Ris och ros till den reformerade biståndspolitiken

– Vi välkomnar att den nya reformagendan för bistånd tydligt pekar ut klimatbistånd och arbetet med biologisk mångfald som ett prioriterat område som ska utökas. Vi är samtidigt oroliga för att ett starkt fokus på utsläppsminskningar i medelinkomstländer ska leda till minskat stöd till klimatanpassning i fattiga och utsatta länder, säger Karin Lexén, generalsekreterare Naturskyddsföreningen. 

Enligt Naturskyddsföreningen är det positivt att svenskt bistånd fortsatt ska bidra till att stödja genomförandet av Parisavtalet och Kunming-Montreal ramverket om biologisk mångfald. Föreningen saknar dock tydliga skrivningar kring hur detta ska ske, exempelvis vad gäller anpassningsarbetet och frågan om hur skador och förluster med anledning av klimatkatastrofer ska hanteras.

–Svenska skattemedel ska inte investeras i fler fossilgasanläggningar eller andra projekt som förvärrar klimatkrisen. Därför är det positivt att biståndet ska ta hänsyn till klimat- och miljöpåverkan, men vi hade velat se en mycket starkare styrning än “när så är relevant”. Vi beklagar att regeringen öppnar upp för möjligheten till undantag, säger Karin Lexén.  

Naturskyddsföreningen välkomnar skrivningen att “biståndet ska skapa förutsättningar för bättre levnadsvillkor för människor som lever i fattigdom och förtryck”, men ställer sig mycket kritisk till Tidöpartiernas nya mål om att biståndet “skall bidra till svenska intressen”.

–Klimatbiståndet måste bidra till biståndets övergripande mål och stödja människor i fattigdom och förtryck, inte svenska ekonomiska intressen eller svenskt näringsliv. Vi anser att klimatbiståndet behöver gå hand i hand med insatser för biologisk mångfald och ett bredare miljöarbete. Ett utökat fokus på utvecklingsbanker och fonder riskerar att medföra att en större del av svenskt klimatbistånd ges vidare som lån, vilket skulle bidra till den ökande skuldkrisen, avslutar Karin Lexén.