Media ifrågasätter sällan ojämlikheten som förutsättning till miljardärernas pengar

Axel Vikström har i sin avhandling i medie- och kommunikationsvetenskap studerat hur superrika svenskar porträtteras i landets största tidningar.

– Antalet miljardärer per capita i Sverige sticker ut internationellt. Jag ville utforska hur sättet som medierna rapporterar om dem kan tänkas bidra till att normalisera förmögenhetskoncentrationen i den absoluta toppen, säger han.

Även giriga utsugare

Han visar i avhandlingen att mediebilden av miljardärer övervägande är positiv, även om skildringar av dem som giriga utsugare också förekommer.

– Det jag ser är att rapporteringen oftast begränsas till ett ifrågasättande av enskilda miljardärer eller affärsmodeller. Det kan handla om ifall ägare till kredit- och spelbolag förtjänar sina förmögenheter, om dessa bygger på att vanliga svenskar skuldsätter sig. Däremot ifrågasätter man inte den ekonomiska ojämlikheten i sig själv.

Miljardärernas ökade förmögenheter förklaras sällan mot bakgrunden av den ekonomiska politik som förts under de senaste decennierna.

– Medierna upprätthåller sig gärna vid ojämlikhetens ”spelregler”, alltså vad som är ”rätt” eller ”fel” sätt att bli rik på. Men det är sällan som strålkastarljuset riktas mot själva spelet.

Unviker att visa sig offentligt

Tidigare forskning har visat att de superrika ofta försöker undvika offentligheten, något som Axel Vikström lyfter fram som ett demokratiskt problem.

– De med störst ekonomisk makt riskerar att få verka utan att synas. I mitt material slogs jag av hur miljardärernas ovilja att figurera i media utgjorde ett återkommande inslag i kvällstidningen Expressens artiklar.

Axel Vikström visar att Expressen återkommande beskriver miljardärerna som anonyma och okända, och att man betonar hur få intervjuer som finns med dem. Artiklarna beskriver även i detalj hur reportrarna misslyckats med att få tag på en viss miljardär.

– På detta sätt används miljardärernas hemlighetsfullhet som en krydda för att framställa stora förmögenheter som ett moraliskt känsligt ämne. Men jag hävdar att Expressen främst sammankopplar miljardärernas hemlighetsfullhet med deras ovilja att prata om hur de spenderar sin rikedom.

Hemligheter bakom ojämlikhet

Samma associationer görs inte till de ljusskygga strategier som de superrika använder sig av för att skydda och öka sina förmögenheter, enligt Axel Vikström.  Det handlar här till exempel om lobbying och slussandet av tillgångar utomlands. Det innebär att den konkreta roll som hemlighetsfullhet spelar för upprätthållandet av ekonomisk ojämlikhet inte blir belyst.

Axel Vikström hoppas att avhandlingen ska få både journalister och allmänheten att reflektera över varför vissa berättelser om de superrika är vanliga i media, och hur detta kan bidra till att normalisera ett alltmer ojämlikt samhälle.

– Forskningen bidrar till att öka förståelsen för språkets och mediernas roll i att göra förmögenhetskoncentration till något normalt. Samma gäller för den nyliberala formen av kapitalism som under de senaste decennierna präglat Sverige, säger han.