Nya bevis på Israels olagliga attacker mot civila i Rafah samtidigt som det finns en risk för folkmord i Gaza

Israeliska styrkor fortsätter att bryta mot internationell humanitär rätt och utplånar hela familjer med total straffrihet. En utredning från Amnesty International gernya bevis på dödliga olagliga attacker i den ockuperade Gazaremsan.

Amnesty International utredde fyra israeliska attacker, tre i december 2023, efter att den humanitära pausen avslutades, och en i januari 2024. Sammanlagt dödades minst 95 civila, inklusive 42 barn. Samtliga attacker skedde i Rafah, Gazas sydligaste stad, under en tid när området antogs vara det “säkraste” området i Gazaremsan, men där israeliska styrkor för närvarande förbereder sig för en markoperation. En sådan operation kommer sannolikt att ha förödande konsekvenser för mer än en miljon människor som är inträngda inom ett område på bara 63 kvadratkilometer efter att de blivit fördrivna från andra delar av Gaza.

I samtliga fyra attacker som Amnesty utrett fann organisationen inget som visar på att de bostadshus som attackerades kunde betraktas som legitima militära mål eller att människorna i byggnaderna kunde utgöra legitima militära mål. Detta väcker farhågor om att attackerna var direkta anfall mot civila och civila föremål och måste därför utredas som krigsförbrytelser.

Även om israeliska styrkor hade som avsikt att angripa legitima militära mål i närheten, misslyckades de israeliska styrkorna uppenbarligen med att skilja mellan militära mål och civila föremål. Attackerna är därmed att anses som urskillningslösa. Urskillningslösa attacker som dödar och skadar civila är krigsförbrytelser. Bevisen som samlats in av Amnesty visar också att den israeliska militären inte gav någon effektiv, eller överhuvudtaget någon, varning – åtminstone till dem som bodde på de platser som träffades – innan attackerna inleddes.

– Hela familjer utplånades i israeliska attacker även efter att de sökt skydd i områden som betecknats som säkra. Attackerna skedde utan förvarning från israeliska myndigheter. Dessa attacker illustrerar ett mönster där israeliska styrkor gång på gång bryter mot internationell rätt, samtidigt som israeliska myndigheter påstår att deras styrkor vidtar extra försiktighetsåtgärder för att minimera skador på civila, säger Anna Johansson, generalsekreterare för Amnesty Sverige.

Tre av attackerna genomfördes på natten när civila, inklusive familjer som fördrivits från andra områden i Gaza, kunde antas befinna sig, och även befann sig, sovandes i sina hem.

– Bland dem som dödades i dessa olagliga attacker fanns en spädbarnsflicka som ännu inte fyllt tre veckor, en framstående 69-årig pensionerad läkare, en journalist som välkomnade fördrivna familjer till sitt hus och en mor som delade säng med sin 23-åriga dotter. Vittnesmålen från sörjande överlevare bör tjäna som en påminnelse om att dessa grymhetsbrott i Gaza är en mörk fläck på världens kollektiva samvete, säger Anna Johansson och fortsätter:

– Efter Internationella domstolens viktiga interimistiska beslut, att risken för folkmord är verklig och överhängande, visar de fasansfulla detaljerna i dessa attacker hur viktigt det är att alla stater agerar snabbt för ett omedelbart och långsiktigt eldupphör. Det understryker också vikten av att införa ett omfattande vapenembargo mot alla parter i konflikten.

Amnesty besökte platserna för samtliga fyra attacker, fotograferade och filmade förstörelsen samt intervjuade totalt 18 personer, inklusive 14 överlevare och fyra släktingar som deltog i räddningsinsatserna. Amnestys Crisis Evidence Lab analyserade satellitbilder, foton och videor för att geolokalisera och verifiera attackerna och förstörelsen.

Amnesty granskade också krigsdagboken som publicerats på den israeliska militärens officiella hemsida och fann inga referenser till någon av de fyra attackerna.

Amnesty skickade frågor om attackerna till israeliska myndigheter den 19 och 30 januari 2024. Vid tidpunkten för publiceringen av detta pressmeddelande hade inget svar mottagits.

“Mina barns små kroppar slets i stycken”: Attacken på familjen Harbs
Den 12 december 2023 klockan 03.02 på morgonen bombades två hus tillhörande familjen Harb, i Al-Zuhourkvarteret i Rafah, av en israelisk direktattack. 25 civila, inklusive 10 barn, nio män och sex kvinnor dödades i attacken. En av kvinnorna var gravid i åtta månaden. Minst 17 andra skadades. Attacken totalförstörde de två husen och skadade allvarligt tre intilliggande hem.

Islam Harb, 30, som förlorade tre av sina fyra barn i attacken – femåriga tvillingdöttrarna Jude och Maria och sex månader gamla sonen Ammar – berättade för Amnesty om det skrämmande ögonblicket då attacken inträffade:
“Jag hörde en enorm explosion. Jag minns inte att jag såg något, jag hörde bara en väldigt hög smäll och förlorade medvetandet. Sedan vaknade jag upp på ett sjukhus och det första jag gjorde var att fråga efter mina barn. Bara Leen, den fyraåriga, överlevde. Min familj tillbringade dagar med att försöka gräva fram de dödas kvarlevor ur rasmassorna. Kroppen av min [25-åriga] bror Khalil hittades i bitar, 200 meter från huset på grund av attackens kraft. Mina barns små kroppar slets i stycken.”

Islam berättade för Amnesty att hans familjemedlemmar inte har någon aning om varför deras hus bombades och att de inte fick någon förvarning om attacken. Hans mamma, Inaam, 52; systrar, Abir, 23, och Najwa, 26; och bröder Mohammed Al-Hadi, 22, och Zein Al-Abidine, 15, var bland dem som dödades i attacken.

Islam berättade att familjen tog hand om fördrivna släktingar som tvingats lämna Gaza City på order av den israeliska militären. Det var nära släktingar vars bakgrund de kände väl till och som inte hade några politiska sympatier.

En överlevande syster, Ahlam Harb, 34, vars finger tvingades amputeras till följd av attacken, berättade för Amnesty:
“Det är ett mirakel att jag lever och pratar med dig. Jag har konstant smärta, särskilt i mina lungor och jag kämpar fortfarande med att andas. Jag förlorade min mamma, min syster Najwa, hennes man och alla deras barn dog. Abir, min närmaste syster, den käraste personen i mitt liv, dog också. Min bror Mohammed Al-Hadi kropp kände vi igen på grund av hans hår; inget återstod av min andra bror Khalil utom hans hand. Mina barn räddades levande från rasmassorna. Jag tittar på dem och kan inte tro att de fortfarande lever.”

Vittnesmål och fotografiska bevis från platsen visar att husen träffades mer än en gång, vilket resulterade i minst två kratrar. Israel har inte gett någon förklaring till händelsen.

Amnesty besökte platsen för attacken vid två tillfällen och granskade listan över dem som dödades och skadades i attacken. Inga bevis på att det fanns några militära mål i området hittades, eller att någon av dem som befann sig i byggnaderna vid attacken var legitima militära mål. Detta väcker allvarliga farhågor om att attacken mot Harbs familjehem var en direkt attack mot civila och civila föremål, något som måste utredas som en krigsförbrytelse.

Attacken mot familjen Shehada: “Vi åkte till Rafah för att söka säkerhet”
Den 14 december vid cirka klockan 11.45 på förmiddagen totalförstörde en israelisk attack ett trevåningshus i Brazil-kvarteret i Rafah. Huset tillhörande Abdallah Shehada. Den 69-årige pensionerade kirurgen och tidigare direktören för Abu Yousef Al-Najjar-sjukhuset dödades tillsammans med minst 29 andra civila, inklusive 11 barn, sju män och 11 kvinnor. Minst 10 andra skadades.

Det äldsta offret för attacken var Hamdi Abu Daff, en 86-årig flykting, och den yngsta var Ayla Nasman, tre månader gammal.

Abdallah Shehadas son, Yousef, en 36-årig kirurg på European Hospital i Khan Younis, som också förlorade sin bror Yahia, en 29-årig IT-student, berättade för Amnesty att han lämnade huset en timme före attacken:
“Det här var en läkares hus som ägnade sitt liv åt att hjälpa människor, ett hus där flyktingar sökte skydd. Vi tillbringade dagar med att försöka gräva fram kropparna ur rasmassorna. Vi kände alla som bodde i byggnaden. Det var människor som sökte säkerhet”  

Minst två av de personerna, som fördrivits från andra delar av Gaza, och som bodde i byggnaden hade arbetstillstånd i Israel, vilket innebar att de hade genomgått rigorös screening av israeliska myndigheter.

Ahmad Nasman,  en 30 årig sjukgymnast, förlorade sin fru Oula, 29 år, även hon en sjukgymnast, och deras tre barn: Arwa, 5; Karam, 4; och Ayla, tre månader. Ahmads föräldrar, Hassan, 63, och Omaya, 58, dödades också, liksom hans syster Aya, 28.

Ahmad berättade för Amnesty att en månad efter att hans föräldrar hade flyttat till Abdallah Shehadas hem, följde han efter tillsammans med sin fru och barn. Detta var i mitten av november 2023. De gjorde den ansträngande resan från Gaza City till Rafah med häst och vagn genom den så kallade “säkra korridoren” som han beskrev som en “helvetets korridor”. Upplevelsen skrämde hans barn, som bevittnade israeliska soldater genomföra kroppsvisitationer.

På dagen för attacken var han på en marknad i närheten och skyndade sig hem efter att ha hört explosionen, bara för att hitta sitt bostadshus i brand. Ahmad berättade för Amnesty:
“Allt var helt förstört. Inget annat än ruiner, rök och stenar återstod”

Det tog Ahmad fyra dagar att återföra kroppen av sin spädbarnsdotter Ayla från rasmassorna. Hon var bara igenkännbar genom sina kläder. Explosionen hade gjort att hans femåriga dotter, Arwa, slitits i stycken. Ahmad berättade för Amnesty:
“När kriget började hade jag bara en uppgift i mitt liv, att skydda mina barn. Jag önskar att jag var med dem när huset träffades. Min kropp överlevde men min själ dog med mina barn, den krossades under rasmassorna med dem”  

En överlevare, som vill vara anonym, beskrev upplevelsen att tillbringa nästan åtta timmar fastklämd under rasmassorna med ett brutet ben och att han bara kunde röra på en arm. Hans fru och unga son dödades i attacken. Han berättade för Amnesty att han stod vid ytterdörren efter att ha gått ut för att baka bröd på ved när han plötsligt slungades upp i luften, för att sedan träffa en vägg och förlora medvetandet:
“Jag började skrika, ropa på folk att hjälpa mig, eftersom jag befann mig under rasmassorna i något som liknade en mycket, mycket smal källare. Jag kunde se att det fanns människor som försökte rädda mig. Jag skrek i två timmar, platsen var mycket bullrig, jag kunde höra ljudet av bulldozrar.”

Thaer al-Haddad, 27, räddades omedelbart från rasmassorna, men hans föräldrar, Salama, 48, och Maysara, 47; och hustru Aya, 28, dödades i attacken. Han berättade för Amnesty:  
“Dr Abdallah är en mycket försiktig man, och alla som bodde i byggnaden var antingen medlemmar i hans familj eller nära vänner.Vi åkte till Rafah för att söka säkerhet, vi trodde att det var säkrare i söder.” 

Amnesty utredning hittade inga bevis på att ett militärt mål fanns i eller i närheten av huset eller att huset i sig var ett militärt mål, vilket väcker allvarliga farhågor om att denna attack – som Israel ännu inte har gett någon information om – också är en direkt attack mot civila och civila föremål.    

Familjen Zu’rub: “Vi sov allihopa”
Den 19 december 2023 vid ungefär klockan 01:30 på morgonen förstörde en israelisk attack det tvåvåningshus som tillhörde Omar Zu’rub i västra Rafah. I attacken dog 22 civila, inklusive 11 barn, sju män och fyra kvinnor. Det äldsta offret för attacken, Omar Zu’rub, var 75 år gammal medan det yngsta, hans brorsdotter Al-Amira Aisha, som var mindre än tre veckor gammal och hade ännu inte registrerats i civilregistret. Huset förstördes helt och åtminstone tre intilliggande hus skadades allvarligt.

Amnesty kan bekräfta identiteten på minst 16 personer som skadades, men enligt vittnen var det troligtvis många fler eftersom ett av de svårt skadade husen skyddade upp till 70 personer.

Alla som sov på första våningen i det helt förstörda huset dog: Omar Zu’rub, 75 år, hans fru Rowaida, 70 år, och deras son Mahmoud, 36 år. Mahmouds fru, Mervat, 35 år, dödades också tillsammans med samtliga av parets fyra barn: Farah, 16 år; Omar, 14 år; Mohammed, 13 år; och Dima, 1 år gammal.

Omars andra son Mamdouh, en 39-årig tjänsteperson, bodde med sin familj på våningen ovanför. Han dog tillsammans med sin dotter Roua, som nyligen fyllt 16 år.

Malak Al-Shaer, Mamdouhs fru, berättade för Amnesty att alla låg och sov. När hon vaknade upp befann hon sig under rasmassor:
“Jag kunde inte öppna ögonen eftersom de var fulla av glas, granatsplitter och sand. Hela min kropp var under rasmassorna, bara min fot var synlig, det tog kanske 20 minuter för räddningspersonalen att få ut mig".

Malak fick allvarliga brännskador, inklusive i ansiktet, och hennes syn har blivit försämrad på grund av splitter i ögonen, men hon skrevs ut från sjukhuset efter två veckor. Den tidiga utskrivningen beror på sammanbrottet av Gazas hälsovårdssystem som i sin tur lämnat sjukhusen i södra Gaza överväldigade och extremt underutrustade.

I ett av de drabbade intilliggande husen, ett tvåvåningshus som ägdes av journalisten Adel Zu’rub, bodde mer än 70 personer från Al-Lada’a-familjen, som flydde Tal Al-Hawa i Gaza city under den andra veckan av den israeliska offensiven. Attacken dödade både Adel och nio medlemmar av Al-Lada’a-familjen.

En överlevare, Aref Al-Lada’a, 52 år, berättade för Amnesty:
“Väggarna, stenarna, cementet, glaset, började falla över oss. Väggarna och pelarna kollapsade över oss på grund av kraften från attacken.”

Mohamed Zu’rub, vars hus också skadades i attacken, berättade för Amnesty att attacken träffade en bostadsenhet, full av familjer:  
“Ibland kan jag fortfarande inte förstå om detta var verkligt eller en mardröm. Min brorson har en dotter, som ännu inte är tre veckor, hans andra son är ännu inte två år. Kan du föreställa dig att dessa barns kroppar krossades under rasmassorna?

Amnesty utredning fann inga bevis för att någon av dem som bodde i det direkt träffade huset var anslutna till en väpnad grupp.  

Utredningen fann heller inga tecken på att det fanns militära mål i eller nära husen, vilket väcker allvarliga farhågor om att attacken, som Israel ännu inte har förklarat, var en direkt attack mot civila och civila föremål och måste utredas som en krigsförbrytelse.

Familjen Nofal: “Alla var civila”
Den 9 januari 2024, strax före klockan 23.00, träffade en israelisk attack de två översta våningarna i Nofal-familjens femvåningshus som ligger i Tal Al-Sultan, en stadsdel dit den israeliska militären upprepade gånger hade beordrat fördrivna invånare att fly till.

Attacken dödade 18 civila, inklusive 10 barn, fyra män och fyra kvinnor. Minst åtta andra skadades. Sexton av dem som dödades befann sig på den fjärde och femte våningen i Nofal-familjens bostadshus. De andra två – en man och ett barn – var från grannfamiljen Awadallah, vars hem av zink kollapsade under rasmassorna från Nofal-huset.

Nidal Nofal, 47 år, en sjuksköterska och som bor på bottenvåningen, berättade för Amnesty att släktingar från Khan Younis bodde hos dem efter det att israeliska militärens gett instruktioner om att de skulle fly till Rafah:
“Kartan [som de israeliska styrkorna delade ut] nämnde specifikt Tal Al-Sultan som en av de säkra stadsdelarna. Min son ropade några minuter före klockan 23.00 att han hade hört en attack. När jag öppnade dörren och tittade ut såg jag glasbitar som flög överallt.

Amnestys vapenexperter undersökte foton på fragment av ammunition som återfunnits i rasmassorna och identifierade det som en GBU-39 Small Diameter Bomb, ett precisionsstyrt vapen med mindre stridsspets, vilket förklarar den riktade skadan specifikt på de övre våningarna. Dessa typer av vapen tillverkas i USA av Boeing.

Som med de andra attackerna har inte de israeliska myndigheterna gett någon förklaring till denna attack. Amnesty utredning, inklusive en granskning av en lista över namnen på alla som vistades på de berörda våningarna och de som dödades och skadades i attacken, fann inga bevis på att någon av de var legitima militära mål. Detta gör att attacken sannolikt är en direkt attack mot civila och civila föremål, eller en urskillningslös attack till följd av att man inte vidtagit alla möjliga försiktighetsåtgärder för att undvika att döda eller skada civila, inklusive att säkerställa att de som var måltavlor var stridande, inte civila.

– Amnesty Internationals utredningar visar tydliga bevis på de fruktansvärda konsekvenserna av Israels obevekliga och olagliga attacker i Gaza. Fyra månader efter att Israels offensiv började har mer än 28 000 palestinier dödats och över 60 000 skadats i en humanitär katastrof utan motstycke. Mot bakgrund av den fasansfulla omfattningen av död och förstörelse har alla stater en tydlig skyldighet att agera för att förhindra folkmord. Istället har omvärlden misslyckats med att tydligt uppmana till ett eldupphör och fortsätter att underblåsa krigsförbrytelser genom att förse Israel med vapen, säger Anna Johansson, generalsekreterare för Amnesty Sverige och fortsätter:

– Flera av offrens familjer säger att kampen för någon form av rättvisa är det som håller dem igång. De betonar vikten av att israeliska styrkor inte kan fortsätta att begå krigsförbrytelser med straffrihet och att åklagare vid Internationella brottmålsdomstolen behöver påskynda sin undersökning av krigsförbrytelser och andra grymma brott som begåtts av alla parter.

Bakgrund: 
Amnesty International har dokumenterat flera andra tillfällen då israeliska styrkor utfört olagliga attacker som dödat och skadat civila sedan den 7 oktober 2023. Den obevekliga bombningen sker mitt under belägringen av Gaza; det avsiktliga berövandet av tillgång till vatten och mat som har bidragit till svår hunger och den ökande risken för svält; samt förstörelsen av hälso- och utbildningsanläggningar tillsammans med annan kritisk infrastruktur.

Flera vågor av massfördrivning har förvandlat Rafah till Gazas mest överbefolkade område, där över en miljon människor, de flesta av dem fördrivna, lever under svåra förhållanden inklusive i provisoriska tält och skolor. Stadens befolkning har femdubblats sedan kriget startade. Konsekvenserna av en israelisk markoperation är mycket troligt katastrofala för de som är fördrivna, som inte har någonstans att ta vägen, och för hela hjälpsystemet, som redan är ansträngt till det yttersta.

Den 7 oktober 2023 avfyrade Hamas och andra väpnade grupper urskillningslösa raketer och skickade stridande till södra Israel och begick krigsförbrytelser, såsom avsiktliga massmord på civila och gisslantagning. Enligt israeliska myndigheter dödades minst 1 139 människor och mer än 200, främst civila, inklusive 33 barn, togs som gisslan av Hamas och andra väpnade grupper i Gaza. Den 1 december hade 113 gisslan som hölls av Hamas och andra väpnade grupper i Gaza släppts och 240 palestinska frihetsberövade och fängslade i israeliska fängelser hade släppts som en del av en överenskommelse under en “humanitär paus” som inleddes den 24 november och avslutades den 1 december.