Naturskyddsföreningen startar rättsfall mot bottentrålning i Bratten

– Vi begär nu att bottentrålningen ska tillståndsprövas och hoppas att det ska leda till att djur och växter i Bratten kan utvecklas och återhämta sig. Havens biologiska mångfald är under akut press och det här borde redan vara en självklarhet, säger Naturskyddsföreningens ordförande Beatrice Rindevall. 

Bratten är ett Natura 2000-område, en klassificering som finns till för att skydda den biologiska mångfalden i Europa. Området är speciellt artrikt vad gäller fisk och är hem till en mängd arter av hajar och rockor. Många av arterna i området är rödlistade, det vill säga utrotningshotade.   

Men det är också ett område för räkfiske. Vissa delar av Bratten är idag stängda för bottentrålning, men fiskeregleringen skyddar bara 27 procent av området. Bratten omfattar över 120 000 hektar som till största delen ligger i svensk ekonomisk zon i Skagerrak. 

– Bottentrålning förstör miljön. Man kan jämföra det med att plöja en blomsteräng. Korallkolonier som tagit århundraden att växa till sig förstörs på ett enda tråldrag, svampdjur och nässeldjur krossas och försvinner, säger Beatrice Rindevall. 

Naturskyddsföreningen anser att det bör vara förbjudet att bottentråla i hela det skyddade området.  

 – Ett förbud mot bottentrålning är avgörande för att bevara områdets unika miljöer och arter, säger Beatrice Rindevall. 

Mer information:  

• Tillståndsprövning av fiske innebär att man tittar på huruvida fisket har negativa effekter på de arter och livsmiljöer man vill skydda i ett skyddat område som till exempel Bratten. Om det finns en risk för negativ påverkan kan fisket inte tillåtas fortsätta.  

• En fiskereglering är en bestämmelse som berättar hur, var och när fiske får ske i till exempel ett skyddat område. I EU-ländernas ekonomiska zon sätts fiskeregleringar genom ländernas regionala samarbete under EU:s gemensamma fiskeripolitik. 

• Bottentrålning som hotar unika arter och habitat är inte i linje med varken EU:s miljölagstiftning eller den gemensamma fiskeripolitiken som säger att skyddade områden inte får skadas av fiske som pågår i området och att åtgärder för att förhindra försämring av de skyddade livsmiljöerna måste vidtas.