Svensk exports klimatnytta

De globala klimatförändringarna är en utmaning som världen måste åta sig gemensamt. En förutsättning för detta är att enskilda länder kan kartlägga utsläppen. Det kräver i sin tur rättvisande mått. 

Ett lands totala klimateffekt består av den som sker inom de egna gränserna och den som uppstår i omvärlden, genom handel och internationella verksamheter. Det finns dock en bred medvetenhet om att produktionsutsläppen för ett importerande land inte ger en rättvisande bild av den totala klimateffekten, eftersom det osynliggör de utsläpp som äger rum i andra länder å dess vägnar för att tillgodose den efterfrågan som landet representerar på världsmarknaden. Därför används i allt högre grad konsumtionsbaserade utsläpp som ett kompletterande mått. 

Men, konsumtionsbaserade utsläpp fångar bara halva bilden av utrikeshandeln. De fokuserar på den ena vågskålen – importen – men utelämnar den andra – exporten. Konsekvenserna blir att länder som Sverige, som utmärker sig genom en avsevärt mindre koldioxidintensiv energimix än världen i stort och en avsevärt mer klimateffektiv exportproduktion, missgynnas. 

För att komma till rätta med detta presenterar professor Astrid Kander i den här rapporten ett nytt mått, som kallas det teknologijusterade klimatfotavtrycket. Det är ett mått som tar hänsyn till konsumtionen men väger även in klimateffekten av exporten, och blir därmed mer rättvisande. Kander menar att eftersom Sverige producerar miljöeffektivt gynnas miljön när andra länder byter ut den egna produktionen mot svensktillverkat. Vi ska således inte växla ner vårt näringsliv utan – tvärtom – skala upp.