Civila i skottlinjen i Demokratiska republiken Kongo

– Det vi nu ser i östra Demokratiska republiken Kongo är extremt oroande. Granatbeskjutning och andra tunga vapen används i tättbefolkade områden. Denna nya dynamik ökar lidandet för ett stort antal civila som redan är nedbrutna av årtionden av konflikt, säger Robert Mardini, generalsekreterare för Internationella rödakorskommittén (ICRC) som just besökt landet. 

Enligt den internationella humanitära rätten har parterna i en konflikt ett ansvar att skydda civila och civil infrastruktur och de måste därtill vidta alla genomförbara försiktighetsåtgärder för att skona människor från skada. 

– Användningen av explosiva vapen i befolkade områden, inklusive nära läger för internflyktingar, får högst troligen urskillningslösa effekter, vilket betyder döda och skadade civila. Detta är precis vad vi ser hända i Norra Kivu idag med förödande konsekvenser, fortsätter Robert Mardini. 

Striderna har intensifierats de senaste veckorna mellan regeringsstyrkor och den väpnade M23-gruppen – den största av mer än 100 väpnade grupper som rapporteras vara aktiva i den strategiskt viktiga och resursrika regionen, som varit epicentrum för flera konflikter sedan 1990-talet. Civila betalar det högsta priset, med cirka sju miljoner människor som fördrivits från sina hem, många av dem flera gånger. 2,5 miljoner av dem återfinns i Norra Kivu. 

Sjukhuset i Ndosho i Goma, huvudstad i Norra Kivu, är oerhört belastat och drivs på dubbel kapacitet med mer än 130 sängar. Många av patienterna ligger i tält och anländer efter transport på motorcykel eller kollektivtrafik från konfliktzoner runt staden Sake, bara 25 kilometer bort. Ofta kommer de med två tomma händer och har förlorat kontakten med sina familjer. Allt fler har mycket allvarliga skador som kräver komplex kirurgi och amputationer; vissa dör medan de kämpar för att sjukhuset. 

På en av sjukhusets avdelningar försöker en ung mor – synligt traumatiserad – trösta sin fyraåriga dotter som fått splitterskador på ansiktet och kroppen. Hennes två andra barn dödades i attacken mot deras hem i Sake. En annan kvinna vars ben fick amputeras efter en attack mot lägret förlorade också två av sina barn. I närheten ligger en femårig flicka som såg sin mor dödas och som själv blev svårt skadad orörlig och tyst. Dussintals andra har sina egna gripande berättelser. 

Andra patienters skador förblir till stor del dolda. Sexuellt och könsbaserat våld är ett utbrett problem idag. På grund av rädsla eller stigmatisering rapporteras inte alla fall och problemets fulla omfattning är oklar. Psykologer som utbildats av ICRC finns på plats för att lindra trauma men behoven är långt större än den begränsade kapaciteten. 

Tidigare barnsoldater är också bland dem som återhämtar sig från fysiskt och psykiskt trauma på sjukhuset. En 15-årig pojke som rekryterats av en väpnad grupp vill nu desperat återvända hem och gå i skolan, men han är rädd för att bli avvisad av sin familj. Rekrytering av barn till väpnade grupper är ett ytterligare problem. En 45-procentig ökning har registrerats av FN under de första sex månaderna av 2023 jämfört med föregående år. 

– Att se lidandet här är verkligen upprörande – och detta är bara en ögonblicksbild av omfattningen och komplexiteten i humanitära utmaningar i landet. Vi bevittnar en storskalig skyddskris som egentligen skulle gå att förebygga, säger Robert Mardini. 

Han fortsätter: 

– Vi arbetar för att skydda och hjälpa människor som påverkas av konflikten, till exempel genom att stärka hälsovård för sårade, sjuka och traumatiserade, förbättra vattenförsörjning och sanitet, och återförena familjer. Men det enskilt mest effektiva sättet att minska lidandet är om parterna i konflikten uppfyller sina skyldigheter enligt den internationella humanitära rätten. Civila måste skyddas. Annars går miljontals kongoleser en sorglig framtid till mötes. Under hela sitt liv har man inget annat erfarit än krig.