som vi ser i intervjuerna är att strategerna använder statistik och andra fakta för att stärka argumenten för sitt policyområde och göra det attraktivt för alla partier. På så vis kan de uppmuntra politikerna i riktning mot deras område och deras perspektiv på det.

Kraven ökar

Studien bygger på intervjuer med lokalpolitiker, höga tjänstepersoner och kommunstrateger inom policyområden som hållbarhet, jämställdhet, barns rättigheter och säkerhet.

– Avpolitiseringen gör dock att det blir otydligt för invånarna vad man egentligen röstar på och vad som händer bakom kulisserna. Det är svårt för medborgare att utkräva ansvar. Vad har egentligen hänt i kommunen som resultat av vilka partier som har styrt? Politikerna framstår som att de tycker lika om allt och kan i stället ta till extrema åsikter för att profilera sig, menar Petra Svensson.

Till saken hör att kraven har ökat överlag på kommuner och myndigheter vad gäller antal områden som de ska jobba med övergripande och som ska genomsyra allt annat arbete.

– Många frågor ska integreras med allt annat. Samtidigt är det en stark trend med deliberativ demokrati, att man ska samverka och samtala om allt för att nå en lösning. Det är motsatsen till representativ demokrati där vi som medborgare främst deltar i politiken via valurnan, säger Petra Svensson.

Mer om forskningen

Studien bygger på 38 intervjuer i 11 små och medelstora svenska kommuner med ledande politiker, högt uppsatta kommunala tjänstemän och, till störst andel, tvärsektoriella strateger, det vill säga administratörer som koordinerar arbetet inom policyområden som hållbarhet, jämställdhet, barns rättigheter och säkerhets-/försvarsfrågor. Strategerna är avgörande för samspelet mellan den politiska och den administrativa nivån.

Läs hela artikeln Hidden policy conflicts? Administrative strategies to manage depoliticization i Acta Politica